Anledningarna är många till att dessa druvor är mer eller mindre dolda för oss som vinkonsumenter, ett skäl är att kvaliteten på druvmaterialet och dess potential många gånger bedöms som sämre än de druvor vi kan namnet på; det finns en naturlig selektion gällande vilka druvor som uppnått stjärnstatus då dessa är mer pålitligt produktiva. Det man dock ska ha i minnet, det är att där de endemiska druvorna växer håller de ofta hög kvalitet, men de klarar inte att hålla denna nivå i andra kombinationer av jordmån, klimat och vattentillgång, och därför förblir dessa druvor mer eller mindre lokalt begränsade.

En annan aspekt vi måste ta i beaktande är vinregionernas ekonomi. Det kostar vinbonden en hel del att omplantera eller nyplantera en hektar mark, varför många mindre producenter helt enkelt fortsätter att odla det som en förfäder faktiskt en gång tog sig tid och råd att plantera. I mer lukrativa, namnkunniga områden så som Champagne, Bourgogne och Bordeaux har ett snävare regelverk satts upp, varför producenter tvingas att odla det som ger mest avkastning; annars får de buteljera vinerna i den lägsta kvalitetsklassningen, "Vin de France", vilket gör det svårt att nå en större marknad.

Ytterligare en faktor som påverkat deras överlevnad utan kändisskap att många av de endemiska druvorna är så kallade "blanddruvor", de ingår i en regions eller distrikts kvalitetsbeskrivning men som del i ett vin och namnges inte alltid specifikt. Vi tar vinerna från Châteauneuf-du-Pape som exempel: De röda vinerna därifrån får enligt regionens regler innehålla 100 % av vissa deklarerade druvor (till exempel Grenache eller Mourvèdre) eller så får de innehålla en blandning av upp till nio olika blå och nio olika gröna, rosa och grå druvor. Variationsrikedomen är fenomenal och förutsättningarna för en mindre odlad druvas överlevnad, som till exempel Vaccarèse (också kallad Argenté Brun/Brun Argenté), är betydligt större än i konventionella regioners regelbeskrivningar som inte tillåter denna sorts blandning att förlänas de eftertraktade beteckningarna och därmed en viss status på marknaden.

Räknar man bort de mest namnkunniga druvorna, det vill säga de druvor som visserligen också odlas lokalt, men som blivit världsdruvor (Syrah, Grenache Noir/Blanc, Roussanne, Marsanne, Viognier, Cabernet Sauvignon med flera), så hittar man ett fyrtiotal druvor som i stort sett enbart odlas i en eller flera av de ovan nämnda fyra regionerna. En del druvor används enbart till lokalt mousserande, dessert- eller starkvin, andra används enbart i rosévinsproduktion. Några av druvorna är såpass lokala att de enbart växer i några få vingårdar, som till exempel druvan Arrufiac i det lilla vindistriktet Pacherenc du Vic-Bilh, som ligger i regionen Gascogne. Druvan hade, precis som många andra bortglömda varianter, nästan helt dött ut; men tack vare lokala odlare har små lotter överlevt omplanteringar och har nu på senare år skördat framgångar i ett åtminstone lokalt och nationellt hänseende.

Abouriou
Arrouya Noir
Arrufiac
Baco Blanc
Bouchalès
Bourboulenc
Braquet
Brun Argenté
Calitor
Clairette Blanche
Clairette Rose
Colombard
Counoise
Courbu
Duras
Fer
Folle Blanche
Folle
Grenache Blanc
Grenache Gris
Gros Manseng
Jurançon
Llandoner Pelut
Len de l'El
Macabeo
Marsanne
Marselan
Muscardin
Négrette
Petit Manseng
Picpoul
Piquepoul Blanc
Piquepoul Gris
Piquepoul Noir
Portugias Bleu
Raffiat de Moncade
Rolle
Roussanne
Tannat
Terret Noir
Tibouren
Ugni Blanc
Vermentino

Några specifika regioners druvor vi förespråkar att prova sig på:

Sud Ouest: Druvan Tannat i Madiran. Tannat är en otroligt tuff druva, med både djup färg och strävhet. Vinerna kan vara nästintill svarta och sträva till odrickbarhet i sin ungdom, men med några decenniers lagring bjuder vinerna på fantastiska upplevelser av garrigue, stall, läder och mörk frukt i form av slånbär och enbär. En druva som förts långt bort från sydfrankrikes vinområden, bland annat till Uruguay där den blivit lite av en nationaldruva.

Provence: Braquet, som ger fantastiskt aromatiska roséviner, men även av vissa producenter ett lätt, friskt och parfymerat rödvin. Väl värda att leta efter på plats!

Listan kan göras tillnärmelsevis oändligt lång, och de gömda skatterna är många och varierande. I takt med att vinmakande återigen blivit ett hantverk att räkna med finns gott om förstklassiga viner att upptäcka som ännu inte nått den bredare marknaden, och en stigande trend att än en gång ta sig an förfädernas druvor. Undersök vilka endemiska druvor som finns i området inför nästa Frankrikeresa, och våga testa något nygammalt!