Citadellet, Hôtel Pams, Johannes Döparens katedral; ja, listan på berömda byggnader i Perpignan är minsann lång! Men om vi får välja, så är det den vanliga bebyggelsen som är den stora behållningen. Variationen i stilar, alla vindlande gränder, färgpaletten och inte minst rikedomen av små affärer och restauranger. Perpignan är en stad vi mer än gärna går vilse i, bara för hand i hand strosa vidare och njuta, och så småningom leta oss tillbaka till utgångspunkten.

La Galinette har en stjärna i Guide Michelin. La Passerelle, Le 17, Le Divil, Via del Vi och Le Garriane har alla omnämnande i den stora, röda matguiden. Det här skapar en hög lägstanivå, så vad man än väljer för matställe så kan man vara rätt så säker på att kvaliteten är god. Nackdelen är att priserna kanske är lite högre än vad man är van vid, men å andra sidan så får man oftast det man betalar för.

Perpignan är så fullt av liv och rörelse att det är en njutning att bara stå still och betrakta folkmyllret. Vill man dock planera sin vistelse i staden så tipsar vi gärna om den årliga fotojournalist-festivalen och de medeltida tornerspelen, båda väldigt populära arrangemang som lockar turister och entusiaster från när och fjärran. Är man konstintresserad så finns det en uppsjö gallerier och fasta utställningar; ingen mindre än Salvador Dalí satte Perpignan på världskartan med sitt påstående om att vänthallen på Perpignans tågstation är universums mitt: "Den 19 september 1963, ståendes på järnvägsstationen i Perpignan…jag fick en utförlig vision om universums konstitution." Här föddes bland annat verket "La Gare de Perpignan", som kom till Dalí under en period av "kosmogonisk extas".