Munkordern i Lagrasse grundades redan på 600-talet av abboten i Narbonne, Nimphridius, som grundlade samhället och anslöt sin skara till Benediktinerorden. Den levnadsordning som Sankt Benedikt utarbetat och föreskrev sina efterföljare blev snart bestämmande för hela västerlandets munkväsende. Denna heliga Benedikts regel går huvudsakligen ut på att främja en allvarlig praktisk kristendom, med sträng ordning och tukt som främsta ledord. Ingen upptogs i orden utan att först ha genomgått ett års prövning som novis, och därefter ha gått ed på att stanna i klostret under hela sitt liv och lyda abboten som Kristi ställföreträdare. Benediktinerna levde ett asketiskt liv i kyskhet, lade stor vikt vid att bruka jorden, och inte minst var dom framstående vad gäller vetenskapliga studier. Många av de kloster som ligger utspridda här i Aude har varit och är fortfarande en enorm källa till kunskap vad gäller både jordbruk, bruks- och medicinalväxter, samt oenologi.

På 1500-talet inledde Philippe de Lévis, den första berömda abboten i klostret, byggandet av ett stort klocktorn, som lämnades oavslutat efter hans död 1537. Klosterlivet fick ett uppsving under 1600-talet med en utökad församling, och med ett nytt förvaltarskap under 1700-talet byggdes det ut ytterligare under den då ansvariga biskopen, Armand Bazin de Bezons. När sedan revolutionen drog fram över Frankrike delades klostret upp i två delar, den mindre andelen bestående av de medeltida byggnaderna tillföll då departementet i Aude, en uppdelning som kvarstår än idag. Delarna av komplexet som fortfarande är i religiöst bruk bebos idag av en orden som lever enligt Sankt Augustins lära.

Den del av klostret som än idag är offentligt ägd byggdes i romansk stil under 1100- och 1200-talet, och består av abbotens hus med en kort pelargång, abbotens privata kapell, munkarnas sovsal, kyrkans norra transept och ett stensliperimuseum. På området finns även en ny kyrka från 1700-talet, samt ett nytt palats tillägnat abboten, där man i pelargången kan se spår av ett valv från 1100-talet som tros vara ett verk av en i Frankrike alltjämt anonym men genom det fantastiska hantverket väl igenkänd stenhuggare, "Le maître de Cabestany".

Idag lever Lagrasse främst på vinproduktionen från det vackra, ondulerande landskapet runt byn. Regionen är Corbières, en av de allra största vinregionerna i Frankrike. I själva byn bor och verkar idag även många konstnärer, framförallt med lera som material. Här finns också en verklig skatt i form av målade innertaken i de medeltida husen, inte alltid så lätta att få se, även om det regelbundet ordnas visningar. Ett av de mest anmärkningsvärda återfinns i Maison de Presbytère de Lagrasse, som har ett tak dekorerat med alla tänkbara och otänkbara laster, väl värt ett besök om det påbjuds. Tack vara den höga andelen konstnärer arrangeras det flera tillställningar, där ?Le Banquet du Livre" som hålls två gånger om året (i slutet av maj och i början av november), är den mest namnkunniga. En festival i bokens och litteraturens fotspår, med högläsning, möjligheten att botanisera bland gamla böcker och att ta del av flertalet filosofiska mono- och dialoger.