Baroloviner är historiskt sett också viner med restsötma, även här var det ett kyligare klimat som stannade av jäsprocessen. Amarone är en modern tilldragelse, resultatet av att ett fat Recioto glömdes bort och jäste ut helt. Slutprodukten blev således torrare, men då de torkade druvorna innehöll så lite vätska var sockerhalten ändå tillräckligt hög för att jästen skulle hinna äta sig till sin död innan sockret tog helt slut. Och det är den enkla principen bakom Amarone än idag.

Exempel som Portvin, Madeira och Pedro Ximenez är viner där producenten stoppat jäsningen med druvsprit (oftast 70-procentig druvsprit, och där mängden är reglerad i regionens regelverk). Restsötman är ofta väldigt hög, upp emot 350 g/liter, men balanseras här upp av den högre alkoholhalten.

Om man när man är på restaurang frågar sig för vilket vin som är torrast, för att man är rädd att få i sig för mycket socker, då kan man lugna sig med att det socker som naturligt finns i vindruvor är betydligt lägre än det som finns i de druvor man köper på ICA, bordsdruvor, och förmodligen lägre än i det mesta man hittar på menyn. Ett torrt vin kan också upplevas "sötare" än det är, då många aromer och aromatiska föreningar associeras med sötma och därmed lurar oss till att tro att sockerhalten är högre. Den tropiska fruktigheten i en varmväxt Sauvignon Blanc talar till exempel om för hjärnan att den får i sig socker, med aromer av melon och gul frukt som budbärare.