Udda druvor del 2
I förra veckans artikel pratade vi om den stora mångfalden olika druvor som utgör arten vitis vinifera, och pekade på att det finns en skattkista av nya bekantskaper att stifta om man bara letar lite utanför den gängse lådan och sin egen kunskap. Vi tipsade om att leta upp välkända druvor i "nya" sammanhang för att på så sätt förstå potentialen hos varianter som annars ofta får agera stöddruva eller inte ges möjlighet att visa sin fulla bredd. Denna vecka fortsätter vi på samma tema: dels genom att plocka fram druvor som med rätt förutsättningar ger upphov till makalösa soloföreställningar, dels klassiska kvalitetsdruvor som av en eller annan anledning hamnat lite i skymundan men som förtjänar att återigen dammas av.
Macabeo / Viura - denna stora, ljust gröna pärla känner dom flesta av oss igen som en av de tre tillåtna druvorna i spanskt mousserande vin av bättre kvalitet, med andra ord Cava. Där får den sällskap av Parellada och Xarel-Lo och bidrar med sin friska syra och den neutrala fräschör som är kännetecknet för tidigt skördad Macabeo. Låter man i stället druvorna mogna ut något längre övergår smakprofilen åt lite tyngre frukt, med inslag av honung och med en viss nötighet, särskilt om vinet också lagras en period på ekfat. Denna sida av druvan vet man att nyttja i Rioja, där Macabeo oftare går under namnet Viura, och där den står för det viktigaste inslaget i den alltjämt växande marknaden för vit Rioja. I sin yngsta och sprittigaste form, med hög syra och mineralitet och en frisk fruktighet är det ett utmärkt val av vin till lätta skaldjurstapas eller ensamt som aperitif, som lite kraftigare vit Rioja gifter det sig perfekt med grillade rätter på såväl vit fisk, kyckling som ljust kött.
Primitivo - Crljenak kaštelanski, "liten svart från Kaštela": denna lilla svarta har historiskt sett nått stora framgångar i Italien som Primitivo, och i framför allt USA som Zinfandel, men har sitt ursprung kring byn Kaštela i Dalmatien. I Italien har den odlats flitigt i främst Manduria i Apulien, 'klacken', sedan början av 1700-talet, och utgjort ryggraden i regionens produktion av såväl bulk- som kvalitetsviner. I USA är Zinfandelns hemvist Kalifornien, där den odlats som mängddruva sedan 1800-talets guldrush och ganska snabbt kom att bli populär i enklare bordsviner. På 1990-talet tog sig välrenommerade producenter som Turley och Ridge an druvan och visade på vilken potential den har att producera världsviner, i rätt händer. Med rätt förutsättningar ger druvan både i Italien och USA viner med mycket mörk frukt, toner av vildhallon och viol och inslag av peppar. Det stora uppsving som druvan fick i och med nylanseringen i USA har dock lett till att framför allt den svenska marknaden mättats med billiga Primitivo-viner vars ursprung som bulkprodukter maskeras av flashiga namn som anspelar på amerikansk Zinfandel. Men leta efter Primitivo som stoltserar med att vara just italiensk, eller en äkta kalifornisk Zinfandel av bättre kvalitet, och du har ett mångfacetterat och maffigt vin som på riktigt passar perfekt till sommarens grillkvällar.
Shiraz - men vänta lite nu; inte kan väl en av världens mest odlade och älskade druvor kallas "udda"? Nej, inte per se, men låt oss använda den som ett exempel på unik excellens inom klassen. Vanligtvis, och lite förenklat, blickar vi kanske mot Rhône för klassiskt mörkfruktig, stram och tanninrik Syrah, eller mot Australien eller USA för den alltjämt lika eleganta men lite generösare och fylligare tvillingen Shiraz. Men även inom ett välkänt druvspektrum finns det nya, lite oväntade bekantskaper att stifta. Som motvikt till svulstiga amerikanska Shiraz-viner, lär känna producenter som tar fram det allra bästa ur denna druvas mångbottnade potential: botanisera bland virtuoser som Sine Qua Non, Kongsgaard och Bonny Doon och upplev när mötet mellan druva, terroir och vinmakare träffar helt rätt. Gamla världens elegans, fräschör och struktur möter nya världens varma frukt och fullt utmognad smak. Sparkling Shiraz med hemvist i Australien är ett annat udda uttryck att prova av denna kända druva; gjort rätt är det ett fylligt, komplext bubbel med toner av både mörk frukt och choklad. Både de högklassiga vinerna från Kaliforniens Rhône Rangers och förädlingen av både stilla och mousserande varianter i Australien är en tydlig påminnelse om att vinvärlden ständigt utvecklas och förnyas - det finns alltid något nytt och spännande att prova och att förkovra sig inom!
Foto Spätburgunder - inte heller Pinot Noir kan ju sägas vara en udda druva, men det är oftast inte som tysk Spätburgunder vi kommer i kontakt med den. Tyskland associeras alltför ofta enbart med högklassiga vita viner, och då framför allt Riesling, men håll utkik efter Spätburgunder från Ahr, Pfalz eller Baden och låt dig överraskas. Borta är 80-talets alltför ekade fatbomber, i stället stoltserar man idag med lätta, fräscha och eleganta exemplar som inte skäms för att ta plats bredvid kusinerna från Bourgogne.
Zweigelt och Blaufränkisch - om vi fortsätter bredda rödvinspaletten något så vill vi vidare tipsa om Österrikes blå paraddruvor Zweigelt och Blaufränkisch. Österrike har ett, för många något otippat, lummigt och fuktigt inlandsklimat med goda solförhållanden. I kombination med den kuperade terrängen, svalkande vindar och väldränerade terroiren ger det tillnärmelsevis perfekta förhållanden för många druvor, dessa två inte minst. Fylliga, aromatiska, med fin syra, eleganta tanniner och en viss kryddighet.
Foto Gewürztraminer - denna gröna, lätt rosatonade, druva lämnar få oberörda. Oftast kommer vi kanske i kontakt med den som smakförstärkare i kombination med billigare Riesling; dess låga syra, höga arom och nästan lite oljiga karaktär kan vara svårälskad på egen hand. Men när den kultiveras med varsam hand och vinifieras till sin fulla potential ger den viner med fantastiskt djup och komplexitet. Noter av päron, rosor, litchi och honung brukar skönjas, tillsammans med en karakteristisk hint av muskot. Med sin spännande palett är en högkvalitativ Gewürztraminer ett klockrent val till kryddig asiatisk mat med fisk och skaldjur; och till klassisk löksill, vilket är en bedrift i sig!
Picpoul Blanc - vi avslutar med en av Frankrikes äldsta druvor, den har tillsammans med Clairette Blanc och Cinsault utgjort ryggraden i Languedocs vinproduktion sedan urminnes tider. Innan Ugni Blanc till stora delar ersatte Picpoul Blanc som bulkdruva och även till viss del konkurrerade ut den sköra skönheten i såväl Cognac som Armagnac var den en av regionens viktigaste gröna druvor, men missväxt och vinlus decimerade arealerna. Med en fantastiskt hög syra och påtaglig mineralitet har den på senare år gjort en smygande comeback i Languedoc, där de främsta odlingarna smeks av sol och ljumma havsbrisar i den anrika appellationen Picpoul de Pinet AOP. Ett vin som gjort för regionens ostron, och en trendande världsdruva att hålla ögonen på!
Vid pennan
pea&Rosenberg
pea&Rosenberg