Vi befinner oss som sig bör i sydvästra Frankrike, i departementet Hautes-Pyrénées, i hjärtat av Occitanien. Fram till 1858 var vår by Lourdes en sömning liten handelsstad med en signifikant men förbleknad historia. Gallerna var först att befästa den klippiga kullen som blickar ut över nejden, här restes en oppidum, ett befästningsverk, redan under järnåldern. Romarna fann platsen värd att säkra ytterligare, och ett romerskt fort uppfördes på 000-talet före Kristus. Kvar idag finns lämningar av romansk arkitektur från 11-1200-talen, som utgör grundläggningen i den nuvarande borgen.

Sedan följde en period av historien som känns igen från så många liknande byar i södra Frankrike: stridigheter mellan olika adelsfamiljer och -hus, tillhörighet till det framväxande frankiska riket såväl som det konkurrerande karolingiska, en kort sejour med religiösa stridigheter under de albigensiska korstågen, ett omväxlande franskt och engelskt styre under hundraårskriget och våldsamma stridigheter mellan katoliker och hugenotter. Byn blev allt mindre viktig ur strategisk synvinkel, den ansträngda franska staten slutade pumpa in militära pengar för upprustning av befästningsverk och kyrkan hade närbelägna kloster att ösa allmosor över. Lourdes föll i träda: en liten bortglömd by, mest känd för sin slottskulle med det ännu vackra Château Fort de Lourdes som fungerade som statligt fängelse.

Och så kom året 1858, och in på scenen klev så plötsligt Bernadette Soubirous, blott fjorton år gammal och till synes dömd till ett liv i fattigdom och misär. Hon var dotter till en mjölnare och en tvätterska, och trots att det funnits släktingar med bättre finanser var det ett nödens Frankrike och familjen levde i extremt armod; Bernadette själv levde med sviterna efter en kolerainfektion i unga år, och hade en svårartad astma. Under en kall vinterdag, den 11 februari 1858, var Bernadette nere vid floden Gave de Pau och samlade brasved tillsammans med sin syster Toinette och en vän. I en flodkrök finns en stenformation som lokalt går under namnet "Massabielle" (från "masse vieille", "gammal massa"), med en naturligt urholkad grotta. Denna ödesdigra februaridag såg Bernadette uppenbarelsen av "aquerò ", "det" och vad hon senare refererade till som "uo petito damizelo", "en liten ung kvinna". Ingen av de andra flickorna såg uppenbarelsen, och det spekulerades i byn huruvida det var äkta syner eller om den stackars Bernadette led av vanföreställningar. Hon framhärdade dock, och under den kommande månaden såg hon den unga kvinnan inte mindre än arton gånger. Hon frågades ut grundligt av både lokal och långväga kyrklig expertis, och höll sig till samma historia genom uttömmande förhör. Trots en viss inledande språkförbistring, Bernadette talade nästan ingen franska utan framför allt occitanska, fastställdes det att den uppenbarelse hon sett var helig Jungfru Maria; kvinnan hade sagt "Que soy era immaculada councepciou", "Jag är den Obefläckade Avlelsen". Enligt Bernadette ville jungfrun att ett kapell skulle uppföras vid grottan, och att vattnet i floden skulle användas vid smörjelse och för att tillsammans med bön lindra och bota sjukdom. Hennes syner bekräftades som äkta 1862, och hon kom sedermera att kanoniseras; hon saligförklarades 1925 och helgonförklarades som Sankta Bernadette av Lourdes 1933. Idag är hon skyddshelgon för herdar och herdinnor, och firas världen över den 16 april, och i Frankrike den 18 januari.

Lourdes idag attraherar miljontals pilgrimer årligen, och utöver slottet är den helgedomen Sanctuaire de Notre-Dame de Lourdes med sina tre basilikor Basilique de Notre-Dame de l'Immaculée-Conception de Lourdes, Notre Dame du Rosaire de Lourdes och Basilique Saint Pie X som utgör den största turistattraktionen. Basilique Saint Pie X huserar upp till 25000 besökare i en sittning och är till stor del konstruerad under mark; färdigställd 1958 för att kunna ta emot de mängder av pilgrimer som förmodades komma på hundraårsdagen sticker den ut med sin storlek och design. Den har ända sedan sin tillkomst varit en kontroversiell byggnad då den är modern och brutalistisk i sin utformning, och med sin betongkropp inte ansetts passa in bland den övriga arkitekturen som utgör helgedomen.

Kontroversen till trots är basilikan välbesökt precis som helgedomen i stort, i Lourdes är andlighet, kontemplation och hoppet om mirakel ständigt närvarande och en oskiljaktig del av byns DNA. Är du inte pilgrim och tar del av den generositet som uppvisas vid en spirituell och själslig vistelse här, ta ändå vara på upplevelsen och låt pulsen sakta ner en aning. Ta in den fulla vidden av dom vackra omgivningarna, andas in den klara bergsluften och njut med hela din uppenbarelse.