Dom Perignon, munken som blivit ansiktet utåt för hela champagneindustrin, har gjort mycket för Champagne. Framför allt för utvecklingen av cuvée i betydelsen blandning; både av årgångar, och av olika druvor från olika vingårdslägen, innan pressning. Han tillskrivs gärna äran för det mesta när det gäller champagne, och han utvecklade så småningom en mer tättslutande kork, men det var engelsmännen som först lyckades hålla djävulen kvar i flaskan. Problemet med exploderande flaskor löstes med användandet av tjockare glas till buteljerna och den utflugna korken, den höll man på plats med ett snöre knutet på ett intrikat och vackert sätt. Så småningom uppfanns den berömda "grimman", den ståltrådskonstruktion man idag alltid använder runt korken; vem som först bytte ut det skörare snöret mot den mer hållbara ståltråden är dolt i historiens dunkel, men grimman i sin nuvarande form patenterades av Adolphe Jaquesson år 1844. Kutym är att tråden vrids sex halvvarv innan grimman går att ta bort. Själva stålburen består av en enda tvinnad tråd, som är 70 cm lång och håller "le plaque", det lilla metallmärket i toppen, på plats.

Men varför just Champagne på nyår?

Egentligen av två skäl.

Det första är direkt sprungen ur Champagnens historia. Tsar Alexander, Louis XIV och andra samtida kungligheter och adelsmän drack alltid Champagne när det vankades baluns. Orsaken: helt enkelt för att de kunde och därmed ville dricka något som vanligt folk inte ens kunde drömma om att kunna spara ihop till under en livstid. Det var oerhört dyrt, och således extremt exklusivt.

Den andra orsaken, det är ren marknadsföring.

Det finns inga, inte ens Coca-Cola, som når upp till den nitiskhet och tänjandet av korrekt fakta som Syndicat du Commerce, ansvariga för Champagnes framgångssaga. "Kom fort broder - Jag smakar stjärnor!", det var alls inget som Dom Perignon sa, det är ett uttryck som nedtecknats drygt hundra år efter munkens frånfälle. Inte heller påstod han att det enda drickbara mousserande vinet kom från Marne och han var inte Champagnes upphovsman. Men för SdC var detta en fantastisk story, omöjlig att varken kontrollera eller dementera, och man marknadsförde därför Champagne just som "drycken med stjärnor i, för stjärnor".

Champagne har ständigt genom årtiondena figurerat tydligt i film- och musiksammanhang. Alla som var eller är något, från Frank Sinatra till Jay-Z, från James Bond till Sophia Loren, syns återkommande med Champagne som följeslagare. Presidenter dricker Champagne, på Oscarsgalan dricka det Champagne, och numera är mousserande vin även vanligt i många hem; både till vardags och till fest. Och: när det då är fest, då är det verkligen fest och särskilt om det då dricks det mest sprudlande av allt, nämligen Champagne!

Men hur vet vi det?

Bill Lembeck är ingenjören som i förbifarten fick frågan men som inte kunde släppa den utan att försöka ta reda på svaret. Han räknade ut hur stor volym i en standard 750 ml-flaska som utgörs av koldioxid. Sen dividerade han det med den genomsnittliga storleken av en bubbla som han fann med hjälp av en optisk komparator. Medeltrycket i en flaska är 5,5 atmosfärer vid 20 grader Celsius. En normalflaska innehåller i genomsnitt 4,125 ml gas, både i flyktig och bunden form. Han kom fram till att 3,375 ml gas ombildas till bubblor, resten försvinner vid öppnandet. Så: andelen gas, delat med volymen av en bubbla ger antalet bubblor; runt 49 miljoner.

Oavsett om det är Champagne eller något annan mousserande vin som står till buds; ploppa korken, höj era glas i en skål och njut in det nya året med dom ni älskar!