Druvan Savagnin
Google 4,9 Google betyg | Facebook 5,0 Facebook betyg | Trustpilot 4,9 Trustpilot betyg
Språk svenska Språk engelska Langue franska

Kvalitetsviner, boende, upplevelser och mycket mer
Din varukorg

ESCAPAT MAGAZINE

Publicerad 2023-03-03 i vinrelaterat
Vindruvor
Vinkunskap
Chenin blanc

Druvan Savagnin

Druvan Savagnin
Savagnin är en druva de flesta av oss nog någon gång har hört talas om, men kanske inte en vi vanligtvis njuter av i glaset. Den har en viss aura av mystik kring sig, denna anrika moderdruva som räknar kändisar som Sauvignon Blanc, Chenin Blanc och Grüner Veltliner bland sin digra avkomma. En druva väl värd att bekanta sig närmre med!
Under de senaste tjugo åren har stora framsteg gjorts i kartläggandet av olika druvors genom, och ur djungeln av det hundratalet kända varianter av vitis vinifera som används till vinproduktion har efter hand en handfull ursprungsdruvor trätt fram; bland dem den märkbart fruktbara Savagnin, eller Savagnin Blanc för att vara helt korrekt. Genom analys av arkeologiska fynd av druvkärnor har man kunnat fastställa att druvan funnits i sin nuvarande form i åtminstone tusen år, första omnämnandet är också från 1000-talet i dokumentation från den lilla tyrolerbyn Tramin, numera Termeno i italienska Sydtyrolen. Härifrån fick Savagnin Blanc ett av sina många namn, Traminer, en koppling som också visar sig hos den välkända druvan Gewürztraminer, som helt enkelt är en mer aromatisk form av Savagnin, den roshylta Savagnin Rose Aromatique eller Savagnin Rose Musqué. Savagnin Blanc förekommer också under bland andra synonymerna Heida och Païen (Schweiz), och kallas ibland i tysktalande sammanhang för Weißer Traminer / Gelber Traminer för att särskilja den från Gewürztraminer, som ibland går under Roter Traminer.
Från Tyrolen kom så Savagnin över alperna till Frankrike, vetenskapen vet inte exakt när men druvan finns omnämnd från 1300-talet, ibland under ytterligare en synonym, Naturé. Under resans gång ändrades formen på rankans blad något, varför det länge varit höljt i dunkel varifrån den kom, och att dess genom är spritt över större delen av den gamla världen men under en uppsjö av olika namn. Trots sin historiskt sett stora utbredning var det just i Frankrike, och närmare bestämt i Jura som Savagnin Blanc äntligen hittade hem.
Druvan Savagnin
Foto Jura av GavinDuley
Alperna fick sin nuvarande form för närmare 5 miljoner år sedan, och tryckte då de betydligt äldre Jurabergen framför sig västerut. Veckningen av stenmassorna skapade den unika terroir som återfinns här idag och som delas in i Le Jura plissé ("kedjejura") och Le Jura des Plateaux ("platåjura"), och såg till att marklager från så långt tillbaka som 230 miljoner år förblev ytliga. Jordmånen består av ryggar av kalksten med platåer av kalksten och kalkhaltig lera, så kallad märgel. Och det är en marktyp som tillsammans med det varierande inlandsklimatet skapar perfekta förutsättningar för Savagnin av hög kvalitet; Jura är helt enkelt som skapt åt druvan. Markens höga mineralhalter och tillika pH och rötter som får leta sig djupt ger de viner som skapas en hög mineralitet och syra, och klimatet med emellanåt rejäl kyla säkerställer att den fenoliska mognaden blir perfekt; det ser till att varken druvmognad eller sockermognad springer i väg, utan gör att smak och arom får god tid att utvecklas maximalt. Savagnin som odlas alltför varmt och i för bördig jord ger upphov till druvor med för hög sockerhalt och för lite karaktär, men sorten är samtidigt inte en med hög avkastning och därmed inte ekonomiskt gångbar att kultivera för bulkviner.
Så det är i Jura vi hittar de allra främsta exemplaren av högkvalitativ Savagnin Blanc: torra men fylliga, med hög mineralitet och syra, lagringsvänliga och aromatiska. De uppvisar ofta lite nötiga toner, och är späckade med gul frukt, äpplen och mjuk citrus. Inte sällan sker en inblandning av en annan druva som också njuter av det Bourgogneliknande klimatet här, Chardonnay. En rent regional specialitet, vin jaune, görs dock enbart på Savagnin; den bästa druvjuicen väljs ut och tillåts jäsa på gamla ekfat under ett tunt jästtäcke i minst sex år och tre månader. Resultatet är ett komplext, distinkt nötigt vin som påminner om Fino, med tydliga jästtoner. En stil som vunnit i popularitet på senare år är Savagnin Ouillé: ouillé betyder i vinsammanhang att "toppa upp" och innebär att vinet under fatlagringen inte tillåts oxidera, utan fylls på för att minska kontakten med syre som annars sker i takt med att vinet avdunstar. Vinerna behåller maximalt av sin fräscha fruktighet, och citrustonerna blir ofta mer framträdande.
Utanför Jura har Savagnin Blanc gjort ett otippat och i efterhand lite lusigt avtryck i framför allt Australien, där flera kvalitetsproducenter på senare år börjat odla och vinifiera i Jura-stil. Under tidigt 2000-tal köptes stora mängder felmärkta Savagnin-sticklingar in via Spanien av australiensiska odlare; de ville rida på den gryende Albariño-trenden och kultiverade och sålde vad de trodde var Albariño i flera år. Först 2009 upptäcktes misstaget som berodde på en felmärkning av franska druvor som exporterats via Spanien, och de australiensiska vinerna fick märkas om. Flertalet etiketter blev framgångsrika, och australiensiska odlare besökte framgent Jura för att lära sig mer om sin nya skyddsling, vilket resulterade i en Jura-revival i Australien där fler konsumenter världen över fick upp ögonen för denna uråldriga gröna skönhet.
Vinbonde
Bruno Ohlzon
Vid pennan
pea&Rosenberg
Foto savagnin av wikimedia  CC