Lavendel
Den omisskänneliga doften är det första som pockar på uppmärksamheten: förförisk, förtrollande och omslutande, men på samma gång frisk och läkande. Distinkt kryddig, men floral. Den piggar upp, men har samtidigt en lugnande och till och med sederande effekt. Komplex, men ändå direkt. Och för de allra flesta en doft av sommar och nostalgi.
Det finns nog ingen annan växt som så starkt förknippas med framför allt södra Frankrike som just lavendel. Nyanser av lila och blått kantar nästan varje liten vägstump över det sydfranska landskapet och med sin doft präglas varje inandning av välbehag. Lavendel tillhör myntasläktet, och bär på samma sätt som sina kusiner en kryddig, grön ton i både doft och smak. Bladen går i toner av grågrönt och silver, och används med fördel färska på samma sätt som till exempel timjan eller rosmarin, eller som ett spännande inslag i en fräsch sommarsallad. Det blommande axet består av en mängd små blålila blommor, och det är här merparten av den eftertraktade eteriska oljan återfinns.
Det är blommornas undersköna doft som gett växten sitt namn, ordet lavendel härstammar från medeltidslatinets "la'vendula" som i sin tur baseras på det romerska verbet "lavare", som betyder "tvätta". Det var just romarna som tog med sig både sticklingar och användningsområde i takt med imperiets expansion, och det blå guldet återfinns idag över stora delar av världen som en högt uppskattad trädgårdsväxt. Den skänker både väldoft och skönhet, och är minst lika uppskattad för sin förmåga att hålla skadeinsekter borta men locka till sig pollinatörer; bin älskar lavendel!
Foto Lavendelolja av Madeleine_Steinbach
Historiskt användes lavendel bland annat i de tidiga badhusen och som en rudimentär form av tvättmedel; oljan däri visade sig ha såväl renande som parfymerande egenskaper. Med romarrikets utbredning spreds tidigt bruket av lavendel för att söka dölja odören från kläder och lekamen, blommornas doft är inte bara välbehaglig utan också stark och genomträngande. Lavendel har även använts vid balsamering av kungar och drottningar i Egypten; långt före vår tideräkning och hos både gamla greker och romare fanns kunskap om att örten har en konserverande och bevarande effekt. Den har visat sig ha bakteriedödande och lekamligt lugnande egenskaper, och har använts och används än idag till allt från migrän till ryggont, från brännsår och bistick och för att lugna oroliga sinnen och mildra sömnlöshet. Länge ordinerades lavendelolja som universalkur för hysteriska fruntimmer, och senare forskning har faktiskt påvisat att stresshormonet kortisol hämmas vid inhalation av lavendel, samtidigt som serotoninnivåerna stiger - så det finns visst fog för kampanjen!
Tidigt lärde man sig också att bland annat mal och pälsängrar, som gärna festar på undanlagda textilier, skyr lavendelns potenta doft. Därför hänger man i Sydeuropa lavendelkvistar i kläd- och linneskåp, medan man i bland annat Sverige sedan gammalt använder sig av torkade blommor i små tygpåsar i sina kläd- och textilgömmor. När man sedermera kom underfund med hur man gör tvål parfymerade man från början med just lavendel, då doften är såpass stark att den maskerar de flesta odörer och oangenäma dofter.
Genom att destillera fram olja från framför allt blombladen lärde man sig att ytterligare koncentrera doften och överföra den i ett smidigare format. De torkade blommorna tappar efterhand sin parfym och därmed sin effekt, oljeformatet öppnar upp för fler användningsområden och möjliggör ett åtnjutande året om. Oljan används idag i parfymer, i doftljus, inom livsmedelsindustrin och till städ- och rengöringsprodukter, men också som ren eterisk olja: en enstaka droppe på kudden förlänar hela sovrummet en doft av sommar, och ett doftljus i fönstret avskräcker envisa mygg och knott. Den bästa oljan hittas i små affärer nere i Frankrikes södra provinser, där de fortfarande solvarma blomstren transporteras en kort sträcka till lokala destillerier för att sedan varsamt lakas ur.
Vi skrev i förra veckan om begreppet garrigue där lavendeln har en självskriven plats med sin distinkta doft, men även som smak: i många regioner kryddar man till exempel gärna sitt grillade kött med torkade blommor från lavendel. Blommorna används i torkad form även till te och i bakning, och färska blommor kan med fördel förvaras varvade med socker för att ge ytterligare en floral dimension till diverse bakverk. Man kan med fördel experimentera med lavendel som örtkrydda, använd den som substitut för till exempel rosmarin, men var försiktig med doseringen, i lagom mängd ger den en spännande blommig ton som passar fint med framför allt lite kraftigare smaker. I bakverk gör den sig utmärkt tillsammans med citron, en kombination som även fungerar klockrent i en enkel vinaigrette.
Så när höst och mörker knackar på, dröm dig tillbaka till soliga sensommardagar omgiven av ett hav av blå blomster, bin som surrar och en doft av fullkomligt välbehag - allt som behövs är ett knippe lavendel och en smula fantasi!
Vid pennan
pea&Rosenberg
pea&Rosenberg
_(9478078399).jpg){kind=link}