Att förbinda Atlanten med Medelhavet via en av människan byggd kanal, och därmed helt undanröja risken och gravt förkorta tidsåtgången det innebar att runda iberiska halvön var något som diskuterats i århundraden. Kejsarna Augustus och Nero, Karl den store, Frans I, Karl IX, Henrik IV; alla drömde de om en obruten vattenväg från Atlanten till Medelhavet, utan att behöva passera de alltjämt härjande spanjorerna. Projekten skrotades alltid på tidigt stadium på grund av bristande finansiering och att det ansågs mer eller mindre omöjligt att förse en så omfattande kanal med vatten; längs sina 240 kilometer avverkar vattendraget en avsevärd höjdskillnad med apex mellan Toulouse och Carcassonne i Seuil de Naurouze på ca 190 meters höjd över havet.

Mannen som till slut presenterade ett så omfattande och välarbetat förslag att Ludvig XIV och hans minister Jean-Baptiste Colbert gav klartecken för bygget var till sin profession ingenjör, och med icke oansenliga kontakter inom statsmakten. Hans far var Guillaume Riquet, affärsman, advokat, och icke minst statsåklagare. Pierre-Paul Riquet föddes den 29:e juni, däremot finns det lite motstridiga källor gällande vilket år det var; vissa källor hävdar 1609, medan andra säger 1604. Oavsett precis årskull så var han vid en för tiden ansenlig ålder när han presenterade sitt kanalförslag för Ludvig XIV och hans minister Colbert, och kanalen som kom att byggas klart efter hans frånfälle blev juvelen i konstruktörens krona.

Under uppväxten var det inte mycket mer än matematik och naturvetenskap som intresserade Pierre-Paul, så vid en ålder av 19 år var det hans föräldrar som såg till att han blev gift med Catherine de Milhau. Avsikten var att deras son skulle lyfta näsan från sina böcker och ta sig an sin omvärld, men en ingenjörsexamen hann han ändå med på vägen. År 1630 blev han ansvarig för att samla in saltskatten för hela Languedoc-Roussillon, vilket gjorde att hans världsbild skärptes något, och här började tankarna kring hur andra människor levnadsvillkor ser ut att ta form. Hans exemplariska förvaltning av regionens finanser uppmärksammades av huvudstaden och gjorde att han själv blev befriad från inkomstskatt, samt gav honom tillåtelse att beskatta regionen för egen vinning. Det ökade väsentligt på hans privata rikedom, och tack vare det ekonomiska oberoendet kunde han börja ta sig an större, mer komplexa och mer kostsamma projekt, vilka alla så småningom ledde fram till la grande finale, Canal du Midi. Han hade helt enkelt råd att ta sig tiden att lösa problemet där så många före honom gått bet.

Projektet fick grönt ljus 1665, och arbetet med utgrävningen startade 1667. Kanalbygget avslutades 1681 i Bèziers, ett år efter att monsieur Riquet själv gått bort. Kungens egen ingenjör, La Feuille, var den som avslutade byggandet efter Herr Riquets ritningar och anteckningar. I korthet innebar bygget att man med en kanal sammanförde Atlanten; via Bordeauxs huvudflod La Garonnes biflöden ner till Toulouse; med Medelhavet, där man i slutfasen byggde upp en hamnstad som fick namnet Sète. Vattentillförseln säkrades med en serie bassänger som samlar upp vatten från flöden ner från Pyreneerna, och kanalen grävdes bara ut till ett par meters djup för att säkerställa att den inte torkar ut på grund av bristande tillflöden under de torrare månaderna.

Pierre-Paul konstruerade även ett innovativt och sinnrikt slussystem för att överbrygga de många höjdmetrarna. Detta kan man bland annat se i slusstrappan vid Fonserane eller i Pont Rouge utanför Carcassonne bara ett par km från Escapat.

Som du kanske förstår så var kanalbygget inte helt problemfritt. Exempelvis i Malpas, när kronan drog tillbaka sitt finansiella stöd och stoppade bygget, då det hade uppstått en dispyt kring hur man skulle ta sig förbi ännu en höjd. Riquet grävde då tunneln i smyg och efter bara åtta dagar var den klar! 165 meter lång och unik i sitt slag som den första kanaltunneln.

Canal du Midi rinner förbi städer som Toulouse, Carcassonne och Béziers för att sedan mynna ut i Thau-bassängen nära Sète. Den passerar också förbi mindre städer och byar så som Capestang, Hérault och Colombiers. Den vindlar fram i ett vidunderligt vackert landskap och att följa kanalen från Toulouse till Medelhavet, det är en riktig upplevelse!