Trots att ön idag är fransk och att självaste Napoleon Bonaparte kom härifrån (dock föddes han som Napoleone di Buonaparte), så har Korsika tillhört såväl greker, romare, vandaler, lombarder, bysantiner, östgoter, italienare och engelsmän. Även tyskarna var här och slarvade under 1700-talet och andra världskriget, men i stort sett sedan "Le Petit Caporal" föddes år 1769 har Korsika varit under Frankrikes beskydd. Även om dryga 250 år under fransk flagg satt sina spår, så håller de historiska rötterna hårt fast i korsikanerna. Det är först nu, i modern tid, som man har börjat ympa franska och internationella druvsorter på sina stockar, då de inhemska variationerna fortfarande är de mest odlade.

Ön är inte bara ett rent historiskt sammelsurium, även klimatologiskt och geologiskt är Korsika ett veritabelt lapptäcke av olikheter. I grunden är ön ett gigantiskt granitblock, varifrån den också av geologer fått ett av sina smeknamn, "La Corse Crystalline", då svarta kvartskristaller är rikt förekommande i granit. Den nordöstra fjärdedelen kallas i analogi "La Corse Schisteuse", då den är särskilt rik på skiffer. Men runt om hela ön varierar sammansättningen och jordmånen, vilket fått öns vinbönder att föredra lite olika druvor för att bäst anpassa sig efter den lokala terroiren.

Grovt uppdelat så odlas rött och rosé på den södra delen av ön, medan det i den nordliga delen odlas vitt. I huvudsak; vissa röda sorter trivs dock bäst i den nordliga, kalkhaltiga jorden och det något svalare klimatet, så det är en sanning med flera undantag.

Odlingarna på öns norra del består framför allt av den gröna druvan Vermentino, som precis som på fastlandet här kallas för Rolle. Vinerna varierar från strama till generösa, men bär alltid en mineralitet som präglas av havets salta påminnelse. Druvan odlas i mindre utsträckning även söderöver, där den dock får med sig en helt annan tyngd och kryddighet. Det odlas även en hel del blå druvor i Patrimonio och då i första hand den lokala varianten av Sangiovese, Nielluccio. Druvan tros ha kultiverats här sedan den tidiga medeltiden, och det var under det genuanska styret som sticklingar togs de nio milen över havet för att sedermera se Sangiovese bli mer eller mindre synonym med italienska viner. Druvan får på Korsika en mer mörkbärig nyans, till skillnad mot Italiens och Toscanas mer fruktdrivna alster. Druvan är, egentligen oberoende på var den odlas, en sort som gärna manifesterar den mineralitet som finns i marken den växer i. Här i Patrimonio får den en nästan rökig karaktär, med öns ganska tydliga sälta som accent.

Ajaccio, som är den södra delen av öns mest kända distrikt, består främst av odlingar med Sciaccarello, som ger rödfruktiga viner med mängder av spännande krydd- och tobaksnoter. De få vita vinerna som produceras här görs på Vermentino. Rosévinerna är ofta väldigt trevliga och lättsamma; som ett glas rosé kanske bör vara en varm och solig dag? De görs också på Sciaccarello, men skalen avlägsnas inom några timmar; längden på skalmacerationen beror på hur djup nyans man vill uppnå. Resultatet blir ett betydligt snällare vin då det tar ett par dagar för tanninerna att läcka ut i druvmusten.

Vad äter då korsikanerna själva till sina spännande viner?

Precis som södra Frankrike har sin garrigue, som i köket används i form av en "bouquet garni", så har Korsika sin version som de kallar macchia. Det är örter och växter som växer i de korsikanska bergen och runtom vinodlingarna och som ger den inhemska matkulturen sin egen prägel. Rosmarin, lavendel, vildtimjan och enbär är de vanligast förekommande smakerna/dofterna i macchia.

Sturzapreti, som grovt översatt betyder "präststryparen", är gröna gnocchi som blandas med mortlad spenat och/eller mangold, och som toppas med ost och grillas över öppen eld. Skrönan bakom namnet säger att efter söndagsmässan blev prästen alltid inbjuden till middag hos de mest hängivna i flocken, och första gången prästen blev bjuden på den här rätten åt han så glupskt av de små läckerheterna att han satte i halsen.

Stufatu är en fantastisk gryta på lamm, lök, spagetti och ost. Liksom i många andra lokala rätter finns en tydlig koppling till Italien, där pasta i en eller annan form står för kolhydraterna. En av anledningarna är klimatet och jordmånen som begränsar landets jordbrukare med avseende på vad de kan odla.

Liksom vin och mat varierar, är även landskapet och de städer och byar man finner runtom ön en brokig skara, varför det är en god idé att hyra en bil och utforska Korsika på egen hand. Det finns massor av spännande att upptäcka kring varje krök: balsam både för själ och lekamen!