I södra Frankrike var man mer än tre hundra år före oss nordbor i tiden, man har i skrifter hittat omnämnanden av de första tvålsjuderierna redan i början av 1300-talet. Liksom på våra nordliga breddgrader så tog man vad som stod till buds och tillverkade tvål därav. Här fanns dock i stället en god tillgång på olivolja, havsvatten och aska från brännandet av tång och alger; det senare utgjorde en sydeuropeisk variant på lut. Genom tvättning i saltvatten genomgick tvålen en naturlig försaltning, varför den stelnade på ett helt annat sätt än vår nordiska såpa.

Vi har tidigare skrivit återkommande om lavendel, och den karakteristiska essensen är minst sagt aktuell i tvålsammanhang. Tvål finns idag i tusentals varianter, där de finare tvålarna, äkta tvål, doftsätts med olika eteriska oljor. Lavendel var en av de första oljorna som användes som parfym, ursprungligen som tillsats direkt i badvattnet för att helt enkelt dölja mustiga kroppsodörer, och sedermera togs den naturligt i bruk även i tillverkningen av tvål för tvagning som städning och tvätt. Ordet lavendel kommer från latinets "lavare", som betyder just "att tvätta"; passande, minst sagt!

En vanlig, enkel tvål produceras oftast utan processen som kallas saponifiering, förtvålning, utan blandas i stället av enkla råvaror som framställts helt på kemisk väg. De består vanligtvis av tensider, tvättaktiva substanser som annars återfinns i tvättmedel och diskmedel, och isolerade fettsyror som förtvålats separat. Äkta tvål, som genomgår en fullständig förtvålning varvid fett och lut bildar tvålämnen och glycerin, ger en helt annan upplevelse än sina billigare kontrahenter som tvättar rent, men drar olja ur huden och ger väldigt lite tillbaka till användaren annat än rena händer. Nyckeln är oljorna, och det glycerin som bildas och framför allt lämnas kvar i en kvalitativt framställd tvål. Glycerin är en dyrbar råvara i skönhetsindustrin, alltför värdefull för att lämna kvar i en billig tvål varför den extraheras och används till annat. Men under vinterhalvåret finns ingen bättre kamrat för nariga händer, än en äkta Savon de Marseille på handfatskanten!

Det finns en mängd olika varianter av äkta tvål:
- Galltvålen är en specialvariant där galla från slaktade djur tillförs förtvålningsprocessen och ger en särskilt upplösande förmåga vid svåra fläckar.
- Aleppotvålen härstammar från Aleppo i Syrien, där olivolja och lagerbärsolja samsas och bildar en av de tidigaste hårdtvålarna vi känner till. Det var för övrigt korsriddare som förde med sig just denna tvåltyp tillbaka till Europa och framför allt till Marseille, där de hade ett starkt fäste. Man experimenterade fram ett eget recept på hemmaplan, och så var Marseilletvålen född.
- Castiletvålen påminner om den från Aleppo och Marseille, men är till skillnad från dessa båda som kokas i stället kallrörd. Förtvålningen som annars sker mestadels under kokningen utvecklas hos denna tvåltyp under ett par-tre veckor, tvålen måste "mogna" innan användning.
- Afrikansk (Ghanesisk) tvål blandas av sheasmör, kokosolja och finmalet kakaoskal och har en distinkt gyllenbrun färg.
- Det finns historiska lämningar som indikerar tvålanvändning i Babylon så långt tillbaka som 2600 år före vår tidräkning. Redan då hade man hittat kombinationen av vatten, fett och alkalisk lösning som i rätt proportioner och med rätt fetter bildade en njutbar tvagning.
- Här uppe i Norden, så hade vi som våra rikaste fettkällor slakt- och rensavfall, vilket resulterade i en blandning av talg och fisk och en föga attraktiv produkt. Därför sökte man dölja ohärligheten med starkt doftande men rara oljor från avkok på tall och gran, och vår såpa var född.

Så nästa gång ni är hos oss, köp hem en bit Sydfrankrike i kubik och håll er återfuktade!