En historia om Livets Vägskäl. Ännu ett år har gått på Escapat. 2015 har vi haft det varmt, vi fick väldigt lite regn - ja, inte ens under den vanligen så regnrika hösten kom det speciellt många droppar. Årets viner har varit OK även om de inte är de bästa vi gjort. Andra vinodlare härnere har gjort sina bästa viner i år, medan vi tycker att vi haft år som varit bättre än detta år.

Våra prestigeviner har blivit riktigt bra medan det varit både bra och dåligt bland stream line-vinerna. Det vill säga: dom som är riktigt bra har vi sparat för egen del och de andra har vi sålt på bulk - vi har ju den förmånen att kunna göra det. Med bulkvin menas alltså det vin som skickas till grossist för att där blandas och buteljeras. Men jag tänkte att den här krönikan mer än om 2015 skulle handla om vägskälen i livet. Vägskälen i mitt liv. Dom har varit många och några kanske inte ens behöver nämnas här - men dom som ändå gjort att jag hamnat här är lite spännande. Dom Vägskäl man står inför i ett liv kan kännas dramatiska eller enkla men man kommer alltid att hamna där, det blir alltid ett vägande fram och tillbaka i smått och stort.

VÄGSKÄL 1: Spanien-flytten När jag flyttade till Spanien en gång i tiden drev jag ett ganska stort bolag i Sverige. Men så tänkte jag att jag behövde göra något annat i livet än att bara sitta på mitt framgångsrika tak-entreprenör-företag med många fina medarbetare. Jag kände att jag behövde göra något annat och att då hoppa på och bli hockeyspelare i Spanien var ju ett ganska stort steg från att ha drivit upp ett av Sveriges större takentreprenörföretag. Men det var viktigt för mej att få göra dom här förändringarna. Vägskäl kan ju vara på olika sätt. Mindre eller större... - men det här var ganska stort. Flyttade från Sverige och började spela ishockey tillsammans med goda vänner, varav väl Kenta Nilsson och Orvar Stambert är dom i Sverige mest kända. Det var, faktiskt, fantastiskt bra gjort av mej att bryta mej loss från det gamla livet. I efterhand kunde jag verkligen känna hur viktigt detta var för mej. Det var vitaliserande för mej, och det var ingen lätt uppgift att dels försöka lära mej spanska, att ta åt mej en annan kultur och att starta en ny entreprenörverksamhet därnere. Men lyckan och framgången vi fick med hockeylaget därnere innebar ju samtidigt också starten till den här vingården. När vi 15 mil från gården Escapat vinner spanska mästerskapet så hade ingen kunnat ana den här utvecklingen: att jag, 17 år senare, skulle köpa en vingård 15 mil därifrån. Det verkar kanske konstigt men vägskälet att flytta ner och göra något annat ledde till att jag fick kunskap och känsla för att jag kunde göra något annat. Och det gjorde jag ju...

VÄGSKÄL 2: Från tak till fastigheter Sen kom nya vägskäl som gjorde att jag var tvungen flytta hem. Då ändrade jag min verksamhet från att vara en takentreprenör till att bli en fastighetskille. Det var nästa vägskäl... Sen hade jag också några andra affärsverksamheter som jag drev tillsammans med folk men av olika anledningar tynade det ut. Jag körde fastigheter under en åtta-tio-årsperiod och hade fina framgångar med det.

VÄGSKÄL 3: Bajen Fans Hockey Mitt i allt det där kommer nästa vägskäl: Bajen-mötet där man säger att man ska starta om Hammarby Hockey efter konkursen och dom frågar om jag är intresserad av att spela hockey. Igen. Vid 50 års ålder! Det var också en typ av vägskäl. Ska jag göra det här? Ska jag utsätta min kropp för detta? Då tog jag ändå det beslutet och jag ångrar inte heller det idag, även om det fick en del konsekvenser för min kropp. En del skador som jag nu får slicka såren efter och som aldrig kommer att läka med tanke på min ålder. Men totalt sett var det också väldigt vitaliserande och fantastiskt roligt att få göra den här resan tillsammans med så många duktiga ambitiösa ledare och spelare och supportrar. Det beslutet skulle jag absolut inte vilja ändra på trots att det kostat lite grann på kroppen.

VÄGSKÄL 4: Tio år kvar, kanske... Framme vid nästa ståndpunkt i livet kommer jag till läget att jag nu har kanske tio år kvar att vara hårt aktiv, att försöka utnyttja mina egenskaper och att känna på ännu en utmaning. Så tar jag då nästa beslut i livet genom att flytta ned till Frankrike... Jag hade ju aldrig varit i Frankrike men ändå jag kände mej ganska trygg i beslutet. Jag hade ju bott i Spanien och där hade jag ju lärt mej både språket och kulturen, så jag tänkte att det skulle väl gå att lära sig det här språket också. Med goda erfarenheter från tiden i Spanien tog jag alltså beslutet att jag ska bli vinbonde i södra Frankrike. Egentligen hade jag tänkt att jag skulle bli markägare. Men sen kom nästa beslut, nästa vägskäl, när jag såg dom här gamla vinstockarna på Escapat. Jag hade ju inte tänkt odla vin. Jag visste, att det skulle bli väldigt smärtsamt ekonomiskt. Väldigt osäkert om det någonsin skulle gå att få runt. Många som har försökt... Det finns en sägen som säger att du måste skapa en stor förmögenhet för att få en liten förmögenhet när du driver en vingård och det stämmer väldigt väl. Detta kostar pengar... Men när jag stod ute på fälten och såg de här tjocka grenachestockarna, planterade för en massa år sedan, då kände jag bara, att nej, det går bara inte att rycka upp det här och göra nån form av energigård av det. Nej, här måste jag prova och köra. Det kändes som ett ansvar. Och då kom nästa vägskäl: ska jag driva det här med energiskog som var min ursprungliga plan? Nej, jag gör det här som en vingård.

VÄGSKÄL 5: Avloppet ballade ur Och med detta kom enormt många beslut tvungna att tas: mindre och större. Miljontals som togs under vägen. Men det stora beslutet att göra vingården kommersiellt öppen för mina vänner och även för andra, gjorde jag snabbt. Jag insåg att ska det över huvud taget finnas en möjlighet att köra, så måste vi skaffa oss kunder som tycker om det vi håller på med och som tycker det är kul att komma ner och besöka oss. Sagt och gjort. Fullt med grejer som skulle fixas: inredning och dylikt, sätta igång alla gitena (lägenheter). Jag kommer ihåg ögonblick när jag stod där och avloppssystemet hade ballat rakt ur, värmen funkade inte. Nåja, gården hade ju inte varit igång. Det var en tuff uppstart... När vi kommit så långt att vi dragit igång det hela flöt det på. I dag fungerar det och idag kommer hela tiden bokningar dit. När jag köpte vingården hade jag bestämt mej, att det var fem år som gällde - för att se att jag skulle kunna ta gården från en stor förlustaffär till en ja, plus/minus/noll-affär. Klarar jag det inte på fem år så får någon annan ta över, för då är inte jag skickad att göra det här. Fem år och dom kostnaderna med allt vad det innebär... - sen får det vara stopp! Hur som haver, så har jag haft en massa trevliga människor härnere. Jag kan säga att 95-96 procent av dom som varit här har det varit en förmån att få träffa. Verkligen jätteskojigt.

VÄGSKÄL 6: Dags för nya aktieägare Nu står jag inför nästa stora utmaning och ett vägskäl till. Vad ska jag göra med gården? Vi har kommit upp till en viss volym, vi har startat internetverksamheten - ja, då kommer nästa. Ska vi kommersialisera gården ett steg ytterligare? Då blir det inte riktigt min privata egendom längre utan det blir fleras? Beslutet grundar sig på att jag hade en god vän som kom ned till gården - Stefan Öström, tidigare ordförande i Hammarby Hockey - tillsammans med en del andra hockeypolare. Sen ringde han upp mej och sa: "Det här, Bruno, skulle faktiskt passa jättebra för din gård." Och jag kände, att "ja, jag tror att det Stefan presenterade kommer att bli väldigt bra". Vi kommer alltså att söka nya aktieägare som i slutändan kommer att vara involverade i allt arbete som rör gården i form av försäljning. Om den här gården ska leva vidare som den ser ut - och det skulle jag jättejättegärna vilja att den kunde oavsett om den är i min ägo eller i andras ägo - så måste man hitta kunder för sina viner. Vi vet ju att vi kan göra bra viner, det har vi visat på många tävlingar... Så gott folk: vi har tagit nästa steg, och det är att vi nu ska kommersialisera vingården ytterligare ett snäpp. Vi söker många nya aktieägare som ska vara delaktiga i att bygga upp en av Sveriges bättre internetsajter för vin. Där man kommer att få möjlighet att göra egna viner, där man kommer att få möjlighet att påverka, där vi kommer att ta in duktiga vinmakare som kommer att göra vissa blends. Det är nästa steg för Escapat.

Ja, du Bruno.

Det är roligt hur livet hela tiden ställer en inför vissa beslut. Vissa människor tar ju besluten ganska enkelt medan andra människor istället låter tiden ta besluten - kan man säga. För så är det ju: tar man inte besluten så blir man ändå förr eller senare tvingad att ta besluten. Ett vägskäl, alltså. Nu känner jag att vi tar nästa steg på Escapat. Jag tror att det kommer att bli fantastiskt roligt. Jag har ju sett att dom som varit nere och gjort vin på gården har fått ut fina produkter parallellt med fantastiska upplevelser. Nu kommer vi att utveckla många av de här bitarna i närregionen: som vandring i berg, forsränning, många fina historiska byggnader och marknader runt gården. Det finns otroligt mycket att göra i regionen, speciellt om man är intresserad av skog och berg, gamla kulturella byggnader och, naturligtvis, vin och mat. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, då har du kommit till rätt plats: Escapat. Nästa vägskäl för Escapat är absolut inte det sista, inte heller för mej. Det kommer nya, det kommer att hända saker som kräver nya beslut. Det är ju det som gör livet så intressant: det är fantastiskt kul att hela tiden få utmana sig själv och försöka förbättra sin förmåga utifrån det man har framför sig. Det gillar jag. Det är det jag älskar med livet.

Nu utökar vi med 40 000 kvm nya vinrankor.

Vi har bråda dagar nu på Escapat. Beskärningen är snart slutförd liksom uppbindningen av rankorna mot stålvajern, buteljeringen av nya årgångar rött, vitt, rosé och förberedelsen av vårens nyplantering. Vi tänker nämligen utöka gården med 40 000 kvadratmeter av nya vinrankor och sedan byta ut cirka 50 000 kvadratmeter av de gamla. Projektet sträcker sig över tre år och sen kommer vi att ha en halv miljon kvadratmeter riktigt bra vingård. Målet är att vi ska nå 250 000 - 270 000 liter vin av hög kvalité.

UPP TILL 30 BÄDDAR Uthyrningen av lägenheter kommer att utökas under 2016 till 30 bäddar - allt för att erbjuda flera möjligheten till besök under skördeperioden. Bokningsläget är högt men det finns luckor om du inte redan har bokat och vi kommer att skapa ännu mer utrymme under andra halvan av 2016 för att maximera möjligheterna under skörden 16. Under 2016 planerar vi för en ökad försäljning på internet och via Systembolaget. Även vår importör i Spanien ser ut att få fart under vingarna vilket gläder oss mycket. Allt går sakta uppåt och vi kämpar vidare med att komma upp till svarta siffror, och 2016 ser ut att bli det första året sen starten på rätt sida om det strecket. Investeringar är en förutsättning för att vi ska kunna klara efterfrågan. Som tidigare nämnts är nyplanteringen en, nya buteljering- och etiketteringsmaskiner, pumpar, ekfat och ombyggnad av cavé/lagerbyggnad är andra.

ETT MÅSTE FÖR ATT NÅ SVART Som du ser är detta ingen lätt uppgift att klara av när sifforna lyser rött - men ändå ett måste för att nå svart.

Mina kompisar på gården mår bra. I spetsen går Grand old lady Frany, medan Ice har slutat tugga på allt som finns men fortsätter sin karriär som grävling. Jag funderar faktiskt på om jag ska placera honom i grönsakslandet för att luckra upp jorden, innan vi planterar. Fortsättning följer för Escapats charmigaste löpkanon BOY - HAN ÄR SNABB !!!

Till sist: man kan inte nog tacka er som kommer och besöker vår gård och inte heller er som handlar våra viner och olivolja på Systemet, restauranger eller via nätet. Tack för er support - en förutsättning för hela projektet!

Hörs! À tout à l´heure!
Bruno,
Numéro Six

24:e Mars 2016

Inte mycket att göra nu, va? Eller... Påsken är en härlig tid med många glada påskkärringar och en signal om att våren är på väg. Så, lite sent men ändå: GLAD PÅSK!

Eller som dom säger här nere: JOYEUSES PÂQUES! Här på Escapat har vi bråda dagar med de avslutande arbetena i Cavén och ute på fälten är det full rulle. Det där var det korta snabba svaret på den undrande fråga som många av er ställer just nu: "Nu är det väl inte så mycket att göra på gården..?" Ha! Sanningen är den att nu kämpar vi som hårdast för att hinna med att färdigställa fälten, innan rankorna sätter fart. Beskärning, plöjning, ogräsbekämpning, vajrar, pålar, stänger, uppbindning och mycket mer måste vara på plats när det börja växa. Annars? Tja, det blir ett riktigt virrvarr ute på fältet, och du kommer aldrig ikapp med det du inte har hunnit. Ovan på det så startar vi vår nyplantering i vår. Så det kommer att bli en hård vår och sommar här på Escapat. Pour sûr!

1100 GÄSTNÄTTER BOKADE - Säsongen närmar sig med stormsteg och i maj månad slår vi upp dörrarna för våra gäster. Årets bokningsläge är redan högt, cirka 1100 gästnätter är inbokade och förfrågningarna är många. Vi ser fram emot att du kommer ner och hälsar på och vi gör vårt yttersta för att finna plats när du önskar. Men antalet sängplatser är begränsande, så vi rekommenderar därför alltid att vara ute i god tid. Vi på Escapat fortsätter att kamma hem medaljer för våra viner: senast i Paris en av världens största vintävling Concours Général Agricole fick den vita CHARDONNAY 2015 och i Women and Wines of France National Competition fick den röda VIEILLES VIGNES 68 2013 med den gamla soldatdruvan Carignan. Utmärkelser som blir en bekräftelse på att även utomstående vinkännare uppskattar våra viner. Vår målsättning har varit klar från början: att maximera frukten med en härlig syra till skillnad från de som drivs hårt av alkoholstyrka och socker.

ESCAPATS BÄSTA ERBJUDANDE! - Snart får även du chansen att bli en del av vår franska vingård som också har en etablerad vinbutik på nätet i Sverige. Läs om erbjudandet på . https://www.pepins.com/shc/escapat/trading >>. UTAN ATT INVESTERA EN FÖRMÖGENHET! Från maj månad har du chansen. Om detta återkommer vi inom kort. Nu hoppas vi alla på att sommaren kommer snaaaaaart så att grill och ute säsongen kommer igång med många Le Capitaine dagar.

Hörs
Bruno

Häng med: Upplevelse på flaska hem till din dörr!

Våren har kommit... - ja, egentligen har den väl redan passerat. Snabbt gick det och nu är vi inne i det som kallas försommaren. "Stängt mellan hägg och syrén" som det stod på skylten på den gamla skomakeridörren... Hur känner du dej själv i denna spännande tid? Går du runt och doftar på blommorna? Stressar du runt på jobbet som en iller? Eller sitter du och slappar på nån uteservering och sippar rosé? Här på Escapat kör vi för fullt, så håll i hatten! Om allt håller i sig, så tror vi att 2016 kan vara året då vi på riktigt sätter fart på vår försäljning. Spänningen stiger alltså. Vill du bli delägare i vår vingård med den tillhörande nätbutiken, så är det bara att registrera dig här nedan. I början av maj var vi tillsammans med över 500 andra med på en investerarträff på Cirkus med investment crowdfunding-bolaget Pepins. Ett riktigt välordnat och roligt arrangemangoch sedan har vi fortsatt med möten under maj månad med många intresserade investerare. Den 31 maj startar vi försäljningen av aktier, och det ska bli riktigt spännande att se hur många delägare vi blir till slut. Vi har många förbokade intressenter. Bara att klicka här nedan och anmäla ditt intresse. Det lägsta beloppet är 1000 kronor. https://www.pepins.com/shc/escapat/trading >>

Annars är dagsläget detta: en klart stigande trend, både i bokningar "Bo på gården" och "Att göra vin på gården".

Internetförsäljningen rullar på och fler restauranger gillar våra viner och tagit in dom kan du se på den här listan:

- Hamnkrogen i Hjo, Magasinsgatan 10, Hjo o Bastard, Mäster Johansgatan 11, Malmö
- Saltsjö Pir, Brantvägen 3 Saltsjöbaden
- Crêperiet i Rörum, Rörums Byaväg 44, Simrishamn
- Nya Carnegiebryggeriet, Hammarby Sjöstad
- Boule & Berså, Sjöqvarnsbacken 13, Nacka
- BrewDog Bar, Kungsgatan 10B, Göteborg
- BrewDog Bar, Ringvägen 149B, Stockholm
- Kroken, Fiskargränd 8, Nynäshamn
- Lily´s Burger, Södermannagatan 27, Stockholm
- Garpenbergs Slott
- Sjöboden Torö Ankarudden, Nynäshamn

Nästa vecka börjar vi också lanseringen av Bajen Fans 35 års-jubileumsbox på vår hemsida. Första leverans i början på juli.

Vi fick nyligen fem nya utmärkelser för Escapat i tävlingen Decanter 2016. Grymt stolt över personalen på gården!

Följande viner vann brons:

- White Sensation
- Le Capitaine Chardonnay
- Le Capitaine Rosé
- Mes Amis

RAPPORT FRÅN EN VINPROVNING - I Stockholm fortsätter vi också med spännande vinprovningar. För olika sällskap med många roliga kommentarer. Läs här om en aprilkväll med polaren Lasses vänner från tidnings-, musik- och krogvärlden hos Edin på Gamla Enskede Matbod. Först maten: Vi började med en krispig chevré med rovor, betor, nötter och syltade fikon. Fortsatte med antingen en lammlägg bourguignon med potatispuré smaksatt med tryffel ELLER en lättrimmad torskrygg med brandade på rökt fisk, citron, dill, serverad med torkad kapris och morotscrydité. 9-6 till torsken i föebeställningen.

Här kommer kommentarerna:

DITT VIN HÖJER MIN LIVSKVALITET - "En kanontrevlig vinprovningskväll! Bruno guidade vältaligt genom sitt fina vinsortiment och sitt liv. Gamla Enskede Matbod tajmade god mat till vinerna. Och vi fick träffa nya vänner. Men det som på litet längre sikt gav mig mest var något annat. Något som kommer att påverka mitt liv. I början på 60-talet lade jag grunden till mina alkoholvanor. I mina kretsar brukade man då förlöjliga den som drack rosévin. Man skulle dricka rött eller vitt. Rosé var blask för folk som inte kunde bestämma sig. Sedan har jag aldrig druckit rosévin, inte ens Perlerose. I måndags välkomnades jag med ett glas Le Capitaine Rosé. Mycket smak! En smekning mot gommen! Vilken känsla! Rosévinet tog plats i mitt liv. Jag beställde 12 flaskor av Bruno senare på kvällen och fyllde på listan med 12 flaskor vitt för att få 99-kronorsfrakten. Tack, Bruno! Ditt vin höjer min livskvalitet! /Per, som förlägger allt möjligt

NU SER VI FRAM MOT LEVERANSEN - "Tack för den trevliga vinprovningen! Vi uppskattade verkligen lokalen, maten och inte minst vinerna. Bäst tyckte vi om de båda vita vinerna, "Chenin Blanc" och "Le Capitaine Chardonnay", plus rosévinet "Le Capitaine Rosé". De passade bra till den utsökta torsken! Vi ser fram emot leveransen av provpaketet med vitt och rosé." Dag & Unni, svensknorsk musikallians

GRYMT- "Grymt, Lasse! Härliga viner. Rosén och de vita var sjyssta viner - men det riktigt grymma vinet var det röda Le Capitaine Prestige. Grymt, Lasse!" /Chingen, Söder-krögare

ROSÉ TILL KOLTRASTENS SÅNG - "Tack till Bruno för den läckra kvällen och att du så sympatiskt och intressant berättade din spännande historia! Nog har du hittat din passion. Om jag måste välja bland vinerna röstar jag på de två rosévinerna. Det första, lite "snällare" rosévinet, skulle smaka förträffligt till en grillad fisk en solglittrig försommarkväll i förorten till ackompanjemang av koltrastens sång från grannens taknock - c'est si bon!"/Pia, lillasyster

SOM APERITIF I SOMMARTRÄDGÅRN - "Ett stort tack för att jag fick vara med på en av de trevligaste vinprovningar jag upplevt. Här mina favoriter: Rosé: Det rosévin som vi startade provningen med blev min favorit. Torrt, friskt och mycket lättdrucket. Ett härligt bersåvin att dricka som aperitif, men passar nog också till fågel och fisk. Vitt: Av de vita vinerna vi provade, gillade jag allra bäst det torra Muscat-vinet. Mycket gott! Passar säkert bra till skaldjur och finare fiskrätter men kan nog också avnjutas som aperitif i trädgården en sommardag. Rött: Det första rödvinet som Bruno serverade väl luftat i karaff till maten tycker jag var överraskande bra, karaktärsfullt och nyanserat. Vid en blindprovning skulle jag nog ha gissat på att det var ett Margaux-vin. /Ingemar, Pias vinintresserade svåger

SOM GAMLE PERIKLES - "- Du Lasse - ka' Du sige mig - hvornår smager ett Bruno-vin bedst? - Hvergang, Bent!" Bent, / glad dansk

IMPONERAD AV ROSÉN - "Vinprovningen hos Bruno var ett roligt och intressant event med vin, tilltugg och mingel. Jag är speciellt imponerad av rosévinerna." /Thomas, ATG-hästen Vinnies kompis

EN DIKT MED POSITIVT FLIN - "Dricker Bruno Ohlzons smakrika vin med ett positivt flin. Det röda och vita smakar madame, rosé bäst till lamm. Tack för en ljuvlig kväll och med ett par lådor i källar´n blir det inget gnäll." / HASSE, en gång hockeyprogramredaktör

ROSÉN ALLRA BÄST - "Tack, det var en fantastiskt trevlig kväll! Vi tyckte bäst om den första rosén, "Le Capitaine Rosé". Av de vita vinerna kommer vi inte riktigt ihåg vilken av dom vi gillade mest - men det kan vi snart svara på, eftersom sommarlådan är på väg."/MILLE och BJÖRN, seglare

NU FÅR PAPPA ÖKA TEMPOT - "Mycket trevlig vinprovning. Vinprovningar är ofta lite skitnödiga - tro mej, jag har varit på några stycken... - men eftersom Bruno och Lasse känner varann så bra, var det högt till tak. Viktig sak som Bruno förmedlade: inget som är rätt eller fel - det bestämmer du! Själv tyckte jag rosé och vitt var bättre än de röda vinerna. Nu ska jag testa vinerna vi beställt på Sanna, min dotter, som i dagarna går ut Restaurangakademien som internationell sommelier. Pappa får alltså öka tempot för att hänga med..." / Lelle, Söder-krögare

SICKEN SENSATION ! - "Tusen tack för trevlig vinprovning! God mat (torsken), mysig miljö och av vinerna gillade jag bäst det vita "White Sensation". Plus de båda rosévinerna." / Britt, Lasses nya "puffra"

Vi har passerat en milstolpe. På franska: une étape importante.

Just idag passerade vi nämligen 500-gränsen. Så nu är vi 500 aktieägare. Vilken fantastisk bedrift! Jag säger bara: GRATTIS TILL OSS ALLA!

Jag kan inte låta bli att tänka tillbaka på den dag för fyra år sedan, då jag åkte jag in i allén på Domaine d´Escapat i södra Frankrike och omedelbart blev våldsamt kär i gården. Det kändes rätt från första stund och nu 2016 är vi alltså 500 stycken med samma möjligheter.

Inte har det varit någon lätt resa men WOW vilken utmaning för en grabb från Stockholms södra förorter: att bli Patron på en vingård i södra Frankrike…

Allt har varit utmanande: språket, kulturen, flytten, yrket - men den största utmaningen är fortfarande hur vi ska få en trogen kundkrets på våra viner. När Stefan, min gamle hockeypolare från Hammarby, föreslog att jag skulle lyssna på Pepins fick jag en känsla som liknade den jag hade när jag åkte in på Escapat den där första gången.

En stor, engagerad och delaktig ägarmassa som gillar mat och vin och som gör att man här kan binda banden till en fransk vingård och därmed gården till sina kunder och ambassadörer. Det kändes rätt!

Det finns fortfarande möjlighet för dig och dina vänner att bli delägare. Vi förlänger emissionen till den 26 augusti för att få fler delägare som visat sig skapat stort intresse för gården och dess viner. Läs mer här https://www.pepins.com/shc/escapat/trading >>

Passar alltid blå byxor?

Semestertid nu på Escapat samtidigt som vi förbereder skörden, då vi kommer att ha många besökare på plats här. Den tiden kommer men idag ska vi tala om rosévin, något som jag tycker mycket om. Fruktigheten och den ljuvliga doften av jordgubbar och skogshallon med en frisk syrlighet/syra därtill. Mmm...

Vårt rosevin, Le Capitaine, är till största delen gjort på den röda druvan Syrah, hämtade från ett fält bara 250 meter från vinkällaren. Under september månad kommer vi att kontrollera fältet noga för att hitta det exakta ögonblick när vi tycker att fruktigheten och syran hamnat i balans. Det görs genom att vi kontrollerar sockerhalten och smakar på druvorna slumpvis i hela fältet. När ögonblicket så uppnås kör vi! Då gäller det att snabba på och skörda - gärna när druvorna är kalla på natten eller tidig morgon.

Vi skördar med maskin och det tar några timmar på morgonkvisten, direkt från skördemaskinen häller vi över druvorna i en transportvagn för att snabbt kunna forsla druvorna till vår press detta för att inte få för mycket maceration/urlakning av druvan, vi har också investerade i en modern pneumatisk press för att förbättra kvalitén på både rosén och de vita vinerna. Vi pressar vinerna med största försiktighet för att få ut rena viner med så lite skarpa och bittra smaker, resultatet ett riktigt fruktigt rose med en smak av de röda bären Jordgubbe, vildhallon och smultron som ledare. En härligt Jordgubbsrosa färg som påminner om jordgubbssaft med en magisk sommardoft av de röda bär.

Då börjar det roliga motsatsförhållandet:
- Jag gillar endast blekrosa roséviner!
- Okej! Har du provat vårt vin? Nej!
- Men jag VET hur ljusrosa rosé smakar...
- Okej??? Min fråga blir då: Passar alltid blå byxor? Eller luktar rödhåriga människor lika? Eller är bara röda bilar bekväma?

Den bleka rosévinstrenden har i mitt tycke skapat många bra viner men flera som mer påminner om dåligt vitt vin och många gånger levererar endast alkoholhaltig syra. Trist, tycker jag. Och det kanske finns en förklaring till detta: vad ska alla vinodlare och kooperativ göra med sina vita druvor eftersom trenden pekar på mer rosé och mindre vitt? För att ställa om en odling av vita till röda druvor (rosé) krävs minst 3-5 år och trenderna kan skifta snabbt.

Det är svårt, oberäkneligt och kan bli väldigt kostsamt. Jag tycker att utvecklingen av roséviner på många sätt har varit bra med inslag av vita druvor i pressögonblicket men som oftast har pendeln slagit för långt. Det här är förstås en klagosång eftersom vi levererar ett fantastisk gott, jordgubbsrosa och välgjort rosévin som trenden i marknaden vill att vi ska stympa för att få rätt inre färg.

Sorry folks, kommer inte att ske! Doften och smaken måste få styra även om vi naturligtvis kommer att göra olika blandningar av rosé med skiftande färgskala. Det är smaken och doften som styr. Basta!

Bonjour mina vänner! Ett tufft år att lägga till handlingarna skörden i området minus 25-30 % i vår närregion och den minsta skörden på tio år i området. Tyvärr en vardag vi lever i inget att göra åt naturen inget regn mellan juni-sept då blir det svårt för rankorna de har lidit hårt i den 30 graders värme som har härskat under sommaren. Vad kan man göra? Ingenting titta framåt och gör det bästa av det vi kan förändra men inget ont utan att det medför något gott det kommer att bli riktigt bra och kraftfulla viner.

Torkan kan ge kraftigare tanniner vilket kan vara bra för olika ändamål men nu vi vill gärna ha rundare tanniner för att få vinerna snabbare drickvänliga, så här gäller att gå en balansgång mellan struktur och drickvänligt. Många besökare har varit på gården och gjort sina privata vintunnor det har varit hårt arbete för många eftersom vi lagt in lite fler moment än tidigare. Kul tycker de flesta att få jobba lite hårt, vinet kommer att få en extra krydda när det blir klart när man tänker på resan hur man arbetade för att få sina flaskor.

Behöver man ett laboratorium för att göra vin? Definitivt JA. Vi har bytt lab inför det här året ett riktigt bra beslut där vi direkt kan säga vi har blivit mycket bättre med det stödet som de ger oss. Det är väsentligt att ha hjälp från olika håll men ett bra labb är guld värt och nödvändigt. Vi hoppas att ni hänger med och får känna skillnaderna på vinerna år från år. Liten kort historia Gallien = Escapats marker.

Termen Galli användes tidigast av Cato den äldre omkring 168 f.Kr. för att beteckna det område som kelter intagit på Poslätten (Gallia Cisalpina) och först i och med den romerska erövringen av södra Frankrike omkring 100 f.Kr. framträder en tydligare bild av de keltiska folkgrupper, i första hand galler, som vid sidan av mindre baskiska och liguriska enklaver levde på det område som utgör dagens Frankrike.

Om man tänker på Escapat kring 70 år före Kristus så går det lätt att fantisera vilka som levde på gården naturligtvis Asterix och Obelix och deras vänner vildsvin finns det gott om och även Bautastenar och den självklara Mirakulix måste vara Berta våra vinmakare eller hur? När jag kom så hade vi en traktorförare vid namn Damien som definitivt hade ramlat ner i tunnan men kanske inte den Obelix föll i men han påminde mycket om honom. Asterix måste därför varit Christine på kontoret lika klurig som han. Det är otroligt vilken historia gården har med arkologiska fyndigheter av en romersk villa från 70 år f.kr. Läs gärna vår tidigare blogg från 2013 om gårdens historia >>.

Vi hade en hel del besök här nere på Domaine d´Escapat under fotbolls-EM i somras. LASSE SANDLIN, en gång i tiden i Hammarby Hockeys styrelse och senare krönikör på Sportbladet, skrev dagbok under sin junivecka här på gården tillsammans med nya "puffran" Britt.

Här kommer dagboksbladen lätt sammandragna. Alltid kan det väl ge något litet tips om vad DU ska göra när DU kommer på besök ner hit. BRUNO OHLZON.

Tisdag: Jag - en förmodad terrorist?
Det är mycket nerver på ytan i Frankrike under EM-dagarna. Bra så. Hellre för mycket än för lite...

Britt och jag får själva uppleva det minuterna efter att vi landat med Ryan Airs FR1491 i Béziers strax före klockan 19 på tisdagskvällen.

Satt vi i godan ro på en bänk utanför ankomsthallen och väntade på att Bruno skulle komma och hämta oss.

Då kommer en stressad markvärdinna fram och närmast skriker:
- Saknar ni en väska? En svart med röda band?
Svar: inte alls. Vi har dom väskor vi har.
Går så någon minut. Kommer samma värdinna fram, nu förstärkt med manlig kollega:
- Här får ni inte sitta! Vi måste utrymma. Ni får gå bort dit, till biluthyrningen.
Alltså går vi till folkmassan vid huset med Hertz och dom andra biluthyrningsfirmorna. Samtidigt rivstartar flygplatsens brandbil från tidigare position och ställer sig beredd på plan utanför ankomsthallen.

När vi kommer fram till biluthyrningen kommer nästa kommando:
- Utrym biluthyrningen!
Rätt irriterad stämning blir det, rätt kaosartat är det, men precis när Bruno anländer i sin svarta Mercedes ser jag en kvinna komma från ankomsthallen dragandes en svart väska med röda band.

Fallet löst. Antar vi.

DE BERÖMDA BOUZIGUES-OSTRONEN

Innan piloten gått in för landning i Béziers, hade han kört en extra sväng förbi Sète och ut över Medelhavet. Där nere kunde vi se L´etang de Thau, lagunen som är den största i regionen Languedoc-Roussillon, och som skiljs från Medelhavet endast av en smal sträng sand ("listel") som sammanbinder den sedan länge (750 000 år sedan) utslocknade vulkanen Mont Saint-Loup vid staden Agde i söder och Mont Saint-Clair-kullen i staden Sète i norr. Det är härifrån L´etang de Thau som de berömda Bouzigues-ostronen kommer, ostron som här växer två till tre gånger snabbare än ostronen i den kallare Atlanten. Detta beror dels på det lagom tempererade vattnet och dels på den myckna näringen.

Uppifrån luften ser vi tydligt ostronbassängerna avteckna sig i vattnet och någon gång under vistelsen här nere ska vi nog hinna med att anfalla ett fat med de delikata blötdjuren. Ett Bouzigues-ostrons väg genom livet är riktigt intressant, och den vägen börjar faktiskt långt borta vid Atlantkusten. Som småmusslor fångas de upp på nåt som ser ut som långa spiraler, eller möjligen isborrar av plast, som man sänker ner i havet vid Atlantkusten, där tidvattnet för med sig mussellarver som sätter sig fast och börjar växa på spiralerna.

Efter sex månader tar man upp dessa småmusslor och flyttar dem till nätkassar som sänks ner i vattnet här utanför hamnstaden Sète - trubaduren Georges Brassens och poeten Paul Valérys vackra stad - där de fortsätter att filtrera vatten, äta plankton och växa till sig under ett år, innan det är det dags för nästa fas. Då klistrar man helt enkelt fast ostronen tre och tre med hjälp av cement (!) på långa snören eller "strumpor" som sänks ner i L´etang de Thau-lagunens vatten på 18 till 30 meters djup, med ena änden fäst på en stor metallställning, så att man lätt kan dra upp dem igen.

Det ser ut som långa, långa rader av tjocka ljusvekar som doppats ner i vattnet. Ett ostron kan bli 10-20 år. När vi väl är klara med turbulensen på flygplatsen blir det full fart mot Escapat - och när Bruno Ohlzon kör då går det undan, det vill jag lova. Ett härligt landskap vi passerar med den gula ginsten som förgyller naturen. Till höger har vi Montagne Noire (Svarta bergen) med sin högsta topp (1 211 meter) Pic de Nore.

Framme vid Escapat väntar Brunos hundar Franny, 14, och Ice, 4, och kvällen avslutas med att Bruno brassar käk: massor av spaghetti och stekta franska korvar. Den riktigt köttiga Saucisse de Toulouse blev snabbt min favorit. Den ska - googlar jag mej fram - innehålla 90 procent bogfläsk/fläskkarré/kalv och 10 procent sidfläsk/späck. Dessutom lite potatismospulver (1 %), lite isat vitt vin till lämplig konsistens och ska kryddas med salt, vitpeppar, strösocker, vitlökspulver och muskot.

Nu blev det där nog mer än 100 procent - så kanske är det just detta som gör den så god... Dryck? Vilken dum fråga! Naturligtvis Brunos egna: Le Capitaine, både rött och rosé.

ONSDAG: Som hämtat ur en sagobok
Från Domaine d´Escapat är det bara halvannan mil in till Carcassonne som är något alldeles speciellt och vars Gamla Stan (Le Cité) sattes upp på Unescos världsarvslista 1997. Le Cité är som hämtad ur en sagobok och ser på avstånd ut som en kuliss i en Disney-film. Carcassonne har ungefär 50 000 invånare (officiell siffra år 2010: 47 854) men varje år besöks staden av tre miljoner turister som vill studera den gamla befästningsstaden. Frankrikes näst största turistmål - efter Paris.

Efter att ha gått in genom den på 1200-talet byggda Narbonnaise-porten med sina två torn med spetsiga tak är första målet innanför ringmurarna "Informationen".

Där skaffar vi en turistkarta och får omedelbart frågan varifrån vi kommer.
- Suède, svarar jag och ser att den vänliga damen ritar ned två streck på ett papper.
Jag fattar. Statistik per nation. Och frågar därför:
- Har vi varit många svenskar här idag?
- Två! Du och din fru...
Visst, klockan är ju bara halv tolv på förmiddagen. Snart ska nog den svenska hären anfalla...
Det visar sig att England är i klar ledning med 30 frågvisa turister före hemmanationen Frankrike och med Tyskland på tredje plats.

Kaffe (Noisette för Britt, Café Crème för mej) på det kafé- och restaurangtäta Place Marcou. Kafét heter Le Ménestrel och för kaffet plus varsin croissant betalar vi 9.30 euro (10 med dricksen).

EN RIKTIG JOURNALIST PÅ TORGET

En byst av Théophile Marcou står i centrum på torget. Marcou var en advokat, politiker och oppositionell tidningsman - från november 1837 till augusti 1838 gav han till exempel ut 73 nummer av den fyrsidiga tidningen "L'Aude, Journal des progrès" - men framförallt var han född i Carcassonne 1813 och borgmästare i staden under 1870-talet. I parlamentet från 1873 och senator de sista åtta åren av sitt liv innan han avled 1893.

Efter fikat promenerar vi runt i Le Cités fästningsanläggning som består av en dubbel ringmur med 53 torn. Den inre muren är delvis från 200- och 300-talen och ringlar sig i cirka en kilometer runt krönet på den höjd där Le Cité ligger. Den 1,6 kilometer långa yttre ringmuren följer den inre muren och är byggd mellan 1228 och 1245. Vi passerar La Boutique du Plô där nån pjäs av Merano-glas inhandlas. Hos Charlotte C på Rue St. Louis IX (gatunamn efter den kung som kallades "den helige") blir Britt intresserad av en beige skinnväska. Kostnad 830 euro = 7 500 SEK.

- Det var inte plast, men den var nästan för dyr, säger min vackra "puffra" och ler.

Nästan... Det var väl ändå dagens underdrift. Vi passerar också S:t Nazariusbasilikan, "Gamla Stans juvel", som lär ha stått klar under första hälften av 1100-talet. Namnet kommer sig av att påven Urban II den 12 juni 1096 kom till Carcassonne för att välsigna byggnadsstenarna till en blivande katedral vigd åt de heliga Nazarius och Celsus, två martyrer från Milanoområdet som levat under det första århundradet efter Kristus. 1801 miste S:t Nazarius sin katedralsvärdighet till förmån för S:t Michelkyrkan i den nedre staden, men S:t Nazarius har fortfarande namn om sig som katedral. År 1898 beviljade påven Leo XIII kyrkan att få kallas basilika, och den fick då samtidigt tillnamnet Påve Leo XIII:s basilika. Kyrkans färgade glasfönster är de dokumenterat vackraste i södra Frankrike. Mäktigt. Här kniper man käft.

Det är gott om museer innanför murarna: inkvisitions-och tortyrmuseet, ett skolmusem från 50-talet, ett centrum för krigsveteraner. Det hinner också bli en lunch - på samma Place Marcou där morgonfikat intogs. Nu på Le Bistro Fruit vid samma torg. En Cassoulet à la Saucisse de Pays" (11.70 euro = 110 SEK). Den är riktigt god. Cassoulet är en sorts vita bönor-gryta, i detta fall med "korv från landet", som är kryddad med vitlök, timjan, rött vin och oregano/rosmarin. På väg ut från denna charmiga leksaksstad besöker vi åter mina vänner på Turistinformationen för att höra om några fler svenskar intresserat sig för staden. Beskedet:

- Sverige? Fortfarande två personer. Du och din hustru...

Buss 4 tar oss ned på stan och för oss nästan ända till Järnvägsstationen men vi hinner med ett besök på en närbelägen Supermarche där Cesária Évora, barfotasångerskan från Kap Verdeöarna, underhåller i högtalaren. Taxi från järnvägsstation (La Gare) till vingården går på 32 euro (300 SEK), men dessförinnan tittar vi in på lilla trevliga Dame Carcas med adress 3 Place du Château. Det som förvånar mej härinne är alla smågrisar som finns överallt i restaurangen. Som prydnadsfigurer, alltså. Det beror naturligtvis på att jag inte kan stadens historia.

Jag frågar vår kypare - som svarar: "Legenden!"

Legenden handlar om en kvinna som hette exakt som restaurang, Dame Carcas, och var änka efter saracenen Balaak. De muslimska saracenerna från Barcelona hade år 725 intagit staden, men när den frankiske kungen Pippin den lille 759 försökte driva bort saracenerna och erövra staden var man riktigt illa ute. Pippin hade erövrat merparten av Sydfrankrike men han förmådde aldrig inta fästningen i Carcassonne. Det gjorde inte heller Pippins son Karl den store.

Ingen stad, hur starkt befäst den är, kan i längden stå emot en belägring. Förr eller senare tar förråden slut och då blir läget prekärt. Dame Carcas fick emellertid den snillrika idén att som demonstration över hur välförsedda man var i staden låta kasta ut en välgödd gris från ringmuren. Det sägs att de frankiska befälhavarna då ska ha ansett en kostsam belägring vara meningslös och givit upp. För att meddela stadens invånare de goda nyheterna lät Dame Carcas ringa (på franska "sonner") i stadsklockorna. Legenden berättar att det var så namnet Carcassonne uppkom. Om man nu ska tro på legender… Och det ska man ju.

TORSDAG: En kamp på liv och död

Tiden mellan EM-matcherna kan ofta vara en kamp på liv och död. Den här dagen har vi tagit oss in i det gamla benediktinerklostret i Caunes-Minervois, några kilometer från vingården, och det är där dramat utspelar sig. En korpunge (Corvus corax) stultar omkring inne på klostergårdens gräsplan i sin ensamhet.

Det är rofyllt som i Albert William Ketèlbeys "I en klosterträdgård" men plötsligt bryts stillheten inne i klostret. Först kommer en svala och anfaller korpungen. Sedan attackerar ännu en svala. Två svalor störtdyker som kamikazepiloter ned mot den korp som väl bara är några veckor gammal och ännu inte flygfärdig. Svalorna praktiskt taget tangerar sitt mål därnere och flyger sedan uppåt igen, tar ny sats och kommer tillbaka. I flera minuter håller det på så här. Nu är det ju bevisat att korpen har bland de största hjärnorna av alla fågelarter, därför också betraktad som en av de smartaste.

Den här lilla ungen bevisar detta genom att dra sig in i gången runt den öppna ytan och håller sig tätt intill väggen, visserligen exponerad för ett anfall utifrån men ett sådant anfall skulle utan återvändo innebära en kraschlandning i väggen och en svala mindre. Enda anfallsvägen för svalan är nu att komma exakt parallellt med väggen - och det klarar inte den korkade svalan av.

Vi tror det hela slutar lyckligt.

På platsen för klosterkyrkan St-Pierre-St-Paul har man hållit på med sin religion sedan år 791 och inuti hedras de fyra lokala martyrerna Amandus, Lucius, Audaldus och Alexander. I kryptan finns relikerna efter de fyra och vi rekommenderas att läsa Matteus 22:39.

Alltså: "Du skall älska din nästa som dej själv". Bara att hålla med...

VAD ÄR PREMIER LEAGUE MOT KONST?

Innan lunch hinner vi också titta in i galleriet mitt emot klostret, Atelier du Monestier på Place de l´Eglise. Robert Kimberley huserar där, en juvelerare och designer som sitter och arbetar vid skrivbordet med sina smycken och öron ringar. En av fotboll totalt ointresserad fd London-bo som nu varit här i tolv år. Han har inte ens något favoritlag i Premier League...

- Vad är Premier League mot konsten? undrar Bob.

- Min fru är belgiska, det är hon som målat tavlorna där. Galleriet ägs av en kvinnlig konstnär från Sydafrika men som bor i Seattle, USA. På väggen mittemot ser du hennes tavlor. Själv kommer jag från London. Här har du alltså hela världen.

- Så, vad är erat EM mot vårat VM?

Tja. Lunch blir det i alla fall.

Jag känner igen vårt lunchställe uppe i backen. Hos krögaren Frederic Guiraud som driver Hôtel d´Alibert. Jag var här i höstas med mina vänner i Aftonbladets Bastuklubb. Känner igen det 120 år gamla marmorgolvet och den koppling till estniska konstnärer som fanns här redan då.

Först nåt bubbelvin. Gåsleverpaté som förrätt. Därefter lamm med gräddstuvad spenat och klyftpotatis. Aprikospaj till dessert. Gott om vin. Efteråt kaffe med armagnac och inte vilken armagnac som helst: Delas Frères!

Underbar mat. Underbart sällskap. Nu gäller det bara att vila så man är i form igen till middagen.

Dessförinnan vinprovning där Bruno får chansen att imponera på de vinexperter från stockholmskrogar som samtidigt är på plats. Imponerar gör han, det kan jag se.

Middagen ska vi - krogfolket alltså - laga till i Brunos kök. Det går hett till. Flamberingslågorna slickar taket som dock visar sig hålla för både det och den allsång av snabba Ulf Lundell-låtar som ackompanjerar kockarnas matlagning.

Till förrätt: skaldjur upphettade i vitlök, chili och gårdens egen olivolja.

Till varmrätt: grillad anka, klyftpotatis och sallad.

Till dessert: glass med björnbärssås.

Allt tillagat under strikt övervakning av källarmästare Bruno.

FREDAG: Ett lag utan rätt att gnälla

"Den rosa staden" - det är så den kallas, Frankrikes fjärde största stad. La ville rosé. Toulouse. Rosa från det terrakottafärgade lokala tegel som dominerar husen i stadens centrum. Som man normalt säger här i Toulouse: "Rosa i gryning, röd mitt på dagen, malvafärgad i skymningen".

Men denna fredag, den 17 juni 2016, är Toulouse "den gula staden". Dags för blågults andra EM-match: Italien-Sverige. Svenska Fotbollförbundet har distribuerat 7 000 biljetter till matchen mot Italien - att jämföra med de 17 000 blågula biljetterna till EM-premiären mot Irland. Men så tar ju också Stade de Toulouse bara 30 000 mot Stade de Frances 80 000.

Totalt var det i alla fall 19 fulla bussar som på fredagsmorgonen drog iväg från Camp Swedens officiella camping utanför Nice och det centrala torget i Toulouse, Place du Capitole, har sedan tidigt på morgonen varit fyllt av svenska supportrar. För oss på Escapat är det elva plusgrader som gäller, när vi vid 10-tiden fredag förmiddag börjar resan de tio milen in till storstaden Toulouse via Autoroute A 61. Från början hade vi planerat att ta bilen in till Gare de Carcassonne, därifrån tåget till Gare de Toulouse-Matabiau och sedan vidare med tunnelbanan ut till stadion.

Kvällen innan ändrade vi oss. Tur det. Istället fick det bli bil hela vägen i tio mil och sedan börja leta parkering i närheten av stadion på ön Île du Grand Ramier mitt i floden Garonne. Med sina 458 600 invånare är Toulouse Frankrikes fjärde största stad, samtidigt som stadion med en kapacitet på 33 000 åskådare är EM:s minsta arena. Klart det måste vara lätt att hitta parkeringsplats... Det var det också. Mycket lättare än vi hade trott. Dessutom helt gratis.

NÄSTA GÅNG: ALBI MED MUSÉE TOULOUSE-LAUTREC

De tio milen västerut från Carcassonne till Toulouse innebär också att landskapet byter skepnad. Från vinrankor till jordbruk. På vägen ser vi plötsligt en skylt som förvarnar om avtagsvägen till Albi. Albi? Men var det inte där..? Jomenvisst! Albi, Henri de Toulouse-Lautrecs födelsestad. Greven och konstnären som föddes i Albi 24 november 1864 och som 1882 flyttade till Paris, där han mer än någon annan målade livet vid stadens krogar, bordeller och cirkusar.

Affischerna för danspalatset Moulin Rouge med sina kabaréartister Jane Avril, Aristide Bruant och allt vad dom hette. Behöver jag säga mer... Som 15-åring hade Toulouse-Lautrec i två olika olyckor brutit båda benen och därefter levde han ett handikappat liv. Alkoholism och syfilis bidrog till en alltför tidig död vid 36 års ålder. Han avled 9 september 1901 i Malromé utanför Bordeaux, på mamma Adèles slott Château Malromé. Får sätta upp staden Albi på minneslistan vad jag ska göra nästa gång jag är i trakterna. I Albi, i Palais de la Berbie vid Place Ste Cécile, finns nämligen Le Musée Toulouse-Lautrec. Via Avenue de Muret kommer vi i alla fall fram till Place de la Croix de Pierre där bron (Pont Pierre de Coubertin) leder över till Île du Ramier med sitt stadion, men vi snurrar ett varv extra innan vi intar vår fria parkeringsplats på gångavstånd.

Ännu gott om tid till matchen så vi beslutar oss för en snabblunch vid brofästet. På Le Jardin de Roquebrune, 132, avenue Muret. Britt tar en Saucisse de Toulouse ("finns att köpa även i Söderhallarna", berättar Bruno), medan jag mer konventionellt går på en kyckling med pommes frites. Vatten till - det är ju matchdag... 10 euro styck, 125 SEK. Prisvärt i en miljö med fler svenskar än italienare. Det gula havet böljar fram över Pierre de Coubertin-bron, och det är gott om känt fotbollsfolk: Thomas Nordahl och Thomas Wernerson passerar oss i högre tempo. Dom har just fullgjort sitt engagemang med inför-matchen-snack med en Björk & Boström-grupp. Förbundets Jonas Nystedt, som jag på 70-talet värvade från Skövde Nyheter till Aftonbladet, kommer i täten för en grupp med Janne Andersson, den nye förbundskaptenen, som andre man.

Vi trängs och bökar i en allt smalare kö mot ingången och en satans lång tid tar det innan vi äntligen kommer innanför grindarna. Då i rygg på "Vickan", Victoria Svensson (68 mål på 166 landskamper, 1996-2009) - blott 163 lång men en av tidernas största i svensk damfotboll. Vi är nu uppe i 20 grader, det är halvsoligt, och inne på Stade de Toulouse får vi gamle ÖIS-aren Stefan Allbäck på stolen bakom oss med Jesper Blomqvist (30 landskamper) på bänken framför, där Jesper sitter med broder damfotbollstränaren Joakim och pappa Lars (nyss 75 fyllda). Den sistnämnde har jag inte träffat sedan han var utmärkt vakt på pressparkeringen vid O-ringen 1997, när en av 5-dagarsetapperna gick i blomqvistarnas Tavelsjö. Första omgångens sensationslag Italien (2-0 mot Belgien) mot totalfloppen Sverige som ändå hade lyckats få med sig en premiärpoäng tack vare den självmålfarlige irländske backen Ciaran Clarks eleganta nick (1-1).

Italien och Sverige - två lag som ständigt gör jämna matcher, oavsett om det är mästerskap eller vänskap. De senaste 30 åren har Italien och Sverige innan denna dag mötts sju gånger och det har aldrig skilt mer än ett mål: fyra uddamålsvinster för Italien, två uddamålsvinster för Sverige, en oavgjord. Det handlar om uddamål den här gången också. Och om ett impotent svenskt lag som under två EM-matcher (180 minuter) ännu inte haft ett enda eget avslut på mål. Blott elva utanför... Och om det Italien som inte ville spela alls i första halvlek men som sedan drev upp tempot i den andra och då också hade en nick i ribban innan Éder satte in dödsstöten i 88:e minuten.

Läste efteråt en massa gnäll från svenska spelare över att tonen i svensk press inte varit tillräckligt positiv. Ojoj, dom ska allt vara glada över att jag gått i pension och inte fanns med på pressläktaren utan i stället satt i "det gula havet". Jag säger som min adept - jo, han brukar kalla sig så... - Simon Bank skrev i sin krönika i Sportbladet: "Ett lag som inte skjutit ett enda skott på mål under tre timmars EM-spel har faktiskt ingen rätt att gnälla."

LÖRDAG: Marknad och världsarvsslussar

16 grader på morgonen och lördag i Carcassonne. Marknadsdag, alltså. Varje tisdag, torsdag och lördag är det marknad runt den stora Neptunfontänen på Place Carnot, ett torg som du hittar om du från järnvägsstationen promenerar Pont Merengo över Canal du Midi och går vidare rakt fram på Rue Georges Clemenceau fem eller sex kvarter. På Place Carnot myllrar det av folk och Britt och jag inhandlar en präktig getost - att så småningom förtäras i skärgårdsmiljö hemma i Sverige - och en specialkorv med mycket getost (!) i. Plus några burkar chilimarmelad, meget stark.

Till vinbonden Brunos regelbundna lördagsritualer hör att stanna till vid en liten restaurang något kvarter från själva Place Carnot, där han dukar upp den skinka och de ostar han just inhandlat på marknaden - och så kommer det in en flaska bubbelvin att dela på. Café Saillan, 31 Rue du Dr Albert Tomey, heter stället att lägga på minnet. Jag var där senast för ett halvår sedan. Samma procedur då som denna lördag som varje lördag. Lite svårt kanske för en svensk puritan som sällan tar ett glas alkohol före klockan 12. Men man gör ju sitt bästa för att anpassa sig till regionens seder... Apoteket nästa. Det har sin blodiga förklaring.

Till frukosten skulle jag skära upp bröd. Kniven var vass, jag var oskärpt och en bit av vänster tumme följde med.

Patron Brunos korta kommentar:

­- Vassa knivar för vassa grabbar. Slöa knivar för...

Tja. Jag fick i alla fall hjälp i köket med att stoppa blodflödet och tejpa fast köttslamsorna men nu - med ett apotek inom synhåll på Place Carnot - går vi naturligtvis in där. Egentligen bara för att få ett plåster i stället för det ursprungliga blodiga förbandet.

- Plåster? försöker jag - och visar den bandagerade tummen.

- Plaster? No, no, no! svarar Isabelle.

"Plaster" betyder förmodligen "gips" kommer jag så småningom på och "plåster" lär heta "pièce". Men Isabelle, som kan det här, agerar sjuksyrra och gör ett eget förband runt min svårt skadade kroppsdel. Rent av kärleksfullt, vill jag påstå.

EN BRAGD AV SLUSSAR

Efter att på järnvägsstation ha rekat inför måndagens tågresa mot Rivieran beslutar vi att ägna eftermiddagen åt staden Carcassonnes andra världsarv. Ett världsarv som faktiskt kom upp på listan ett år innan Carcassonnes gamla stad och murar hamnade där 1997. Canal du Midi, alltså. På listan sedan 1996. 241 km lång leder kanalen förbi plataner, vingårdar och byar från Sète vid Medelhavet till Toulouse där den sedan via Garonnefloden förbinder Medelhavet med Atlanten.

"De två havens kanal", som stod färdig 1681, är ett sinnrikt sammansatt system av slussar, akvedukter och broar - en storartad bragd av ingenjörskonst, utförd av Béziers saltskattsbaron Pierre-Paul Riquet för att sjöfarten skulle slippa göra svängen runt Gibraltar på vägen mellan de två haven. Riquet fick själv aldrig se sitt livsverk avslutat eftersom han, efter att ha arbetat med kanalen i fjorton år, dog 1980 när bara fem kilometers arbete återstod. Kanalen är i genomsnitt två meter djup och 20-24 meter bred. 130 broar korsar kanalen, det finns en tunnel och 63 slussar, och det krävs 90 miljarder liter vatten om året för att hålla kanalen levande. Vattnet tillsätts vid den högsta punkten, Naurouze, via ett komplicerat system som använder vatten från Svarta Bergen (Montagnes Noires) flera mil norr om kanalen.

Britt och jag väljer att ta en tvåtimmars båtfärd västerut och kommer då att passera två slussar, utmärkt guidade av Melanie. Först Ecluse de Ladouce, därefter Ecluse d'Herminis. Sen vänder vi hemåt. Eftersom Bruno har nya gäster på Escapat beslutar vi denna kväll att äta inne i stan. Hamnar på Le Bistro d´Augustin, 2 Avenue Maréchal Joffre, nära station och mitt emot den taxihållplats där vi så småningom ska anträda hemfärden ut på landet. Klockan är 18.15, och det visar sig inte vara så lätt att få mat vid denna tid.

- Inte förrän kvart i sju, upplyser oss servitrisen.

Men då, äntligen mat. Vi börjar med sex ostron vardera. Britt fortsätter med Piece de Boeuf, någon rostbiffsstuvning. Lasse tar en Choucroute au jarret, en maffig fläsklägg med surkål. Till dessert: mille-feuilles, som betyder tusenblad och är en bakelse med många lager. Det är på samma gång ett både raffinerat och enkelt bakverk med knaprigt frasig smördeg och söt vaniljcrème. Gottgottegott. 16.50 euro per person = 158 SEK.

SÖNDAG: En dag att vila ut på...

Jo, vila måste man också göra. Och var göra det bättre än i den här miljön? Med lugn, med ro, med livskvalitet. Krafterna behövs när vi på måndagen drar vidare för fyra dagar i "svenskbyn" La Garde-Freinet ovanför Saint Tropez för att sedan avsluta Frankrike-vistelsen med tre dagar i Nice.

Au revoir! LASSE SANDLIN

Månadens blogg handlar om vad man kan göra på gården och närregionen kring Escapat. Vi listar lite nedan och hoppas att ni får en bättre bild av resmålets mångfald.

Välkomna till Domaine d'Escapat… en Odyssé för alla sinnen. Bara 45 minuter från Medelhavet, nära den medeltida staden Carcassonne i sydvästra Frankrike, ligger vingården Domaine d'Escapat bland böljande vinodlingar från 1800-talet och med en historia tillbaka till romartiden.

OLIKA AKTIVITEFÖRSLAG UNDER EN VISTELSE PÅ ESCAPAT.

- Rundvandring på Domänen, med efterföljande vin- och olivoljeprovning.

- Vandring, forspaddling och rafting i Svarta bergen eller Pyrenéerna.

- Middag på någon av våra krogar i närregionen och avnjuta det lokala köket.

- Besöka en av alla Guide Michelin restauranger. Guide Michelin >>

- Besök Europas bäst bevarade medeltida borg, La Cité i Carcassonne, 15km från gården. Här äter ni lunch och utforskar staden.

- Saint-Hilaire där munkarna i början av 1500- talet var först med att utveckla metoden att göra mousserande vin. Några år senare kom Dom Pérignon på besök och tog med sig metoden till Champagne sedan kan ni åka vidare till Limox för att prova musserande viner som är gjorda enligt champagnemetoden.

- Ni åker söderut i ungefär två timmar till Banyuls och Collioure som är två underbara kustsamhällen söder om Perpignan precis innan den spanska gränsen. I Banyuls ska ni smaka på underbara viner och njuta av naturen, därefter åker ni vidare till Collioure där ni äter lunch på en liten restaurang utmed stranden och flanerar i de små gamla konstnärskvarteren. Collioure är också känd för sin ansjovis/ sardeller.

- Ett besök med skidåkning och shopping i frihandelszonen Andorra, som ligger 18 mil rakt söderut från gården och ca 3 till 5 timmar med bil. Det är ett underbart landskap med slingrande vägar uppför Pyreneérna som ni kommer att uppleva och väl värt resan. Hemvägen kan man köra en kortare väg, och då är man tillbaka på ca 3 timmar.

- Besök konstnären Henri Toulouse Lautrecs utställning på Palais de la Berbie i hans födelsestad Albi som ligger 9 mil nordväst om gården och tar ca två timmar med bil. Här förslår vi att ni avsätter tid för att flanera i denna mycket pittoreska stad i ett par timmar för att sedan inta en god lunch i den gamla stadskärnan. Därefter besöker ni museet och låter er roas av konstnärens realistiska, men ofta varma porträtt av personerna omkring honom på bland annat Moulin Rouge i Paris kring förra sekelskiftet.

- Ni åker ut till Medelhavet, men på vägen dit gör ni först anhalt i Narbonne som är en viktig handelsplats i regionen och där ni besöker en fantastisk saluhall innan kl 13:00. Ni äter en lättare lunch och åker därefter söderut till Leucate och besöker de berömda ostronodlingarna. Ni avnjuter färska ostron, som betraktas av många som några av Frankrikes bästa och kanske passar på att ta en promenad längs stranden innan ni återvänder till gården.

- Kanske en tur med kanalbåten på Canal Midi som sträcker sig från Medelhavet till Atlanten kan vara något som lockar. Lämpligast utgår man från Carcassonne eller Homs.

- En utflykt i grannområdet där ni besöker Cathariska byggnader och slott.

- Eller varför inte några av de magnifika saltgrottorna i grannbyn Cabrespine eller Limousis.

- Vi har flera golfbanor i en radie på 10 mil från gården den närmaste i Carcassonne ca tjugo minuter från gården och det finns ett antal utrustningar på gården som ni kan hyra.

- Cykelturer går att anordna både efter landsväg och i terräng.

- Bad och sol i Medelhavet med kilometerlånga sandstränder där ni kan finna er egna speciella plats att strosa på.

Besök gärna vår turistinfosida där kan ni se fler möjligheter escapat.com/turism

Vill du bo på Escapat? Klicka dig vidare här för att läsa om boende escapat.com/bo-pa-escapat