Trakten är oerhört vacker, grön och fylld av småskaliga producenter, pittoreska små samhällen och härligt trevliga fransoser. Var ni än beger er för att utforska Armagnac, så finns det byar med andra fantastiska drycker och delikatesser till försäljning, inklusive områdets underbara Fois Gras. Det finns numera flera djurbönder som inte tvångsmatar sina djur för att få levern fetare, utan i stället låter dem beta fritt och varierat, så leta runt lite så kommer ni garanterat finna alternativ som tillfredsställer såväl gom som magkänsla. Byarna är många och små och inte sällan finns det bara ett tillgängligt matalternativ, men det är oftast riktigt, riktigt bra!

Destilleringstekniken lärde man sig av araberna redan under första hälften av 1400-talet; i början använde man sig av en enkel "pot still", precis som till dagens Cognac. I korthet är en "pot still" en gryta som värms upp så att alkoholen i vätskan (som har lägre kokpunkt än vatten) dunstar av och stiger upp i ett kondensor-rör, där alkoholångorna svalnar av och åter blir till vätska, nu med högre alkoholhalt än innan.

Generellt kan man säga att Armagnacs storebror Cognac oftare har en högre alkoholstyrka, och är mjukare och renare i sin framtoning än sin lillebror. Den senare har oftare en lägre alkoholhalt, är lite mer oren och oraffinerad i sitt doft- och smakspektrum, men stoltserar i stället med en betydligt högre fruktighet. Delvis beror skillnaden på att man just använder sig av olika tekniker för att destillera, delvis beror det naturligtvis också på jordmån, klimat och att i Cognac använder man huvudsakligen Ugni Blanc, och låter andra druvor agera stöddruvor.