Vinets färg
Google 4,9 Google betyg | Facebook 5,0 Facebook betyg | Trustpilot 4,9 Trustpilot betyg
Språk svenska Språk engelska Langue franska

Kvalitetsviner, boende, upplevelser och mycket mer
Din varukorg

ESCAPAT MAGAZINE

Uppdaterad 2021-09-12
Publicerad 2021-09-10 i vinrelaterat
Teinturier
Vinskal
Tanniner

Vinets färg

Vinets färg
Oavsett om man är en professionell vinprovare eller man njutningsfullt öppnar en flaska i goda vänners lag, så är det första man ser hos ett vin just färgen. Omedvetet eller medvetet jämför man med andra viner man druckit, provat eller haft framför sig i en tävling. Men vad är det egentligen som påverkar ett vins kulör och kulörintensitet?
Först och främst så är det druvsorten som spelar en av huvudrollerna i vårt drama, och därefter kommer vinmakarens tanke bakom vinet; ska det vara ljust och lätt, eller opakt och maffigt?
En Chardonnaydruva har ett betydligt tjockare skal än en druva från en Sauvignon Blanc-ranka. Gewürztraminer har betydligt mycket mer färgpigment i skalet än Riesling, trots att Riesling i sig är en rätt pigmenterad druvsort, om den får mogna ut tillräcklig. En Syrah-druva har flera gånger mer skal i förhållande till druvkött än en druva av sorten Pinot Noir, men hur är det med druvköttet egentligen?
Vinets färg
Det är vanligt hos mousserande vita viner att de har en inblandning av blå druvor, som till exempel Pinot Noir. Anledningen är många gånger att man vill uppå en större kropp och fruktighet i vinet, vilket ger vinet en större komplexitet. Det man då gör är att pressa de blå druvorna och direkt ta hand om den genomskinliga musten och vinifiera den helt utan kontakt med skalen; ALL färg sitter nämligen i skalen hos vanliga druvor! Vill man i stället tillverka ett rosévin, då låter man musten få ha en kortare kontakt med skalen och på så vis tillåts en del av pigmentet läcka ut i musten, genom hur länge kontakten fortgår bestämmer vinmakaren opaciteten hos rosévinet hen vill skapa.
I Champagne, som enda region, tillåter man skapandet av rosévin på två olika sätt:
1. Man blandar i ett färdigt rött vin (gjort på Pinot Noir från Marne i Champagne) i det vita vinet, innan den andra jäsningen tar vid i flaskan (Champagne är således den enda regionen i världen där det är tillåtet att blanda på det här sättet!).

2. Saigné, vilket betyder "blödning", och vilket är samma sak som urlakning i vinmakartermer. Här låter man alltså en del av skalen från de blå druvorna ligga med under en kort tids macerering.
Vinets färg
Så ju längre man låter musten ha skalkontakt, desto mer färg får vinet; och därför kan druvor av samma sort, uppväxta i samma vinfält, få helt olika uttryck om det är två olika vinmakare som gör vinerna på sina egna skilda sätt.
Det man också bör ha med sig när vi pratar kulör och opacitet, det är att även tanniner läcker ut under macereringen och då tanninerna finns i skal och kärnor, så finns det en övre gräns för urlakning innan musten/vinet blir odrickbart. Ett vin att prova när det gäller färgtäthet och tanninrikedom, det är Tannat (druvan) från Madiran (region/distrikt). Här behöver vinerna oftast en flasklagring om minst 10-15 år, innan tanninerna integrerats tillräckligt i vinet. Färgen är nästan svart och som unga är de nästan odrickbara.
Syrah är också en druva som många gånger ger ett djupt blårött, mörkt vin och med en rejäl ryggrad av tanniner; jämför vi med till exempel en Cabernet Sauvignon från samma område så behöver den senare dock macereras längre för att uppnå en jämförbart mörk ton, men då blir även tanninstrukturen än mer påtaglig. Vinmakaren har alltså också en viktig roll att spela i hur vinets färg slutligen är när det hälls upp i glasen.
Vinets färg
En tredje och också avgörande del i vinets färg, det är ålder! Ett rött vin tenderar att bli ljusare, eller tunnare i sin opacitet, och går successivt mot en rödbrun nyans; då färgpigment och tanniner under tidens gång klumpas samman och faller ut som ett sediment i botten av flaskan. Ett vitt vin går snarare åt andra hållet i sin färgutveckling och blir mörkare, då oxidationen av vinet ger en mer gyllene, ibland siraps-/honungsaktig ton. Där är det en annan kemisk reaktion som tar fart, vilket vi får bena ut vid ett annat tillfälle.
En sista sak att nämna gällande vin och färg, det är att det faktiskt FINNS druvor med pigmenterat fruktkött; nämligen så kallade teinturier! Anledningen till denna anomali är att antocyaninpigment i skalen läcker ut i fruktköttet då membranet mellan skal och kött är genomsläppligt; vilket det inte är på de flesta druvsorter. Den mest namnkunniga av alla teinturier är förmodligen på våra breddgrader Alicante Bouschet (känner ni inte igen namnet, så är det inte konstigt alls, då det finns endast finns ett fåtal exempel på Systembolaget). Det är en druva som är korsad mellan teinturiern Petit Bouschet och Grenache, en vanlig druva för vinframställning. En teinturier har generellt sätt ett tjockare skal, varför de oftare är motståndskraftiga mot bl a röta. Det var en av anledningarna till att man från början korsade Petit Bouschet och Grenache. De flesta andra teinturier används oftast inte alls till vinmakande, utan vigs antingen åt druvjuice eller forskning. Idag är odlingen av teinturier försvinnande liten, jämfört med konventionella druvor.
Nästa gång ni köper vin, satsa på en flaska Syrah, en Cabernet Sauvignon och en Pinot Noir. Häll upp dom i likadana glas och jämför sedan färgen; så stor skillnad, både i intensitet och opacitet, men också nyans. Vinrött är plötsligt ett helt spektrum!
Vinbonde
Bruno Ohlzon
Vid pennan
pea&Rosenberg