Château de Saissac
I sydfranska Languedoc finns en handfull slott kvar som bär epitetet "katarslott", så kallade Châteaux cathares. De mest kända är förmodligen "les cinq fils de Carcassonne", "Carcassonnes fem söner"; en radda utposter som under fransk krona skulle skydda mot både kvarvarande katarer, katalaner och kungen av Aragonien som kanske skulle få för sig att utöka sina franska domäner bortom Roussillon. Men i Saissac, på en utlöpare i floddalen som omgärdar floden Vernassonne, med en obruten utsikt över Carcassonne-slätten och med ett gudabenådat strategiskt läge vid ingången till Montagne Noire i den sydvästra delen av Massif Central, där ligger det ett äkta katarslott.
De flesta slott och fortifikationer som idag räknas in under rubriken är nämligen helt ombyggda i en eller annan form under de århundraden som passerat sedan dessa katarer, av den katolska kyrkan utsedda till samtidens farligaste kättare, hade sin korta storhetstid; och de bär sitt epitet på mer associativa grunder. De fem sönerna är till exempel i allt väsentligt helt förändrade från att de konfiskerades av den franska kronan och byggdes om till kungliga citadell. Andra så kallade katarslott bär inga synliga spår alls av de tidigare slottsherrarna, utan har helt enkelt rests av erövrarna ovanpå ruinerna av gamla befästningar. Gemensamt för de alla är att de markerar strategiska platser och transportleder med historisk signifikans.
Men vi återvänder till detta äkta slott, Château de Saissac. I departementet Aude, strax nordväst om Carcassonne, precis ovanför sammanflödet av floderna Aiguebelle och Vernassonne på 462 meters höjd ligger den lilla sömniga byn Saissac. Med sina knappa tusen invånare är det slottet som är det främsta utflyktsmålet, tillsammans med en promenad genom byn för att beundra resterna av den gamla stadsmuren och den enda kvarvarande porten, Porte d'Autan. Idag kvarstår bara ruiner av slottet, vars storhetsperiod inföll under 1000-1100-talen. Under den nuvarande byggnationen kan man ana rester av en förmedeltida castres, en militär inhägnad, och även spår av vad som tros vara visigotisk arkitektur, men från denna tid finns inga bevarade skrivna arkiv. Man kan dock genom dokument funna vid närbelägna Abbaye Saint-Pierre de Montolieu belägga att vid Saissac finns en signifikant befästning så tidigt som år 958, och att denna testamenterades från biskopen av Toulouse till greven av Carcassonne. Greven gav i sin tur Saissac till vasaller tillhörande dom mäktiga adelsfamiljerna Foix och Trencavel.
I slutet på 1100-talet stod greven av Carcassonne, Beziers, Albi och Razes; Raymond-Roger Trencavel; under förmyndarskap på grund av sin ringa ålder. Hans tutor, Bertrand de Saissac var herre över Saissac och en känd katarsympatisör. När abboten i Alet dog 1197 var Bertrand inblandad i en kupp för att tillsätta en lojal efterträdare, början på familjerna Saissacs och Trencavels undergång i Aude. Vid tiden för det albigensiska korståget och det påföljande tjugoåriga kriget under 1200-talet; som såg bildandet av den katolska inkvisitionen, som innebar en hänsynslös och brutal jakt på katarer som kättare av värsta sorten, och som så småningom skulle leda till katarismens försvinnande; förlorade familjerna alla sina egendomar och landområden och fördrevs från Languedoc. Slottet och dess förläningar tillföll i stället Simon IV de Montfort, som bland annat gjort sig ett namn under kriget som en av få adelsmän som utan att tveka och genom ren stöld tillförskansade sig en annan adelsfamiljs ägor på grunden av deras utdömda tro, utan att reflektera i det var en handling långt utanför lagens gränser och all gentlemannamässig praxis.
De följande århundradena såg slottet passera mellan olika grevar; år 1325 tillföll det de Lévis genom arv, herrar av Mirepoix. Från 1331 till 1412 tillhörde det familjen Isle-Jourdain. Under 14-1500-talen passerade det genom släkterna Caraman, Bernuy och huset Clermont-Lodève. Protestantiska trupper raserade byn när religionskrigen härjade trakten under senare delen av 1500-talet, men slottets befästningar höll denna återigen inhemske fiende stången. Château de Saissac blev ett markisat under Henrik IV år 1604, men var under långa perioder obebott och stod tomt, och i efterspelet till den franska revolutionen så plundrades slottet upprepade gånger och föll sedermera i ruiner.
Sedan 1995 ägs Château de Saissac av kommunen Aude, som påbörjat ett extensivt renoveringsarbete. Två salar är återställda i renässansstil, och man har också restaurerat delar av stadsmuren och fundamenten för de sedan länge raserade övriga portarna, Porte de Cers och Porte de Vairière. Saissac är ett populärt utflyktsmål, slottet har vackra välbevarade medeltida detaljer, som ett par badinrättningar i granit och ett vackert vakttorn. De medeltida influenserna och befästningsdetaljerna genomsyrar även byn, och en promenad längs resterna av stadsmuren kan varmt rekommenderas. Utsikten över Carcassonne är makalös, och bergen ligger som en trygg kuliss och rygg bakom byn.
Utbudet av restauranger är lite skralt, men för en enkel men vällagad lunch kan rekommenderas La Taverne du Chateau som har matiga sallader och smörgåsar, och Restaurant la Montagne Noire som serverar mat med lite pub-karaktär. För att ta ett snäpp upp på den gastronomiska stegen rekommenderar vi en tur till L'entre 2 i Saint-Denis eller Auberge de Pantouquet i Fontiers-Cabardes, båda med traditionellt franskt på menyn. Här är ingen by särskilt långt bort, och det vackra landskapet är en utflykt i sig. Bonne journée!
Video - Château de Saissac
Hitta hit
Officiell hemsida
www.saissac.fr
www.saissac.fr
Vid pennan
pea&Rosenberg
pea&Rosenberg
