Druvblandningar
Varför blandar man ibland olika druvor när man skapar ett vin; och när blandar man? Om vi går tillbaka en bit i vinhistorien, så är det inte alls särskilt länge sedan man drog upp riktlinjerna i Europa för vad som var "tillåtet" och inte, vilka regler som skulle gälla framgent för att få möjligheten att sätta ett attraktivt namn på vinetiketten. I slutet av 1920-talet började riktlinjer för ett kvalitetssystem dras upp i Frankrike och vid ungefär samma tid även i Italien. Målet var att säkerställa kvalitet och ursprung, för att som producent tävla lite mer på samma villkor och för att som konsument vara säkerställd en viss kvalitet.
I Frankrike kom systemet så småningom att heta AOC (Appellation d'Origine Contrôlée) och i Italien DOC (Denominazione di Origine Controllata); i Frankrike hade systematiseringen sitt ursprung i Chateauneuf-du-Pape och i Italien bland annat i Chianti. I dessa reglementen bestämdes bland annat faktorer såsom tillåtet skördeuttag och var rent geografiskt man fick odla för att tillåtas sätta orts- eller regionsnamnet på flaskan. Men man reglerade också här vilka druvor som fick ingå i de "tillåtna" vinerna, så här någon gång bestämdes vad som ansågs fint att blanda och vad som inte var ok; men hur såg det ut innan reglementet?
Fram till tiden för instiftandet av regelverket var det på vissa ställen och hos vissa producenter väldigt vanligt med så kallade field blends. Man odlade en mängd olika druvor tillsammans på fältet och vinifierade sedan ofta dessa ihop. En druva gav socker, en annan syra och en tredje färg och/eller tanniner. Någon druva bidrog med blommighet och parfym, någon med djupare, murriga toner och en tredje kanske tillförde lite frisk fruktighet. På det här sättet säkerställdes tillgången på vin varje år, även under sämre förhållanden, då fältet som helhet producerade druvor till vintillverkningen; dock var variationerna år till år stora då vissa druvsorter kunde ge liten avkastning ett år men massor av frukt under nästkommande år. Det var den här stora variationen i smak och doft man ville strama åt med regelverket, så att en Bordeaux smakade Bordeaux och en Chianti smakade mer eller mindre Chianti, oavsett årgång och producent.
Foto Wine grape av Lijphoto
Det man började göra var att ta bort de druvor som i sig själva höll en lägre kvalitet, för att inte de skulle få överhanden ett "sämre" år då de önskvärda druvorna producerade mindre, och på så sätt började man utöka arealen på fälten med mer högkvalitativa sorter som gavs ökade möjligheter till god avkastning. I till exempel Bourgogne, där upptäckte man för flera hundra år sedan att framför allt den blå druvan Pinot Noir och den gröna Chardonnay trivdes ypperligt, varför det generellt sett aldrig blandats något här; och regelverket har sedermera befäst att denna tradition upprätthålls, eftersom den resulterar i kvalitet och en distinkt regional stil. I Bordeaux, där man av tradition har fem blå druvor att tillgå till sina röda viner, har dessa historiskt sett blandats i olika mån efter var man befunnit sig geografiskt. Betydligt mer Cabernet Sauvignon växer vid den västliga/södra delen av floden La Garonne, medan det på andra sidan odlas mångt mycket mer Merlot. Allt beroende på jordmån och de klimatologiska förhållandena, och regelverket strävar till att upprätthålla den höga kvaliteten genom att tillse att traditionerna efterlevs.
I södra delen av Frankrike, där Chateauneuf-du-Pape är kronjuvelen, där kan man blanda både blå och gröna druvor till sina röda viner, allt enligt tradition och regelverk. En gång i tiden behövdes det för att friska upp vinerna och tillföra en viss floral, aromatiskt ton, då vinerna många gånger annars blev för tunga. Det här har dock förändrats efterhand då man experimenterat med både odlingssätt och en annorlunda vinifiering; och det världen då vunnit, det är inte mer odlad blå areal, utan fantastiska vita viner från regionen!
Vårt mest populära rödvin Escapats Numero Six. En blandning av druvorna Grenache, Syrah och Mourvèdre.
Går vi längre västerut så ser vi i mångt och mycket samma druvsorter som i Rhône, men här vinifierar man ofta var druva för sig, eller så blandar man ett gudarnas elixir i form av en GSM; som till exempel Escapats Numero Six. En blandning av druvorna Grenache, Syrah och Mourvèdre, i procentuella delningar utifrån den jordmån och det klimat man har till sitt förfogande. Nämnvärt är också att det oortodoxa experimenterandet med både blandningar och endruvevin, som många Nya-Världen-länder sysslat med under decennier, det sker på europeisk mark ofta just här i den sydvästra delen av Frankrike. Syrah blandat med Cabernet Sauvignon, ren Cinsault, Tannat blandat med Merlot och så vidare. En veritabel skattkista av fantastiska och spännande viner!
När blandar man druvorna då, före eller efter maceration?
Ja, där är svaret lite otvetydigt, som svaret på frågan om vad man får blanda; man gör lite som man själv vill, som visionär! En del plockar av ett helt fält med samodlade druvor; omogna, mogna, övermogna, Botrytis-angripna, allt på samma bräde, och så macererar/vinifierar man allt tillsammans. En del plockar druvorna fält för fält, eller till och med delar av fält var för sig. Har man som producent namnkunniga vingårdslägen vinifieras ofta dessa ett och ett, och så görs sedan en slutlig "assemblage": när druvorna är färdigjästa och eventuellt lagrade, så görs en blandning för att uppnå visionen kring vinet och så får det vila/gå ihop sig på tank innan buteljering. I till exempel Bordeaux, där lagarna är tämligen strikta, så ser "receptet" ungefär likadant ut år efter år, visst varierar det med vädrets skiftande makt, men grunden är den samma, visionen är den samma; för här vill man som många vinmakare med lång tradition ha en återkommande smakprofil på sina viner.
Chateau Penin Natur säljs för tillfället i en limiterad upplaga i vår webbshop. Passa på att beställa hem och prova ett bra naturvin.
På senare tid har blommat upp en trend med "nya" vintyper; det som benämns naturvin (se bild ovan) och det extremt skalmacererade så kallade orangea vinet; här kan tyckas att druvor blandas hej vilt och utan reglering alls. Men oavsett ett vin är ställt under ett regelverk eller inte så sker blandningarna utifrån en vinmakares vision av ett fullkomligt vin, det får inte glömmas bort! Även om en druva generellt dömts ut som "mindre kvalitativ", så kan den i rätt jordmån, med rätt klimat och framför allt i rätt händer, vinifieras till något fantastiskt. Vi är till exempel inga fans av druvan Müller-Thurgau, men samtidigt har vi vid enstaka tillfällen blivit helt knuffade av stolen av en underbar MT, som odlats och vinifierats utifrån en oöverträffad vision. Så man måste ständigt utmana, dels som producent, dels sig själv som konsument, för att inte missa det där fantastiska!
Vid pennan
pea&Rosenberg
pea&Rosenberg
