I mitten av 1800-talet drack varje svensk i genomsnitt 9,5 liter bränt vin, 0,7 liter vin, 9,3 liter öl och gjorde av med 1,7 kilo kaffe. Vi åt 4,1 kilo socker.

1923 drack vi i stället 3,9 liter bränt vin, 0,5 liter vin, 21,6 liter öl och konsumerade 7 kilo kaffe. Vi åt nu hela 36,6 kilo socker, per person.

Just sockerkonsumtionen har sedan 1920-talet legat och pendlat mellan 40 och 50 kilo fram till 2000-talet; därefter har vi sett en dalande trend mot våra dagar, nu ligger vi på strax under 40 kilo per år och person. Kaffemässigt pendlar vi också kring den nivå vi uppnådde på 1920-talet, kaffe har länge varit en viktig del av den svenska kulturen och trots nya rostningar och beredningsformer så är kaffesuget som sådant ganska konstant.

Sprit dricker vi fortfarande, men i mindre omfattning och av bättre kvalitet. Cirka 1,5 liter starksprit förtär en modern svensk per år i genomsnitt.

Vinkonsumtionen däremot ser helt annorlunda ut jämfört med början av förra seklet: den har sakta men säkert stigit, på bekostnad av framför allt spriten. Det har funnits perioder då konsumtionen stått tillbaka för annat, och det är just dessa variationer som respons på olika yttre faktorer som är intressanta för prognosmakare.

På 1950-talet togs motboken bort, vilket hade som direkt effekt att det ökade konsumtionen av alkohol i stort med 33%. Sedan reducerades spritförsäljningen i stället markant då beskattningen av alkohol förändrades och priset på starksprit ökade med 50%. Faktorer som ökad införsel, möjligheten till härtappade varor, krig, bojkotter och diverse omvärldspolitik, likväl som den inhemska debatten om alkoholens vara eller inte vara, påverkar konsumtionen och därför också världsmarknaden i stort. Väder och vind påverkar, då de sätter de yttre ramarna för årets produktion. Covid påverkade, då folk under karantän och förändrade serveringstillstånd drack betydligt mycket mer vin än tidigare, men mindre sprit. Produktions- och fraktkostnader ökade, vilka också de hade en inverkan på försäljningen. När sedan konflikten mellan Ukraina och Ryssland eskalerade till krig hade detta en enorm betydelse med avseende på tillgång och prisbild, då de inblandade länderna båda är stora exportörer av råvaror. Priset i sig påverkar naturligtvis konsumtionen, men även sådana parametrar som livsstilsval, ideologier, social tillhörighet med mera.

Ungdomar som växer upp i ett hem där vin konsumeras som måltidsdryck och festhöjare tenderar att ta med sig de vanorna in i sina egna dryckesval som vuxna. Dock är dryckesscenen betydligt mer varierad idag än för 25 år sedan; idag ser vi till exempel mikrobryggerier med skäggbeklädda män poppa upp som svampar ur marken. Likaså ökar antalet små destillerier, som erbjuder oss konsumenter allsköns varianter av framför allt gin. Fler och fler konkurrerar helt enkelt idag på den manege vi kallar Systembolaget.

Att den globala vinkonsumtionen sjunker är egentligen inte särskilt konstigt, då den historiskt sett varit ganska frivol. Idag vet vi hur alkohol påverkar kroppen och att ett moderat intagande är positivt, vilket påverkar försäljningssiffrorna. Man skulle förenklat kunna säga att vi i Sverige generellt sett dricker mindre men bättre, och att detta synsätt även börjar slå rot i traditionella högkonsumtionsländer som till exempel Tyskland, Spanien, Frankrike och Italien.

Vi dricker mindre men bättre, och vi dricker mindre av stora, tunga viner; en trend som utmynnar i att vissa områden rentav börjar förändra sina tillverkningssätt. Ett belysande exempel på denna överlevnadsinstinkt är Rioja. I alla år har världen översköljts av fatade röda härifrån: mer eller mindre lagrade, men alltid med toner av vanilj, torkad frukt och en rik fyllighet. Idag har producenter i Rioja börjat gå över till partiell eller full ståltankslagring av sin Tempranillo, för att skapa ett friskare och fruktigare vin; som förhoppningsvis ska appellera på nästa generations vindrickare.

Och så här har vinbranschen i stort alltid sett ut: att maximera vad som är inne för tillfället och försök till att samtidigt skapa något nytt som lockar. Se bara på skiftet från 1990-talets vågat ekade Chardonnayer, till dagens väldigt strama, mineralstinna och friska Chardonnayer som skapas världen över. Ett öra mot trendspaningen som följer av viktig statistik, för att bibehålla konsumtionen och överleva i ett ständigt ökande konkurrenstryck.