Utöver vin och frukt i yppersta världsklass är Loire ett smyckeskrin till brädden fyllt med allsköns sagoslott och andra arkitektoniska utsvävningar som pryder den bländande smaragdgröna målarduken. En rundresa ger en tydlig vink om landets stolta ställning genom århundradena, och kan varmt rekommenderas för den historieintresserade, och alla med en fäbless för konst, kultur och natur.

Château d'Amboise har anor redan från 1000-talet och kom att bli ett favorittillhåll för Frankrikes medeltidskungligheter för att undandra sig hovets alla intriger. Bland annat lät Henrik II och Katarina av Medici sina barn växa upp här i relativ stillsamhet. Den första italienska trädgården uppfördes vid Château d'Amboise och de inledande, något trevande arkitektoniska renässansdragen utformades på detta slott.

Samtida med Château d'Amboise, och uppfört under samma byggherre, Greve Fulk III, ger Château d'Angers ett helt annat intryck. Slottet konstruerades som ett fort på en plats som redan på romarnas tid var en naturlig befästning på grund av sin strategiska placering; en begynnelse som delas med många slott från samma era. På 800-talet var det ett befäst fort med enormt tjocka murar som stod emot allt, även in i våra dagar, till skillnad från många andra borgar har Château d'Angers inte byggts om i någon större utsträckning exteriört. Slottet står som en koloss med sina 600 meter i omkrets och är bestyckat med hela 17 torn, både imposant som ren byggnad och en historisk celebritet. Hit tog Jeanne d'Arc med sig Karl VII i flykten från Paris och längre fram i historien, när Angers blev en militärhögskola, utbildades här Arthur Wellesley Wellington till officer. Något fransmännen nog ångrade, retrospektivt.

År 1352 gavs Château d'Angers i gåva till Ludvig I av Neapel, som tillsammans med sin fru år 1373 beställde den världsberömda Apokalypstapeten av målaren Hennequin de Bruges och tapetseraren Nicolas Bataille. Idag återfinns imponerande nog 70 av de ursprungliga 90 våderna i tapetsviten på slottet som sedermera förvandlats till museum, med bland annat de äldsta och största samlingarna av medeltida gobelänger i världen.

Château de Blois är ett vackert medeltida slott bestående av flertalet byggnader och uppfördes från 1200-talet fram till 1600-talet. Den utvändiga spiraltrappan i Frans I:s flygel är en arkitektonisk hägring och väl värt ett besök för den byggnadsintresserade. Det var även på Château de Blois som Jeanne d'Arc så småningom blev välsignad av ärkebiskopen av Reims år 1429, innan hon och hennes armé gav engelsmännen på nöten i Orléans.

Château de Chenonceau är ännu ett förunderligt förförande bygge, ursprungligen uppfört under början av 1500-talet och efterhand och i omgångar under det efterföljande århundradet omdanat till den unika skapelse det är idag. Byggt i tidig renässansstil men med kvarvarande gotiska drag är det som taget ur en saga. Henrik II gav slottet till sin älskarinna Diane de Poitiers, som lät bygga stenbron över floden. Diane hade även ett stort hortonomiskt intresse, varför hon lät anlägga flertalet undersköna trädgårdar. När kungen så dog lät drottningen Katarina av Medici mer eller mindre tvinga ut Diane till det närbelägna Château de Chaumont i stället; Katarina själv tog på sig spenderarbyxorna och byggde ut slottet ordentligt, bland annat med gallerierna ovanpå bron över floden Cher. Ska ni bara besöka ett slott i Loire, åk hit!

Château de Montsoreau inhyser sedan 2016 Musée d'Art contemporain, grundat av den franske samtidskonstsamlaren Philippe Méaille, som innehåller världens största konstsamling av de radikala konceptkonstnärerna inom Art & Language-rörelsen. Man vet att redan under den gallo-romerska tiden var platsen för slottet viktig då det här fanns uppfört ett tempel eller möjligtvis en administrativ byggnad. Under medeltiden fanns det en befästning här, som sedermera raserades, och direkt efter det 100-åriga krigets slut påbörjades det till idag kvarvarande byggnadsverket. Stilen är tidig renässans, och både arkitekturen och konstruktionen ansågs avant-garde på 1450-talet, då slottet är det enda i Loiredalen som byggts direkt på flodbädden.

Längre österut hittar vi röda viner i Chinon och Bourgeuil, vita i Vouvray, för att sedan längst ut till öster byta druva i de vita vinerna till Sauvignon Blanc. Där har det i de kända distrikten Sancerre och Pouilly fumé producerats världsviner i århundraden!

Flera gastronomiska storheter har sett dagens ljus utefter Loires strandkanter:
- Beurre Blanc: lokalt kallad Beurre Nantais, med en perfekt balans av smörighet och syra är denna klassiker den perfekta bryggan mellan finstämda fiskrätter och mineralstinna viner.
- Tarte tatin: den upp-och-nedvända äppelpajen med sin mördeg och karamelliserade äpplen som fullkomligt gifter sig med en söt Chenin Blanc.
- Getostar: i alla dess former och smaker, med namnkunniga Bûche de chèvre i spetsen.

Allt är inte heller "bara" vin när det kommer till dryck, även Cointreau har sitt ursprung i Loire, liksom otaliga små hantverksbryggerier som anammat regionens förkärlek för det ekologiska och biodynamiska. Loire är i sanning ett äventyr, oavsett intresse, val av färdmedel och resplan. En njutning för alla sinnen!