År 1099 efter Kristus intog kristna Franker den heliga staden Jerusalem, som sedan hölls i obrutet kristet förvar i nästan ett århundrade medan de omgivande områdena fortsatt var under muslimskt styre. Kristna pilgrimer, som ville besöka de platser inne i staden och i området i stort som har stark anknytning till kristet religionsutövande, företog långa resor och vandringar till det heliga landet för att be, och för att visa sin vördnad inför bibelns historia. Befolkningen i Mellanöstern vid den här tiden bestod huvudsakligen av Seldjuker och araber som båda följde den muslimska läran. Jerusalem och dess omgivningar hade under arabiskt styre varit öppet och tillåtande gentemot tillresta katoliker som ville besöka det heliga landet, men under seldjukiskt styre stängdes portarna. Detta föranledde de katolska korstågen, då edsvurna riddare tillhöriga bland annat Johanniterorden och Tyska Orden fick till uppgift att befria Jerusalem och i förlängningen ta tillbaka det heliga landet. Det muslimska styret hade en minst sagt irriterad syn på kristna i stort under åratal av stridigheter och räder, och det förekom en hel del överfall på även icke-militära pilgrimer; då en relativt stor del av dessa resenärer var välbärgade, var heller inte rån och mord någon ovanlighet.

Någon gång mellan slutet på 1118 och januari 1120 skapades så denna orden till Kristi försvar; från början nio dubbade riddare, bland dem även Godfrey de Saint-Omer och André de Montbard. De hade enbart sina egna resurser att tillgå, vilka i stort bestod av några hästar och vapen, så deras emblem bestämdes att bli två riddare ridandes på en häst, för att förstärka de enkla medel de hade till hands. En tempelriddare avsvor sig rikedomar, valde att leva i celibat och askes, men deras inflytande överskred landsgränser och -härskare; en tempelriddare stod endast till svars inför påven och gud. Ordensnamnet instiftades utifrån att de huserade i Salomons Tempel, uppfört på Tempelberget i Jerusalem och mer allmänt känt som Klippdomen.

Ordens skrala ekonomi blev inte heller långvarig tack vare Bernard de Clairvaux, en ledande figur inom den katolska kyrkan och grundare av Cistercienserorden, brorson till André de Montbard. År 1135 fick orden sin första påvliga insättning på kontot, vilket avsevärt ökade möjligheterna att rekrytera män till både den stridande delen av Tempelherreorden, men även till den administrativa sektorn. Fyra år senare författade Innocentius II en påvlig bulla, Omne Datum Optimum, vilken gav orden fri lejd över alla landsgränser, fullständig skattefrihet och undantag från alla rikens lagar, utom de påvliga. En otrolig rörelsefrihet för riddarna, och också det som satte grunden för det gigantiska nätverk orden lade under sig - både kyrkligt, sekulärt och ekonomiskt.

Cistercienserorden anses vara Europas första, lyckade stororganisation, med inflytelserika tentakler spridda över större delen av den europeiska kontinenten. Då cisterciensernas grundare, Bernard de Clairvaux, även var medgrundare till Tempelherreorden, skapades där en liknande, oerhört strikt auktoritär struktur för ledarskapet. De viktigaste länderna och städerna - Frankrike, Poitou, Anjou, Jerusalem, England, Spanien, Portugal, Italien, Tripoli, Antiokia, Ungern och Kroatien - styrdes av kommendör, som i sin tur styrdes av en central gestalt med fullkomlig auktoritet, stormästaren. Detta ämbete tillsattes på livstid och stormästaren hade full kontroll över österns krigande och västerns ekonomi.

Intressant i sammanhanget är att den orden som ofta synonymt kallas för Tempelriddarna under sin storhetstid hade mellan 15000 och 20000 medlemmar, men där endast en tiondel var faktiska riddare och soldater. Resterande ordensmedlemmar sysselsatte sig med ekonomi, fastighetsägande, förbindelser med Europas kungahus och inte minst med relationen till den katolska kyrkan.

Ordens storhetstid var kort, om än fruktsam. Frankrikes dåvarande kung, Filip IV, var djupt skuldsatt till just Tempelherreorden, som med tiden blivit en bankverksamhet med ofantliga rikedomar. Kung Filip utnyttjade den misstänksamhet som skapats mot orden från både vanligt folk, övriga delar av kyrkan och inte minst kungligheter; mycket av sällskapets verksamhet skedde bakom lyckta dörrar och omgavs av mystik. Kungen lyckades förmå påven Clemens V att låta arrestera många av de styrande i orden, inklusive den siste stormästaren, Jacques de Molay. Dessa torterades tills de uppgav falsk information om ordens förehavanden, vilket lade grunden för konfiskeringar och slutligen nedmonteringen av Tempelherreorden.

Korstågen var redan en nedlagd affär efter förlusten av det sista fästet i österled år 1302. Tempelriddarna, den stridande delen, satt antingen som tungan på vågen i strategiskt placerade slott, eller slogs i krig för den katolska kyrkans agenda. Orden hade spelat ut sin ursprungliga roll, men hade fortfarande ett finger med i det mesta som skedde på den europeiska kontinenten. Men år 1312, nästan tvåhundra år efter skapandet av Les Templairs, var orden som skapats som pilgrimernas beskyddare slutligen i upplösning när Clemens V kungjorde bannbullan Vox in excelso. Senare fynd har påvisat att påven gav flertalet riddare absolution för de genom tortyr framtvingade bekännelserna om brott, men den 18 mars 1314 brändes Jacques de Molay på bål tillsammans med Geoffrey de Charney, och Tempelherreordens plats i historien tog så snöpligen slut.

Många är ryktena som florerar om att denna mystiska sammanslutning ändå överlevt historien, det finns inga bevis som erkänns av Vatikanen att så är fallet, även om Filip, hertig av Orléans, utsågs till stormästare år 1705 och orden för en stund framträdde ur skuggorna och sade sig ha överlevt sin apokalyps. Sanning eller inte, nog är det en kittlande tanke att bära med sig under en promenad runt något av alla de slott och herresäten som finns bevarade?

Några historiskt signifikanta slott, som utgör fantastiska besöksmål idag

Abbaye de Clairvaux i Aube, med Commanderie d'Avalleur och Commanderie de Payns, det senare med Musée Hugues de Payns

Cathédral Saint-Pierre-et-Saint-Paul i Troyes

Chapelle des Templiers i Mesnil-Saint-Loup

Commanderie de Ruel i Haute-Marne

Abbaye de Mormant i Leffonds, Haute-Marne

Chapelle Saint Jean-Baptiste de Rugney, i Lorraine

Commanderie d'Epailly i Courban, Bourgogne

Forteresse de Chinon

Byn Le Temple-sur-Lot, i Nouvelle-Aquitanie

Staden Saint-Eulalie-de-Cernon utanför Aveyron, ca 2 timmars bilfärd nordöst om Domaine d'Escapat

Några fler slott och katedraler som ej är direkt kopplade till Tempelherreorden men är fantastiska besöksmål

La Cité, i Carcassonne

Château de Beynac

Château de Saissac

Abbaye de Saint-Hilaire

Forteresse de Salses

Château de Peyrelade

Château de Peyrepertuse

Château de Termes

Foix

Chateau de Montségur

Aigues-Mortes

Château de Puilaurens

Châteaux de Lastours