I den ursprungliga drycken från 1872, och som kommersialiserades 1887, var en av ingredienserna såpass exotisk och hälsosam att den var en del av namnet och marknadsföringsstrategin. Kina-kina trädet, eller Cinchona, ståtar med en bark som torkas och mals till ett pulver med en särskilt hög halt av kinin, vilket man relativt tidigt upptäckte gav lindring vid malaria; dämpade feber och minskade huvudvärk. Den tonic man blandade med barken blev så starten på den dryck som idag serveras med gin för att skapa en GT. Dock fanns det även andra tonics med kinin där vätskan bestod av helt andra saker än bubbelvatten, till skillnad från den läskande mixern som vi oftast kommer i kontakt med idag.

Paul och Raymond Lillet bodde i Podensac i södra Bordeaux, som då tillhörde distriktet Sauternes. Den moderna vinkartan placerar numera Podensac i Céron, ett område som också producerar en hög andel vitt vin. Så grunden för den ursprungliga Lilleten var helt enkelt den lokala stapelråvaran, druvan Sémillon. Ungefär 85% av innehållet bestod av vin, vinifierat på vanligt vis, i vilket det sedan blandades i ca 15% jästa fruktlikörer, framför allt en likör gjord på skalen från söta apelsiner från Spanien och Marocko, samt en likör på skalen från bittra, gröna apelsiner ifrån Peru. Och så tillsattes även kininet, vilket skapade produkten Kina Lillet. Bordeaux var på den här tiden Frankrikes största inkörsport för utländska produkter, framför allt från den amerikanska kontinenten, så bra råvaror till brödernas nyligen kreerade dryck var det relativt enkelt att lägga händerna på.

Engelsmännen, som genom sina erövringar och det då uppkomna behovet av brittisk närvaro utomlands flyttade till länder med påtaglig malaria-risk, konsumerade en stor mängd dryck med kinin för att minska risken att bli sjuka. Männen drack i synnerhet Gin & Tonic, medan damerna smuttade på Lillet. Sedermera tog man med sig vanan hem till England och skapade ett behov av drycken också där. Det var från en början överklassen som utvandrade för att övervaka den lokala företagsamheten, och deras storkonsumtion av de olika tonicsen spred sig sedan via deras internationella vänner som en löpeld över världen.

På 1920-galet skapades syskonet "Lillet Dry", företrädelsevis för den engelska marknaden, och som var tänkt att konkurrera med den ständigt så populära Dry Martinin. Fördelen, som de ovan nämnda brittiska damerna upptäckte, var att Lillet behövde inte blandas, och som ett plus innehöll den det viktiga kininet. På 1960-talet kom också en röd efterföljare, "Lillet Rouge", som i första hand slog stort på den amerikanska marknaden.

I början av 1970-talet valde producenten att plocka bort "Kina" från produktnamnet, dels då Lillet blivit så känt över hela världen att "alla" ändå visste att det innehöll kinin, och samtidigt var marknaden vid den här tiden översvämmad med produkter innehållande kinin, så tillägget ansågs dessutom rentav ofördelaktigt.

1986 ändrades för första gången en aning på originalreceptet för att bättre möta den moderna människans gom; kininet och sötman fick båda stå tillbaka lite. Kininets bitterhet och den kompenserande sötman tonades ner och Lillet blev något mer vinös och lättsam i stilen. Lillet serveras med fördel ordentligt kall över ett par isbitar, det behövs inte mer än så med dryckens egen finstämda balans. Det finns en uppsjö drinkar som baseras på Lillet, eller som har de historiska dropparna som ingrediens, men fransmännen själva dricker den oftast ren.

Är man i närheten kan det vara trevligt med ett besök i bröderna Lillets Podensac, en lagom eftermiddagsutflykt. Chateau de Chantegrive ligger i Podensac och är nog den mest namnkunniga producenten i byn. På egendomen produceras idag framför allt söta viner från Céron, men också torra vita och röda viner ifrån Graves. Väl värda att leta efter, de dyker ibland upp på Systembolaget hemma i Sverige, men extra spännande att leta på plats. Podensac har ett par boendealternativ att erbjuda, där hotellet La Chartreuse des Eyres, precis vid Lillet muséet, är det bästa. Äter gott gör man på Chez Charlotte, så boka ett bord och njut av en genuin fransk bistro efter en tur i Lillets fotspår.