Varför Champagne på nyår?
Vi har i tidigare artiklar skrivit om de första upptäckterna av mousserande vin, långt innan man ens tänkt tanken att göra Champagne i Champagne. På den tiden talade man om att "djävulen tagit sig in i flaskan" och fick den att släppa ut trycket genom att få korken att spontant flyga i väg, eller i extrema fall, genom att hela flaskan exploderade. Man kom lyckligtvis ganska snart underfund med att djävulen hade oerhört lite med saken att göra, och uppdagade i stället sanningen; att ett buteljerat vin med levande jästrester och socker kvar, fortsätter att jäsa i flaskan.
Dom Perignon, munken som blivit ansiktet utåt för hela champagneindustrin, har gjort mycket för Champagne. Framför allt för utvecklingen av cuvée i betydelsen blandning; både av årgångar, och av olika druvor från olika vingårdslägen, innan pressning. Han tillskrivs gärna äran för det mesta när det gäller champagne, och han utvecklade så småningom en mer tättslutande kork, men det var engelsmännen som först lyckades hålla djävulen kvar i flaskan. Problemet med exploderande flaskor löstes med användandet av tjockare glas till buteljerna och den utflugna korken, den höll man på plats med ett snöre knutet på ett intrikat och vackert sätt. Så småningom uppfanns den berömda "grimman", den ståltrådskonstruktion man idag alltid använder runt korken; vem som först bytte ut det skörare snöret mot den mer hållbara ståltråden är dolt i historiens dunkel, men grimman i sin nuvarande form patenterades av Adolphe Jaquesson år 1844. Kutym är att tråden vrids sex halvvarv innan grimman går att ta bort. Själva stålburen består av en enda tvinnad tråd, som är 70 cm lång och håller "le plaque", det lilla metallmärket i toppen, på plats.
Foto En intressant sak med tidig Champagne är att innan 1846 var den betydligt sötare över lag än idag. Det var ägaren till Champagnehuset Perrier-Jouët som 1846 tillverkade en torrare typ av Champagne för den växande engelska marknaden. Ordet "Brut", som översätts till "torr" kommer från franskan och var ett begrepp som såg dagens ljus först 1876, också då med riktning mot den engelska överklassen i London.
Men varför just Champagne på nyår?
Egentligen av två skäl.
Det första är direkt sprungen ur Champagnens historia. Tsar Alexander, Louis XIV och andra samtida kungligheter och adelsmän drack alltid Champagne när det vankades baluns. Orsaken: helt enkelt för att de kunde och därmed ville dricka något som vanligt folk inte ens kunde drömma om att kunna spara ihop till under en livstid. Det var oerhört dyrt, och således extremt exklusivt.
Foto Cristal, Louis Roederers prestigechampagne, buteljeras på genomskinliga flaskor än idag. När det så begav sig ville Tsar Alexander kunna servera Champagne vid sitt hov, men han då han led av paranoia krävde han att flaskan skulle vara genomskinlig så att ingen kunde förgifta honom eller smuggla i något annat. Roederer löste det genom att tillverka flaskorna i kristall och så var även namnet på deras bästa Champagne tillkommet. Likaså hade den misstänksamma regenten åsikter om andra delar av designen: upphöjningen i botten på Champagneflaskor finns där för att ytterligare säkra mot explosionsrisken, men på Tsar Alexanders flaskor skulle bottnarna vara platta så inga granater kunde smugglas in i håligheten. Och än i dag har Cristal-flaskor en karakteristiskt platt botten.
Den andra orsaken, det är ren marknadsföring.
Det finns inga, inte ens Coca-Cola, som når upp till den nitiskhet och tänjandet av korrekt fakta som Syndicat du Commerce, ansvariga för Champagnes framgångssaga.
"Kom fort broder - Jag smakar stjärnor!", det var alls inget som Dom Perignon sa, det är ett uttryck som nedtecknats drygt hundra år efter munkens frånfälle. Inte heller påstod han att det enda drickbara mousserande vinet kom från Marne och han var inte Champagnes upphovsman. Men för SdC var detta en fantastisk story, omöjlig att varken kontrollera eller dementera, och man marknadsförde därför Champagne just som "drycken med stjärnor i, för stjärnor".
Champagne har ständigt genom årtiondena figurerat tydligt i film- och musiksammanhang. Alla som var eller är något, från Frank Sinatra till Jay-Z, från James Bond till Sophia Loren, syns återkommande med Champagne som följeslagare. Presidenter dricker Champagne, på Oscarsgalan dricka det Champagne, och numera är mousserande vin även vanligt i många hem; både till vardags och till fest. Och: när det då är fest, då är det verkligen fest och särskilt om det då dricks det mest sprudlande av allt, nämligen Champagne!
Foto En flaska Champagne innehåller cirka 49 miljoner bubblor; det är mycket sprudlande, det!
Men hur vet vi det?
Bill Lembeck är ingenjören som i förbifarten fick frågan men som inte kunde släppa den utan att försöka ta reda på svaret. Han räknade ut hur stor volym i en standard 750 ml-flaska som utgörs av koldioxid. Sen dividerade han det med den genomsnittliga storleken av en bubbla som han fann med hjälp av en optisk komparator. Medeltrycket i en flaska är 5,5 atmosfärer vid 20 grader Celsius. En normalflaska innehåller i genomsnitt 4,125 ml gas, både i flyktig och bunden form. Han kom fram till att 3,375 ml gas ombildas till bubblor, resten försvinner vid öppnandet. Så: andelen gas, delat med volymen av en bubbla ger antalet bubblor; runt 49 miljoner.
Oavsett om det är Champagne eller något annan mousserande vin som står till buds; ploppa korken, höj era glas i en skål och njut in det nya året med dom ni älskar!
Vid pennan
pea&Rosenberg
pea&Rosenberg
Foto Champagne av Lukas Gojda