Villefranche-de-Conflent är ett typiskt exempel på en medeltida by som vi ofta tänker oss dem, med bastant ringmur, vakttorn och vindbryggor vid portarna. Byn är utsedd till en av Frankrikes vackraste och ligger en bit upp i Pyrenéerna just där Gula tåget varje dag tar medborgare och turister upp till Cerdanien mot Andorra. Tågstationen ligger femhundra meter bort och heter Villefranche-Vernet-les-Bains, efter de varma källorna där i närheten.

Som alla gamla byar, städer och borgar har denna uppstått på lämpligaste stället, i det här fallet precis där floden delar sig. De naturliga platserna för att bygga samhällen har oftast varit vid olika typer av vattendrag eller uppe på berg och kullar. Plundringståg från rövare, pirater, saracener och vikingar har ju varit vardagsmat genom tiderna. Alla behövde mat och alla ville roffa åt sig vad man kunde, så behovet att försvara sig var minst lika viktigt som möjligheterna till transporter och handel. Liksom att klara långa tider av belägring under regelrätta krig förstås.

Där man kunde byggde man därför redan tidigt upp rejäla murar runt byarna, eller gjorde hela byn till en borg uppe på de bergknallar som hade bäst sikt ut över nejden. Där det inte gick byggde man istället ihop husen så gott det gick. I det kulliga landskapet Razès finns flera fina exempel på så kallade circulades. Där byggde man husen i cirkel uppe på kullarna med branta jordvallar runt om, så att plundrarna inte skulle kunna ta sig upp så lätt. Razès ligger sydväst om Carcassonne mot Mirepoix, där odlas mängder av solrosor precis överallt. Definitivt värt en omväg om sommaren.

Oavsett hur byarna befästes, även minsta samling hus tycks dessutom vara ett myller av gränder och gatstumpar där man går vilse. Och så byggdes de, i ojämna cirklar, ofta med blindgångar och hemliga dörrar emellan. Allt väl uttänkt för att just villa bort angripare, så att byborna kunde gömma undan både sig själva och allt av värde.

Under senare medeltid övergick man till fredligare handel snarare än krig. Då byggdes städerna istället enligt stadsplaner som bastider, med arkader längs torgen som skulle ge skugga åt handlarna. Välbevarade sådana finns både i Mirepoix men också i själva staden Carcassonne, nedanför La Cité.

Huvudingenjören bakom de franska militära befästningarna hette Vauban och hans namn hittar du på en gata, torg eller hamn i städer över i stort sett hela Frankrike. Han var en stor taktiker och med på nästan alla fälttåg med Ludvig den fjortonde. Förutom att han byggde 33 egna befästningar och förbättrade 300, bidrog han också till att ett stort antal hamnar förstärktes och även i bygget av flera kanaler. Allt utgick ifrån terrängens naturliga begränsningar. Han fick till och med igenom att Frankrike skulle ge upp en del land för att hålla sina landsgränser till floder och bergsryggar, på ett sätt som i stort ser likadant ut än idag.

Numera kallas till och med själva kartbeteckningen för befästning Vauban och ikonen för det skulle absolut kunna vara ritad med ett av hans mästerverk som förebild, Fort Liberia i Villefranche-de-Conflent.

Lite utanför ringmuren i byn finns en grotta, Cova Basteria, som använts av bybor sedan stenåldern. Vauban tyckte förstås att även den gott kunde förstärkas när man ändå höll på, men den räckte ju inte till för att försvara byn. Han fattade att även med rejäla murar låg den risigt till om för många soldater kom tillräckligt nära.

Angripare måste man både kunna se och mota bort dem innan de nådde fram. Alltså byggde han ett helt nytt försvarsverk efter de ideal-ritningar han med åren arbetet fram. Fort Liberia ligger på en klipphylla 180 meter över floden och ett måste att besöka för den som nu gillar fort och borgar. På sin tid var den ständigt bemannad med femtio till hundra man. Varje detalj fyllde sin funktion, inklusive den enorma vattencisternen som rymde 70000 liter vatten för att klara även en mycket lång belägring.

För att komma dit hade Vauban en vision om en övertäckt trappa. Den byggdes, men först två hundra år senare, när Napoleon såg behov och hade råd att förstärka bastionen ytterligare. 734 trappsteg upp är perfekt för den vältränade, övriga kan ta en gratisbuss nerifrån byn. Eller vandra längs en fin stig upp runt berget, med lite picknick och vin från Escapat.