Huvuddruvorna är de samma i båda regionerna: Grenache, Macabeo (Viura på den franska sidan), Cariñena (Carignan i Frankrike), Monastrel (Mourvèdre på franska). Geologiskt och klimatmässigt så är förutsättningarna ganska lika, likheter som även manifesteras i de lokala språken och dialekterna och i vad människor i regionen odlar, äter och favoriserar i stort.

Katalonien är i sig uppdelat i flera olika distrikt, varför variationen av vad som vinifieras och vad det vinifieras till är väldigt varierande, trots många gemensamma nämnare. Regionens mest namnkunniga distrikt är Priorat och Monsant, där det görs kraftfulla viner på Grenache. Den mest kända produkten från regionen är Cava; produktnamnet är tillåtet att använda på viner från en utvald samling byar runt om i Spanien, men med 95% av produktionen hemmahörande i Katalonien är det lätt att missta Cava för ett eget distrikt. Huvudsätet för dessa omtyckta bubblor ligger i byn Sant Sadurni d'Anoya, sydväst om Barcelona. Här finns de flesta och framför allt de största producenterna representerade, vilket gör det relativt lättorienterat för den som känner sig nyfiken på att testa sig fram till vad som faller en på läppen. Penédes, strax söder om Barcelona, klingar också bekant för många, då viner från härifrån har prytt systembolagens hyllor i decennier; framför allt med Cava, men även med röda viner.

Precis som är fallet med grannen i norr så har Katalonien sina egna inhemska druvor att stoltsera med. De ursprungliga Cava-druvorna Xarel-lo, Parellada och Macabeo är tre vi är vana att konsumera i Sverige, även om gemene man kanske inte har full koll på att de fortfarande är huvuddruvor i den mesta Cavan. Ull de Llebre är katalanska för Tempranillo, som är en av de stora druvorna i Katalonien, liksom de huvuddruvor som regionen har gemensamt med södra Frankrike. Under modern tid har också flertalet "internationella" druvor kultiverats här, så som Pinot Noir, Chardonnay, Syrah, Cabernet Sauvignon med flera, men än så länge är volymen betydligt lägre än de mer endemiskt förankrade förstavalen.

Maten i regionen är en själsfrände, eller spegelbild, av det sydfranska köket. Fisk, skaldjur och smårätter är något som båda regionerna är kända för. Från den spanska kulinarikan är tapas ett välkänt begrepp, något man även ser i mycket av den regionala gastronomin i det sydfranska köket; också i traditionell fransk matkultur i stort syns ofta flera mindre rätter, i stället för det typiska trerättersupplägget som mer hör haute cuisine till.

Den spanska tapasen kan på många sätt jämföras med danskarnas smörrebröd; i Sverige har vi i stället vårt smörgåsbord med en myriad olika rätter att välja mellan. Grundsmakerna här nere i sydvästra Europa är ofta de samma, men med olika regionala finesser. Fransmännen lutar ofta mer mot de naturliga smakerna i fisk och skaldjur, medan spanjorerna gärna lägger in i olja med kryddor, vinäger eller röker sina musslor och räkor.

Om Katalonien hägrar med avseende på mat och dryck, se till att pricka in Cava-staden Sant Sadurni d'Anoya, Priorat och Barcelonas fantastiska utbud av restauranger och tapas-hak. El Bulli, som ståtade med tre stjärnor i Guide Michelin, finns inte längre kvar, men är en ansedd historisk institution i den katalanska mat-kulturen och har varit stilbildande för en hel region. Idag har Barcelona hela tre trestjärniga restauranger, och Girona har en. Den stjärntätheten är smått fantastisk, även jämförd med andra kulinariska toppstäder i Europa!