Frankrike kryllar av medeltida byar men Uzès hör definitivt hör till de allra trevligaste. Vägen dit från Avignon eller Nîmes är precis som överallt kantad av alléer med höga slanka plataner till skydd mot vinden. Fält efter fält med knotiga vinstockar breder ut sig, där de hårt tuktade skotten strävar mot solen och jorden är full av gamla romerska krukskärvor var du än böjer dig ner och börjar krafsa. Från Pont du Gard sluttar sig landskapet diskret uppåt och man måste beundra de gamla ingenjörerna. Hur lyckades de ens få akvedukten att luta exakt lagom mycket för att få vattnet att rinna hela fem mil ner till staden Nîmes, med en total lutning på bara tolv meter?

Uzès har varit ett viktigt och frisinnat handelscentrum sedan romarna började leda vatten från källorna ungefär år 50 f Kr. Under tusentalet som följde var det biskopssäte under många år och en av de städer där judar tilläts bedriva handel. Sedan kom morerna från Spanien och satte Uzès på kartan som sitt nordligaste fäste år 725 innan de drevs tillbaka. De arabiska influenserna fortsatte vara starka i hela Provence under flera hundra år och nådde sin höjdpunkt med albigenernas högkultur under medeltiden.

Tornet har stått intakt sedan medeltiden. Katedralen intill däremot, den har bränts ner gång på gång. Första gången under korståget som kallades albigenserkriget, då alla kättare skulle utrotas av påvens renläriga korsfarare. Andra gången under de nästan lika blodiga religionskrigen på 1500-talet, när de protestantiska hugenotterna brände ner alla katolska kyrkor de hann med innan de var tvungna att fly. Och sedan förstås plundrad om än inte helt nerbränd under revolutionen.

Den gamla ringmuren är till stora delar ersatt av trädkantade esplanader, där mycket av stadens vanliga kommers pågår längs den sydvästra delen. Men stadskärnan där innanför är ovanligt välbevarad, kullerstensgator såväl som hus underhålls minutiöst och varje butik och restaurang lockar till besök.

Här är det dock inte bara hertigens slott som utmärker sig. Pompösa palats ligger i ett kluster runtom, de flesta uppbyggda av de förmögenheter som skapades när textilindustrin blomstrade som mest under 1500-talet. Specialitet i den här trakterna var det dubbelvävda tyg som kallas serge. Kanske mest känt genom våra vanliga jeans, arbetarbyxorna som ända från början varit vävda i det särskilda tyg som kallades serge de Nîmes, det vill säga denim.

Från början skickades ull från England till Frankrike där det spanns, färgades och vävdes till hållbara tyger i vackra mönster. Som i de flesta städer med stor textilindustri fanns här en stor andel protestanter. Många flydde över kanalen efter religionskrigen, tog med sig kunskapen och översatte tekniken till den engelska benämningen tweed.

Senaste upptäckten i stan är en magnifik och helt intakt mosaik, som kom fram 2017 när man rev gamla gendarmeriet för att bygga ny skola. Trädgårdsnörden söker sig till Jardin Medieval för att botanisera bland medeltida kryddväxter och örtapotek. Eller för att ta sig uppför de hundra trappstegen upp i tornet, med strålande utsikt över alla mer eller mindre dekorerade torn med vimplar som vajar över staden.

Godisnörden kan istället besöka godisfabriken Haribo en bit utanför staden. De har även eget museum, som visar hur man tillverkat sötsaker och läkemedel baserade på den hälsosamma roten lakrits sedan 1862.

Den som har bil kan göra en spännande utflykt någon mil längre upp bland kullarna norrut. Där ligger den arkeologiska utgrävningen Camp de César, där två till tre tusen romerska soldater bodde för ett par tusen år sedan. I närheten hittar ni också naturreservatet Vallée de la Cèze, där floden Gards biflod Cèze har skapat ett dramatiskt landskap. Den frodiga grönskan gör att man plötsligt känner sig mer som i en djungel än nära Provence. Klippväggarna stupar på sina ställen många meter rätt ner i dalgångarna, där floden kan stiga med upp till fyra meter när ovädren väller in om hösten.

Boenden finns förstås i mängd och i alla prisklasser. Vi gillar Boutique Hotel Entreaigues, hotellet mellan källorna, som både har sympatiskt pris, trevlig personal och egen pool att svalka sig i.

Vårt tips är som alltid: packa matsäck med lite bröd, frukt, några ostar och en god rosé. Hyr cykel eller vandra. Från muren vid klocktornet ser man ut över landskapet och kan väl föreställa sig hur akvedukten snirklade sig fram. Den kan man följa från Fontaine d´Eure som ligger bara en liten bit bort. Där började den gamla viadukten, med slussar som reglerade vattenflödet första biten ner i underjorden. Längs vägen ibland i tunnlar under jord, ibland i ledningar ovan jord och vid Pont du Gard längs översta våningen i denna magnifikt bevarade bro, hela vägen till Nîmes. Här vimlar det av fina leder, bara att välja. Till exempel den nya Voie Verte, som går hela vägen till Vers Pont du Gard.