Languedocs vinhistoria
Själva ordet "historia" kan ha lite olika innebörd, beroende på vem som yppar det och vem som hör det. Languedoc har en faktiskt vinhistoria, det vill säga verkliga händelser som påverkat direkt på plats, men Languedoc har även en svensk vinhistoria; en berättelse som mer handlar om vilka viner som funnits representerade på vårt systembolag, och hur fakta om regionen delats till befolkningen.
Det är historiskt belagt idag att vin producerades i regionen redan för ca 7000 år sen, men det råder fortfarande en hel del osäkerhet kring varifrån kunskapen härstammade. Kom den från fenicierna eller italienarna, eller kanske rent av grekerna? Kanske var det så att kunskapen växte fram i takt med att man började använda frukten till att göra saft, som på så många andra platser? Oavsett ursprunget så finns det tydliga arkeologiska bevis på att kompetensen fanns, och att den fick sitt stora uppsving i och med romarnas intåg i södra Frankrike. Narbonne (cirka en timmes biltur från Escapat) blev en viktig hamnstad och genom romarnas väldiga rike skapades här också en omättlig törst på vin.
Foto De vanligaste druvsorterna vid den här tiden var olika varianter av Muscat, som med sin generösa sötma fick de flesta att rysa av välbehag; sett i kontexten att raffinerat socker knappt fanns att tillgå, och honung var en extrem lyxvara. Amforor med vin från Languedoc skeppades till Italien, Grekland, Sicilien och så långt bort som Indien, till vinsugna konsumenter vars törst aldrig tycktes sina. Producenter vid den här tiden satsade helt på volym och inte kvalitet, varför årgångarna varierade väldigt men kundkretsen fick sitt lystmäte stillat. Tack vare intresset för varor från den här delen av Frankrike kunde allt fler livnära sig på handeln, som även inbegrep många andra av traktens jordbruksprodukter. Även de röda vinerna på lokala druvor, som idag anses helt obskyra, fann en aktning runt om medelhavet.
Foto På bilden ser ni Pont du Gard. En romersk lämning från 60 e.Kr.
Efter romarrikets fall blev det i stället allt svårare för lokala producenter att sälja vin utanför den egna regionen, varför vinodlandet hamnade lite i skymundan. Men munkarna, vid de nyligen upprättande klostren i det alltmer kristnade Europa, fick fart på vinindustrin igen då de med vördnad och ett inte så litet mått kunskap lärde sig bruka jorden på ett alldeles förträffligt sätt. Denna enorma kunskapsbank och munkarnas flinka arbete återspeglade sig i ymnighetshornen som dessa klosternära vingårdar utgjorde. Nattvardsvinet var både viktigt och ett heligt sakrament, och således ingen synd, så som bruket av sprit och öl på byarnas krogar ansågs vara. Vinet blev därför i allt större utsträckning en viktig del av den vanlige fransosens inmundigande, såpass att en fransman i slutet på 1800-talet konsumerade cirka 80 liter vin om året.
Foto Vid den här tiden uppstod dock ett rejält hack i maskineriet med att tillgodose fransosens stora törst efter vin, då vinlusen på kort tid slog ut i stort sett all vinodling i Frankrike. Den lilla marodören upptäcktes runt 1865, i både Bordeaux och nere i Languedoc, och botemedlet påfanns förvisso relativt snabbt men lämnade ett länge bestående avtryck på regionens vinhandel. En taktisk miss som gjordes framför allt i Languedoc var den att plantera högavkastande druvsorter, med alldeles för låg kvalitet. Resultatet blev att vin snabbt kunde förses till de törstande massorna, men när övriga Frankrike sedan kom ifatt med nyplanteringarna så fanns i Languedoc mängder av vin av låg kvalité som visade sig vara svårsålt, och när det väl såldes så var det för mindre än vad det kostat att producera. År 1907 gjordes en "revolt" mot vad som uppfattades som en ohållbar utveckling, druvsorter som generellt är lämpade för viner av högre kvalitet planterades i ett försök att stävja ryktet som bulkvinsregion, men man löpte inte linan helt ut; ett fortsatt högt skördeuttag och ogenomtänkta odlingsplatser fortsatte trenden med hög avkastning men sämre kvalitet.
Om vi lämnar den franska sekelskiftesmyllan ett tag och i stället hoppar fram några årtionden, så kommer vi till den svenska delen av Languedocs vinhistoria. För svensk del så var viner från Languedoc på 60-70-talet fortsatt enkla och massproducerade, till låg kostnad och med möjlighet till vinst genom den enorma volymen. Coteaux du Languedoc har nog de flesta svenskar som är födda innan 80-talet druckit några liter av: ett ganska tidstypiskt vin från regionen, ett av de billigare, populärt på grund av till synes mycket smak för liten peng. Men ett kvalitetsvin och gott på riktigt? Knappast.
Sammanfattningsvis har Languedoc länge kämpat att nå upp i hög kvalitet, men samtidigt varit välkänt som en region som producerat habila, billiga viner i stor volym. För den systemhandlande svenskan så är det egentligen de senaste 10-15 åren som den satsning på kvalitet som gjorts i regionen börjat synas, genom att fler och fler viner hittat hit då pålästa och nyfikna konsumenter ställt fler krav på att få hit viner av högre kvalitet.
Languedoc är en fantastisk region, som ofta glöms bort av vindrickare, av flera olika skäl. En anledning är det envist kvardröjande ryktet om regionen som en producent av enbart bulkvin, oavsett om det är sant eller inte om den enskilde vinmakaren. Där ligger ett stort ansvar på oss som håller provningar, utbildar och serverar vin till gäster och vinintresserade, att våga ta steget utanför de vanliga vinregionerna och öppna ögonen på gemene man.
Vid pennan
pea&Rosenberg
pea&Rosenberg
Foto Languedoc av paul atkinson