Bron över floden Gard är en av få kvarvarande romerska akvedukter som faktiskt både använts, renoverats och fått stå kvar genom seklerna. Idag är det mest själva bron kvar, men den går fortfarande utmärkt att promenera över.

Den ursprungliga vattenledningen snirklade sig dock fram nästan fem mil genom det ganska flacka och lätt kuperade landskapet. Förutom alléer av höga plataner längs vägarna, domineras fälten helt av vinodlingar i nyanser efter årstid: från nyfött grönt till höstens sprakande röda löv när alla druvor skördats. Meningen med akvedukterna är ju att få vattnet att rinna, alltså måste man hela tiden ha ett lagom sluttande plan.

Och säga vad man vill om de där romerska ingenjörerna men räkna kunde de. Höjdskillnaden är bara tolv meter mellan källorna i byn Uzès högre upp bland kullarna, och cisternerna i stora staden Nîmes där folket skulle fylla på sina egna kärl. Lösningen blev som på många andra ställen, att utnyttja landskapets geografi till max med de resurser som fanns. Till exempel genom att bygga flera broar i en när man ändå skulle över en flod.

Som i Pont du Gard. Den nedersta, starkaste bron, var för djur och kärror. Mittendelen med några fler brospann, var för människorna. Överst, med ännu fler spann och ett överbyggt tak, där rann vattnet under mer än femhundra år. Och då tog de där valvbroarna ändå tre hundra år att bygga, med precist slipade stenar fint inkilade intill varandra, utan ett enda excelark till hjälp.

Roligast är att kolla in när en eller annan skolklass gängliga franska fjortonåringar kommer gående runt kröken och får syn på bron där framme. Att se dem stanna till, klia sig i håret och inse att den finns där, med spann efter spann, på riktigt. På två sekunder har de förstås återtagit sin egen coola stil men jag lovar, alla tar selfies. Vårt tips är att göra som fransmännen själva. Packa egen matsäck med en god rosé och hyr cykel eller vandra dit, till exempel från källorna i urgulliga lilla Uzès. Flera fina leder passerar förbi Pont du Gard och följer delar av den gamla viadukten.

Om du sedan trots allt blir sugen på att kolla in fler stenbumlingar är det i alla fall inte vårt fel. Det kan dock föda ett visst intresse och som tur är finns det mycket mer att titta på. Som till exempel den lika välbevarade arenan inne i Nîmes. Priserna på hus i hela Languedoc är dessutom betydligt mer attraktiva än på Rivieran. Vous êtes très bienvenues.

Enklast är att ta sig dit från Nîmes eller Avignon är med bil. Det finns faktiskt en tågstation som heter Nîmes Pont du Gard. Gå av där eller åk till någon av de större städerna, ta en tidig lokalbuss till byn Vers Pont du Gard som ligger närmast, och gå sista biten.

Tänk också på att det är en mycket välbesökt turistattraktion. Bästa tiden på dagen är därför som alltid vid öppning eller stängning, då ljuset också ger de snyggaste bilderna.