Domaine d'Escapat är numera stolta bärare av en certifiering hos HVE, Haute Valeur Environnementale, som är den officiella organisationen i Frankrike för hållbart odlande. Men vad är det? Hållbart odlande? Är det i samklang med ekologisk odlande?

Något förenklat så innebär ekologiskt odlande i praktiken att underställa sig en radda regler för vad som får användas i form av tillsatser först i jordbruket och även senare i producentledet. Som vinodlare finns till exempel tydliga gränsvärden för hur mycket kopparsulfat du får bespruta dina fält med, vilka pesticider som är tillåtna och vilken form av gödsling du får använda. Regelverken talar om gränsvärdena för svavelanvändning och vad du får tillsätta i flaskan för att uppnå målet med att sätta ett ofta hett eftertraktat märke på din slutprodukt. Det är ett sätt att få jordbrukare att ta större ansvar för jorden vi bor på, men synar vi systemen i sömmarna så tas ingen eller lite hänsyn till jordbrukaren själv. Om vinbonden bor i ett fuktigt och varmt klimat ökar risken betydligt för skadeangrepp på skörden, jämfört med om odlingen ligger i ett torrare område. En ekologisk märkning av buteljen medger inga eftergifter för dylika omständigheter, som i värsta fall innebär att vinbonden riskerar att förlora hela sin skörd och rasera sin ekonomi. Lägg därtill att märkningarna är långt ifrån kostnadsfria i sig, och det är inte svårt att förstå varför en mindre producent ofta väljer att strunta i certifieringen även om bruket av jorden och produktionen i stort sker ekologiskt. Och tar vi det ännu ett steg längre: hur är det med alla övriga delar som i ett jordbruk ger avtryck på omvärlden; logistik, elförbrukning, vattenförbrukning och så vidare? Dessa parametrar ligger helt utanför den ekologiska märkningen och hänger mer på jordbrukarens eget ansvar och samvete.

Det finns en mängd olika, både officiella och privata märkningar, men de flesta jobbar på ganska liknande sätt. I grunden ligger ett poängsystem, där producenter får en högre poäng ju längre de har möjlighet att gå gällande åtgärder för att främja hållbarhet. Men samtidigt finns en förståelse för att en odlare i ett fuktigt klimat kanske måste bespruta sina fält mot svampangrepp. Certifieringen går fortfarande att nå, genom att vidta åtgärder inom andra områden av verksamheten, och därigenom uppnå en tillräcklig poängsumma. Solceller har det senaste året uppnått en ny popularitet, när elen kostar skjortan, men de är även en god idé för att avlasta en verksamhets koldioxidavtryck. Likaså kan fraktlösningar med elfordon, lättviktsflaskor eller rentutav bag-in-box eller pantflaskor ge en producent poäng. Genom riktlinjer och poängsättning i stället för gränsvärden och regler försöker man få producenter att välja mer miljövänliga alternativ; en omställning inte minst vad gäller utövarnas mindset. Genom att förespråka "alla kan inte göra allt, men alla kan göra något" är tanken att fler odlare börjar ta steg mot en mer hållbar framtid, och därmed en större vinning för planeten i stort.

Ett viktigt område där det hållbara tankesättet i praktiska termer skiljer ut sig mot det ekologiska regelverket gäller biodiversitet, det vill säga ett uttalat mångfacetterat synsätt i den biotop man verkar inom. Höga poäng ges till häckomgärdade vingårdar och odlingar med träd och buskar på sina ägor, för att på så sätt locka till sig en bredare skara gäster i naturen. Fåglar, insekter och allehanda andra djur är ett plus. Likaså premieras det att mellan vinraderna ha annan växtlighet, gärna kvävefixerande växter så som olika salladsarter och ärtväxter. De binder kväve från luften och omvandlar till markbundet kväve, vilket i sin tur minskar behovet av att gödsla.

En annan, bakom den ekologiska fanan lite undanskymd aspekt, är vattenförbrukningen; en ganska omfattande parameter inom vinodling: dels genom direkt bevattning, men inte minst i och med rengöringen av redskap och vineri. Här finns stora möjligheter att uppnå en drastisk minskning, genom att rekommendera och konkret informera om andra lösningar på problemet. Ett exempel är ett självförsörjande system där regnvatten samlas upp till anläggningen och efter användning renas lokalt, en cirkulär lösning där vattnet är i omlopp under den vattenintensiva perioden under och efter buteljering. Genom att titta på vilka möjligheter som finns för att förbättra en specifik verksamhet, och genom att guida och peka mot hållbara lösningar blir certifieringen inte en helig ekologisk graal som är svåruppnåelig eller rentav omöjlig att leva upp till för den enskilde småproducenten. Målet är i stället att skapa system som främjar både omvärlden och den egna verksamheten och ekonomin; ett litet steg i taget. Genom lösningar på lokal och individuell nivå når hållbarhetstänket längre även i det stora perspektivet; inte minst för att god lönsamhet främjas som en del av cirkeln, framför alltför snävt hållna och därmed havererade projekt.

Och vi alla mår ju gott av ett välsmakande och livgivande glas vin!