Svamp i de flesta former har i alla tider ätits färskt tillagad under skördetid, men även torkats och syltats för att bevaras för magrare tider. Det är förhållandevis få svampar som äts råa, vilket dock är fallet med tryffel. Anledningen är helt enkelt att dess flyktiga aromämnen börjar brytas ner och aromerna försvinner vid upphettning över ca 40 grader, varför man helst hyvlar eller river den färsk direkt över tallriken. Alla älskar inte tryffel, dels på grund av den väldigt aromatiska doften och smaken som för vissa blir alltför påträngande, dels på grund av konsistensen: för tjockt hyvlade skivor kan till exempel upplevas som lite "träiga", en konsistens vi normalt sett inte hittar i mat och som får den att sticka ut. Men det finns sätt att implementera dessa fragranta knölar som får smak och konsistens att harmoniera bättre med övriga råvaror.

Vi föredrar tryffel som riven, vilket kan ge antingen en starkare smakupplevelse om den rivs färsk direkt över, eller en betydligt mer subtil smak, om den rivs ner i till exempel en äggröra och får gå med någon minut i värmen. Som riven funkar den fantastiskt att göra ett tryffelsmör, som smälter underbart på en bit kött eller äggröran till frukost. Fördelen är att man kan riva ner alla små snärtar som blir kvar och smörets fett blir en arombärare, vilket gör att det krävs ganska lite tryffel för att smaksätta ett smör. Glöm inte att salta lite extra och eventuellt röra i lite nymalen peppar när ni gör smöret, det är en riktig höjdare! Tryffelsmör gjort med riven tryffel ska konsumeras direkt, vill man göra en mer lagringsvänlig variant får man dofta in smöret genom att lägga en bit tryffel och smör åtskilda i en lufttät burk - svampen är en primadonna och bör behandlas därefter.

Inlagd tryffel kan köpas året om och kan fungera som ett substitut, om man nu behöver tryffel under vilosäsong, men kom ihåg att det är en helt annan produkt än den färska; precis som skillnaden mellan färska champinjoner och inlagda på burk. En annan textur, och en helt annan smakupplevelse. Det florerar även en uppsjö av tryffeloljor, men de är lite av en vilseledande produkt; tryffelns aromämnen är inte lösliga i fett, och oljorna innehåller därför syntetiserade tryffelaromer som gjorts fettlösliga. Att lägga en bit tryffel i olja renderar bara i en sörja som är otjänlig efter ett par dagar; för att göra äkta tryffelolja doftas den in precis som smöret i vårt exempel innan, men det är en långsam och dyr process och därför en produkt som sällan ses på marknaden.

Maträtter med tryffel - Variationen är stor såväl länder emellan som mellan regioner i länder, men en gemensam faktor är att man gärna vill ha en smakbärare som till exempel fett med i ekvationen. Det kan tyckas motsägelsefullt givet att tryffelns aromer inte löser sig i fett, men fett är en universell smakbärare som lyfter fram många flyktiga noter. Krämiga maträtter balanserar upp texturen. Äggröra, pasta med en gräddig sås, kött som är ordentligt mörat och foie gras är bra exempel på kombinationer där tryffel kan tillföra en extra dimension. En gemensam nämnare med dessa "rätter" är också att de innehåller en hel del umami, vilket bryggar fint med tryffelns umami. En kokt fisk med tryffel på skulle fungera sämre, då mineraliteten i fisken inte bryggas med svampens umami på ett positivt sätt. Likaså är vilt med tydlig viltsmak generellt en dålig matchning med tryffel, då mineraliteten i köttet tar över för mycket. Generellt sett så bör rätter som anordnas med tryffel i övrigt hållas ganska neutrala smakmässigt, och även ha en konsistens och textur som låter svampen spela förstafiolen.