Det var baroniet av Beynac, ett av fyra baronier i den historiska provinsen Périgord (ungefär samma område som utgörs av det nutida departementet Dordogne), som lät uppföra Château de Beynac för att stänga till floddalgången och på så sätt få kontroll över sina fienders förflyttningar och inte minst för att kunna skatta handelsskeppen som använde floden som transportsträcka. Om inte floddalens klippiga stup på den norra sidan avskräckte eventuella kombattanter, så gjorde sannerligen borgens stränga uppsyn det.

Några försökte sig på en attack, väldigt få lyckades. En av de som efter en våghalsig och enveten kamp stod som segrare över stenmastodonten var Rikard Lejonhjärta, kung av England och granne på så nära håll som slottsherre över Château de Castelnaud; beläget mittemot, på andra sidan floden. Vid den här tiden utgjorde floden Dordogne landsgräns mellan Frankrike och England, och stridigheterna var många. Slottet var strax tillbaka i franska händer igen efter att Lejonhjärta avlidit i sviterna av en förlupen armborstskäkta, och tillhörde därefter ätten Beynac ända till den manliga sidan av arvslinjen dog ut på 1700-talet. Genom ingifte kom sedermera slottet att tillhöra familjen Beaumont du Repaire, som därefter tog sig tilläggsnamnet Beynac och framgent utgjorde markisatet Beaumont-Beynac.

I eftermälet av det hundraåriga kriget mot engelsmännen och slottets korta om än snöpliga sejour under brittisk krona var regionen fortsatt i oro, nu sliten mellan divergerande inhemska strömningar. De fyra baronierna av Périgord - Bourdeille, Biron, Beynac och Mereuille - strävade alla efter att ta kontroll över hela provinsen och i samband med flertalet om- och utbyggnationer av borgen anlades på 1300-talet en rådssal som kom att överse många stormiga möten dem emellan. Slottet byggdes ut och renoverades regelbundet under hela släkten Beynacs ägo, och bär fantastiska spår och välbevarade exemplar av arkitektur och konst från 1100- till 1700-tal. Efter en period av eftersatt underhåll fick Château de Beynac i sin helhet såväl exteriört som interiört år 1944 märkningen "Monument Historique", för att fortsätta bevara detta unika byggnadsverk åt kommande generationer.

Slottet köptes 1962 av en privatperson, Lucien Grosso, som tillsammans med sin fru ägnade merparten av sitt liv åt att återföra forna tiders storhet till slottet. Lucien dog 2008, hans fru Denise 2016, och slottet ägs numera av en förvaltare utsedd av dessa båda eldsjälar, som tillsammans med den franska staten tillser att både restaureringen och slottsmuséet lever vidare. Slottet är ett välbesökt utflyktsmål, och vi kan varmt rekommendera att boka in sig på en guidad tur för att få ut det mesta av besöket. Passa på att njuta lite extra av den magnifika utsikten över Dordognedalen från hjärttornets takterrass - väl värt alla trappsteg!

Efter en rundtur på slottet förordas en promenad ner till byn genom vindlande gränder och längs blomsterprydda fasader. Den medeltida stadsplanen anas genom uppdelningen av byggnader och boningar efter olika skrån, och så småningom leder stråket ner mot hamnen. Strax innan Dordognes glittrande yta passerar man förbi Le Petit Jardin, en klassisk fransk bistro med gott om lokala smaker på den genuint franska menyn. I närheten finns även La Petite Tornelle, en familjeägd restaurang som erbjuder en gemytlig kombination av läckerheter från land och hav. Och är det vita dukar och en mer modern och utforskande gastronomi som lockar kan vi varmt rekommendera en avstickare till Lo Gorissado några kilometer bort i Saint-André-d'Allas.

Har ni inte helt tröttnat på slott, historisk arkitektur och fantastiska vyer så finns det ett överdåd att fylla lystmätet med i Dordogne. En kort bit ifrån Beynac-et-Cazenac ligger platsen för södra Frankrikes mest besökta trädgårdar, tillhöriga Château de Marqueyssac: Les Jardins Suspendus de Marqueyssac. Ett fantastiskt besöksmål vare sig du är trädgårds-, design eller arkitekturintresserad, och en avkopplande promenad i en prisat vacker miljö. Slottet har även en omtyckt restaurang och en tesalong, och ger utrymme för en stunds återhämtning i utforskandet av närområdet. Vid Le Moulin de Trel, ursprungligen samtida med Château de Beynac och en av slottets leverantörer av spannmål och nötter, görs idag en fantastisk valnötsolja. Man erbjuder även försäljning av andra gårdsvaror i säsong, och kvarnen har restaurerats varsamt och är väl värd ett besök där den ligger vackert belägen vid ett biflöde till Dordogne.