BONNE ANNÉE!

Hej igen - eller så här i början på vårt nya goda år, år 2013: December har varit en spännande månad och det kanske är därför jag varit så tyst. Första december släpptes våra viner på Systembolaget: Le Capitaine, vitt och rött, samt Numero 6 (H-vinet För Fansen). Det där var ingen lätt uppgift att rinna igenom Systembolagets kontroll. Therese var inte nöjd med H-vinet så vi fick byta namn på flaskorna. Vi frågade om vi kunde få heta Censur, men då tyckte man att Censur var lite för provokativt. OK, jag kan förstå det.

"Numero 6" gick däremot bra. Mitt tröjnummer i Hammarby, alltså. Motiveringen att stoppa H-vinet var att det var för sammankopplat med sport. Då frågade vi om vinet "Wayne Gretsky No 99" inte var kopplat till sport ??? Hur som helst, vi får ta det som en komplimang att H-vinet är större inom sport än Wayne Gretsky, nr 99, en av världens mest kända idrottsmän. Och att Waynes 99 nu kan jämföras med Brunos 6:

BAJEN REGERAR!

Låt oss titta tillbaka på hur det gick till när H-vinet och Le Capitaine kom till. När jag skulle köpa gården hade jag en överenskommelse med säljaren, att jag endast behövde ta de viner i lager som jag ville ha. Det stundade vinprovning. Jag, Claude och Adam samlades till en provning av gårdens samtliga viner. Det var ett 30-tal tunnor och större ståltankar som skulle smakas av. Vi började runt 9-tiden: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15… Nu var Bruno lost. Time out tänkte jag.

Om ni någon gång har gått i en parfymaffär och provat olika sorter, så förstår ni nog vad som hände. DET BLEV FÖR MYCKET FÖR MINA SINNEN. BÅDE LUKT OCH SMAK STÄNGDES AV. Som tur var så hade jag proffs som hjälpte mig igenom provningen, och vi enades om Chardonnay Cuve nr 6 och AOP Minorvois Cuve 14 - och så behöll vi samtliga ekfatslagrade viner. Jag bad Claude att göra en första blend när mina sinnen hade lugnat ner sig. Mums, det smakade jättegott. Klart godkänt. Detta var starten på våra viner, Le Capitaine rött/vitt och H-vinet.

Försäljningen, hur har den gått då?
Efter första en och en halva veckan så tror vi att det har sålts c:a 1 800 vinflaskor, så jag får tacka alla som köpt. Svårigheten att bestämma exakt är att Systembolaget och Lagena har problem med synkning av sina datasystem. Vi tror att det finns mellan 300 och 500 flaskor som laggar där, men vi kommer med en uppdaterad lista senare. Ni som inte fått era beställningar måste kontakta systembolaget de har inte den bästa kontakten med Lagena som levererar.

Restaurangförsäljningen har gått bra.
Nu kan ni njuta av vinerna på Södermalm. Restaurang och Bar Högbergs, hörnet Götgatsbacken/Högbergsgatan samt Connect Hotels samtliga enheter i Älvsjö, Arlanda, Skavsta och på Luntmakargatan. Arbetet fortsätter och vi hoppas att ni på vårkanten skall kunna dricka våra viner på många fler Söderkrogar och Söderbarer. Under våren kommer vi att släppa ett alldeles särdeles fantastiskt rosé in, men i första läget blir det nog bara för restauranger.

Au revoir et Bonne Année
Ohlzon,
Numero Six

Ett riktigt dräparevin på gång

Bonjour c´est moi! Bruno! Ja, så är man i Escapat igen, efter några mycket intressanta veckor hemma i Sverige vid månadsskiftet januari-februari. Vi har haft vinprovning med delar av Aftonbladets Bastuklubb och en del andra journalister. Stenkul med hög temperatur - jag lavar… Vi har haft vinprovning med Privat Banking Nordea. Skönt att få göra det för ett gäng jordnära finanspersoner. Vi har haft Bajenkvällen på Hovet - med nästan 8 000 på läktarna - och det innebar också den offentliga starten för Insamlingstiftelsen Pelle Lindberghs Minne. Fan, va kul det var!

Vi har varit på vinmässa på Bibendum med några av de bästa i branschen. Hur hamnade jag där??? Bibendum, grundat 1996, är idag en av Sveriges största importörer av vin, öl och sprit och sedan 2004 ingår man i den finskägda vin- och spritkoncernen Altia Corporation. Mässan var på Bibendums lokaler på Sandhamnsgatan, med utsikt mot alla dom gamla klassiska lutande korpfotbollsplanerna ute på Gärdet. Den här dagen skönt inbäddade i snö. Massor var det en trappa upp hos Bibendum. Massor av drycker. Massor av krögare. Massor av vinskribenter.

Så där stod mina tre viner och glänste tillsammans med rödingar som L´Ermite Rouge 2007 (1 351:20 + moms) och Amarone 2006 (1 999:20), med vitingar som Grand Cru Les Clos 2010, Domaine (519:20) och den biodynamiska Le Méal Blanc 2007 (879:20). Plus ytterligare ett par hundra märken. Det var häftigt att få träffa alla experter som smuttade och smuttade och sen spottade ut vinerna i sina stora vita muggar.

Vi passade på att fråga Carola Björkman och Lasse Löfkvist från Restaurang Hamlet i Linköping vad dom båda tyckte om de tre Escapat-vinerna:

- Ett trevligt vin. Lättsmält som smör i solsken. (Le Capitaine Chardonnay).
- Ett lätt pratvin, det tar vi till en sallad. (Le Capitaine Minervois).
- Perfekt till en kötträtt. (Numero Six Minervois).

Ingen vet med säkerhet när människan började dricka vin. Ingen vet ens varför, men ingen tror, att det var enbart för att stilla törsten. Något den här mässan var ett bevis för. På Escapat har vi sen senast haft ett möte och gått igenom de arbeten som behöver göras på gården. Vi har också haft en provsmakning av samtliga viner, det var både roligt och intressant. Mina egna favoriter är rosén och Chardonnayn, medan de röda vinerna fortfarande är svåra för mig att bedöma. Men det stora volymvinet i betongtanken smakar bra och kommer att bli en bra bas för våra viner. I december gjorde jag förresten en privat blend som smakade mycket gott, och det är faktiskt spännande att prova sig fram och blanda sitt eget vin.

Vi får väl se om den nya Le Capitaine kommer att ha en "touch av Ohlzon" i blandningen. Att skapa ett vin är ungefär som att laga mat: man måste öva mycket för att se hur de olika smakerna/vinerna gifter sig med varandra. Vi beslutade att buteljera 25 000 flaskor under februari och rosén kommer vi att släppa under våren. När det gäller Le Capitaine rött/vitt så kommer de nya årgångarna att släppas så fort 2011 är slutsålt. Gällande H-vinet 2013 så funderar vi på att göra ett mycket intressant vin till nästa release: en handskördad Carignan, den druva av mina 14 som upptar den största ytan (11,51 hektar) och där åldern på rankorna är mellan 40-70 år.

Vi räknar med ett uttag på tio hektoliter per hektar, och det kommer att bli ett riktig dräparevin, helt i Bajen-anda. Det kommer att göras i en mycket limiterad upplaga och man måste anmäla sig och boka för att vara säker på tilldelning. Annars?

Jo, vi kommer nu att öka trycket på Söder och släppa vinerna på fler restauranger, så att man ska kunna dricka vårt vin på fler Söderkrogar under våren och sommaren 2013. Tills vi ses nästa gång här några visdomsord från självaste August Strindberg, tagna ur "Till Damaskus":

"Vinet kommer själen att lämna hyddan jag flyger ut i rymderna, ser vad ingen anat och hör vad ingen hört…"

På återseende! Au revoir et à bientot!
BRUNO

Fint främmande på gården

Ca va, mes amis? Har just kommit hem till Sverige efter den senaste perioden i Escapat. Där har vi haft fint besök, må ni tro. Av både Lars Torstenson, "Trollkarlen från Hjo", och av Elisabeth Engelsen Ellqvist, Bibendums marknadschef. Lars Torstenson kommer från en del av Sverige, där jag huserade när jag var 18 år. Västergötland, alltså. Jag spelade hockey med Tibro IK i div 1 Södra tillsammans med flera kända Hammarbyprofiler som Per Levin, Peter Strand, Tomas Blom och Leif Boork - ja, den senare spelade förstås inte, han var vår tränare. Du känner väl igen mej? Nummer fyra från vänster i första raden.

Men visst är det konstigt hur liten världen är. Det finns alltid någon koppling när man träffar nya människor. Både Lars och Elisabeth är stora vinkännare och det var naturligtvis därför jag bjudit in dom. Lars Torstenson är alltså journalisten som utbildade sig till vinmakare i Frankrike och som 1988-2005 ledde den då av Vin & Sprit ägda vingården Domaine Rabiega strax utanför staden Draguignan i Provence. Dagens Nyheters vinskribent Bengt-Göran Kronstam gav honom epitetet "Trollkarlen från Hjo" och den franska gourmettidningen Gault Millau utnämnde honom till "En Blond Viking". Sedan 2006 arbetar Lars Torstenson som så kallad "flygnde vinmakare" och ger som sådan konsultråd till vinproducenter runt om i världen.

Du kanske förstår vad han skulle hos oss att göra… Just det: jag ville få en bedömning av läget på Escapat och jag ville att han skulle vara med och styla våra nya viner till Sverige. Elisabeth Engelsen Ellqvist är affärsutvecklare och sedan april 2011 marknadschef på Bibendum, vår nya importör i Sverige. Elisabeth kom ned till Escapat för att få en uppfattning om gården och för att finlira lite olika smaker som borde passa vår lansering i Sverige. Det blev mycket konversation och många bra synpunkter från båda. Sammanfattningsvis så tycker jag, att vi fick fram två bra blandningar för fortsättningen i Sverige, och både Elisabeth och Lars konstaterade att gården har ett specifikt terroir-avtryck genom det naturliga läget som ger både en speciell smak och en speciell doft. Nu är det inte helt enkelt att samlas kring vad detta terroiravtryck är, "vin de terroir", men…

Vi har ny buteljering på gång 28-29 mars: 2012 Rosé magnum, 2012 vitt Chardonnay Le Capitaine samt 2012 rött Le Capitaine IGP. Vi ändrar till skruvkork och ändrar lite på etiketterna och skapar dessutom ett paraplynamn till samtliga flaskor: OHLZONwines. Det ser riktigt läckert ut, tycker jag. Under den här vistelsen på gården så var allt dessvärre inte bra. En av mina bästa vänner, hunden Billy, blev överkörd på vägen utanför Escapat. Billy var en riktigt charmig krabat med mycket spring i benen och en fantastiskt snäll kille. Men han var också en orolig själ som redan innan olyckan på vägen hade tvingats uppsöka veterinären ett antal gånger. Billy rymde genom att gräva sig ut under staketet och sen var ju kusten klar för lite löpningar runt omkring på domänen. Tyvärr så slutade det på vägen natten mellan 13 och 14 februari. TRIST!

Som jag så många gånger berättat för mina vänner: "Vet ni vad jag tycker är det bästa med Escapat? Hundarna!" De många och långa promenaderna i skog och mark samtidigt som de var så fina kompisar på gården i kvällssolen. Vila i frid, Billy! Jag kommer att sakna dig mycket. På gården händer det också en hel del med renoveringar och iordningställande av uthyrningsdelarna (giten). Christina och Mackan har gjort ett jättearbete inomhus. De har hjälpt mig att rusta många rum, och Christina har sytt gardiner, täcken, dukar, sängkappor och överkast. Vilket lyft! Jag har också beställt ett antal arbeten kring poolområdet: en häck ska planteras på innegården för att skapa ett avskilt område kring poolen. Det blir också ett poolskydd av aluminium och glas. Fördelarna kommer att bli en renare, varmare och säkrare pool. Vi börjar bli klara att ta emot gäster i Giten på Escapat, och bokningarna har börjat dimpa in. Nog blir det en spännande sommar 2013.

Vi har också beställt ett antal nya arbeten i Caven. Ett nytt intag för druvorna med en hårdgjord yta av betong. En ny kylmaskin, en ny pneumatikpress och vi kommer att fräsa rännor i betonggolvet för att leda bort vatten lättare. Rengöring av samtliga dagvattenkanaler, demontering av gamla 6 000 liters ekfat etc. etc. Maskinparken har också förstärkts: med en ny Husqvarna åkgräsklippare, en ny Yamaha 550 fyrhjuling, renovering av Citroën Jumper, den lätta lastbilen, och av fyrhjulsdrivna traktorn Massey Ferguson. Tja, ville bara berätta att nere i Escapat händer det en hel del medan ni fryser häcken av er uppe i Norden.

Hörs! Entendu!
Ohlzon

Nu på 4 nya Bajen-restauranger

Så var det dags igen. Vive la France! Den här veckan är jag nere i Escapat och den här gången har jag ressällskap av en Bajen-legend med familj: Hammarby Hockeys egen poängkung Janne "Limpan" Lindberg. Familjen Lindberg ska besöka mig på gården och få ta del av lite vinkänsla. Ska bli spännande att utbilda generation två av familjen Lindberg hur ett vin blir till. I Sverige har det varit tunga veckor - om ni missförstår mej rätt… Hjulen har snurrat i ett och under de här veckorna har vi lyckats sälja in fyra nya resturanger i "Bajenland". I Globenområdet och på Södermalm. De fyra: Il Conte Globen, Grekiska kolgrillen, Globen Star, Blues och väntar på svar från Mest och Mosebacke. Lansering efter påsk, fälttåget fortsätter alltså för Bajenvinet.

Vi har också fått in vinerna hos Stefanos och Puttes nyöppnade restaurang "lokal" i Tumba, en krog med mycket Bajen-anknytning Stefano spelade fotboll i juniorlaget i Bajen och gjorde en A-lagsmatch. Putte har jobbat inom Bajens organisation i många år som publikvärd, securiti etc, etc.. Lycka till med er satsning, grabbar! Vi har också haft ytterligare en rolig vinprovning i källaren på Högbergs med många celebra gäster, Sandlins sköna gäng. Den grabben slutar aldrig att förvåna mig. Mer om den vinprovningen kommer i separat blogg. Vi har också fräschat upp hemsidan. Där finns nu text även på engelska och - naturellement - är franskan också På G. Surfa www.escapat.com där du snart också kan boka boende!

Den 14 april är det dags en ny buteljering: 3 500 flaskor rosé varav 500 i magnumbutelj, 3 000 Le Capitaine AOP Minervois och 8 000 Le Capitaine Chardonnay. Som du förstår: mycket att fixa med och att tänka på. Nya etiketter till rosévinet, en ny utformning av etikettens baksida. Allt arbete med nya koder, godkännande från Systembolaget, beställning av nya skruvkorkar, flaskor, ny utformning på kartonger, registrering av det nya varumärkesnamnet ohlzonwines etc etc. Och inte minst: godkännande från Minervois AOP-organisatione. Pust.

Heja på Bajen! Hemma har det ju hänt mycket inom Bajenfamiljen de senaste dagarna: bandyn har spelat final, handbollen har haft avgörande matcher för att gå till slutspel, och Bajen Fans Hockey har spelat kval till div 1. Och ALLT, precis ALLT, gick våran väg… Jag har tittat på hockeylagets samtliga kvalmatcher innan jag drog ned hit. Laget har skött sig bra och jag hoppas att dom fortsätter på den inslagna vägen. Här nere följer jag laget via webbradion:http://www.ustream.tv/channel/akersbajen . Tänker också här passa på att tacka samtliga inblandade på Bibendum för er stöttning och era goda säljinsatser och inte minst det tålamod ni har, när Ohlzon ska lära sig vinbranschen.

TACK! MERCI!
Hörs! Entendu!
6:an Numero Six

Man får ta riset med rosorna…

Hej igen! Bonjour à nouveau! Här kommer en liten rapport från Escapat. Under den här vistelsen så har det hänt en del. Både ris och ros skulle man kunna säga. Riz et rose… - kan det heta så på franska? Nähä: Nom et la renommée… Så blir det när jag googlar. Tvivlar något. Det var många besökare på Escapat den här gången: mamma, Christian, Gaby, Lisa, Janne, Vilda, Elda, Roland, Gunilla 1, Gunilla 2, Becka, Gill, Monika och Ulf. Pust!

JA, DET BLEV MÅNGA GODA MIDDAGAR OCH MYCKET SNACK KRING KÖKSBORDET PÅ ESCAPAT. Christina är den givna chefskocken på domänen och hon får med beröm godkänt.

Riset då? En hel del:
- Gasvärmaren i gitét fungerade inte bra så under tre dagar var värme och dusch borta.
- Gasen tog slut och bolaget som skulle fylla på gasen till gitén tog tre veckor på sig att leverera. Resultat: brännaren stannade under två dagar och vi hade varken värme eller varmvatten till duschen. Som tur var kunde vi använda duschen hos Berta.
- När gasbolaget äntligen dök upp så fortsatte problemen med att entreprenören, som skulle fixa brännaren, hade fått med sig fel reservdel för att kunna ordna med värmen.
- Samtidigt som vi fick stopp i avloppet i stora huset - någon hade använt papper från verkstaden som är väldigt segt och bra för sitt ändamål, haha, men inte som toapapper…
- Vi köpte en ny Husqvarna gräsklippare och den pajade efter tio minuters användning. Kniven hoppade av. In på verkstad!
- På grund av allt vatten på vinfälten - det är bassänger ! - har det varit omöjligt att slutföra beskärningen på rankorna.
- Under tre veckors vistelse har vi endast haft fyra soldagar men en massa regn. Frankrike flyter i vatten, det har inte regnat så mycket på tio år. Man tackar. Merci!

Hur stor är sannolikheten att detta sker samtidigt???! Men som vanligt så har det också skett en massa saker som gått enligt plan, dagens rosor alltså: poolhuset, staketet och häcken. Grinden är levererad och monterad kring poolområdet, häcken planterad på gårdsplanen, gitén färdigställd för uthyrning med gardiner och gamla franska möbler. Traktorerna och lastbilen är lagade, buteljering är planerad till den 12 april, trekammarbrunnarna är tömda, trädgårdslandet är fixat, beskärningen av olivträden har påbörjats och många andra saker.

Jag tycker jag börjar få ett visst grepp om gården. Nu väntar mycket arbete på hemmaplan: vinprovningar, besök på restauranger och färdigställande av hemsida. Vi hörs! Nous avons entendu!

Ohlzon

Historiska vingslag på d´Escapat

Ibland tar sig livet märkliga vägar, och just vägar ska detta handla om. Den väg som jag varje dag vandrar med mina hundar har nämligen visat sig vara den gamla Via Aquitania, en vägsom de gamla romarna började bygga redan år 118 f. Kr., som bevarats som franskt kulturarv och som är den yttre gränsen till gården La Gardie. Domaine d´Escapat är med andra ord en gammal romersk gård. Det kan vi nu bestämt slå fast. Allt detta uppenbarade sig för fiollådan Ohlzon när vi besökte ett lokalt museum i en närliggande by. I en av montrarna såg vi hur man beskrev en fyndplats av romerska föremål upphittade på… - just det: Domaine d´Escapat.

Museichefen tände direkt och bokade in ett besök här på gården. Och självklart hittade hans arkeologer genast föremål som kom både från romartiden 70 år efter Kristus och den oss betydligt närmare medeltiden. Via är latin och betyder "väg" och i det romerska riket var detta ursprungligen benämningen på de huvudvägar som utgick från Rom. Senare blev det namnet för den främsta kategorin av vägar i hela det romerska imperiet - och det är där vår Via Aquitania kommer in. I det romerska registret Itinerarium Antonini, omfattande 372 vägar som alla stod i förbindelse med Rom, delas vägarna in i fem typer. De bredaste kallas via och där kan man utläsa vad som krävs för att bli en via: vägen skulle vara 14 romerska fot bred (4,14 meter) och två vagnar skulle kunna mötas.

Jodå, jag vet numera också vad dom fyra andra vägtyperna heter. I storlek nedåt : actus, iter, semita och callais - och då har vi hamnat nere vid typen bergsstigar för herdar. Men här utanför gick alltså en riktig « via », Via Aquitania. Via Aquitania börjar i Narbonne, vår närmaste stad vid Medelhavet och den första romerska kolonin i det historiska Gallien, och det är där den ansluter till Via Domitia som drar vidare mot Rom. I andra ändan landar Via Aquitania i Burdigala, dagens Bordeaux, Akvitaniens huvudstad än idag, och då har vägen efter d´Escapat passerat både Carcassonnes och Toulouse.

Tja, mes amis… Inte visste jag att man skulle bli arkeolog så här sent i livet. Här kan man ju verkligen snacka om historiska vingslag över gården! När jag köpte gården fanns ingen information alls om någonting sådant. För övrigt hoppas jag att din sommar varit bra. Min sommar har mest inneburit hårt arbete i vingården. Men så är det ju : vill man lära sig något från grunden så gäller det att vara med överallt… Inte mycket vinsnack den här gången. Det får bli i nästa blogg, då jag också ska berätta mer om granngården La Gardie. En spännande historia med svensk anknytning.

Hörs! Bientot!

OHLZON

Min granne De la Gardie - fången från Varberg

Förra gången skrev jag om världshistoriens närhet här på Escapat, nu handlar det om svensk historias närhet. Om släkten De la Gardie, och Pontus De la Gardie som 1520 (ungefär) föddes på gården La Gardie, min granngård här över kullen. Bara 500 meter bort… Så än en gång: snacka om historiens vingslag.

Släkten De la Gardie äger inte längre gården. Den såldes för några månader sedan och den dåvarande ägaren sökte kontakt med mej - utan att lyckas - men jag tror att det inte berodde på några svenska kopplingar utan bara på att han var nyfiken på om jag var intresserad av att köpa, det var jag inte. Annars hade det ju varit intressant att surra lite, en De la Gardie och en Ohlzon… Nu har jag istället tvingats forska lite själv, och det var oerhört intressant att få veta mer om De la Gardies som man hade hört talas om, men sällan lagt på minnet mer än de härligt studsande namnen, under historielektionerna i skolan.

Denne Pontus De la Gardie, född bara några slagskott härifrån, son Jacob De la Gardie, med tiden en av Sveriges största jordägare. Och så sonsonen Magnus Gabriel De la Gardie, drottning Kristinas gunstling, och rikskansler (dåtidens Anders Borg) under ett tjugotal år efter kung Karl X Gustavs död 1660. Alla ovan nämda De la Gardie härstammar från just den här trakten. Pontus De la Gardie var son till köpmannen Jacques Scoperier, som hade köpt gården La Gardie i den lilla orten Caunes utanför Carcassonnes. Ponce d'Escouperie hette han då, Pontus. Sen låter jag den kunnige Lunda-professorn Dick Harrison berätta fortsättningen. Detta taget ur en SvD-artikel från maj 2012: "Pontus är en svensk-latinsk variant av Ponce, men ingen vet varför han bytte ut släktnamnet Escouperie mot De la Gardie.

La Gardie var en liten avelsgård i Languedoc som under en tid var i familjens ägo, men så länge medlemmarna endast levde i Frankrike kallade de sig Escouperie. Det var först när Ponce blev knuten till Sverige år 1565 som han började kalla sig De la Gardie. Folk i allmänhet kallade honom bara "herr Pontus", men det nya släktnamnet slog an, och i nästa generation var det etablerat. Det bör tilläggas att Pontus äldre bror Étienne blev kvar i Frankrike, där familjen i mitten av 1600-talet imiterade de prominenta svenska släktingarna och även de började kalla sig De la Gardie. Étiennes släkt dog ut på manssidan 1664, men på spinnsidan levde den vidare, och namnet De la Gardie upptogs sålunda av en ingift familj som i sin tur dog ut 1782, varefter stamgodset gick i arv till ännu en ingift familj. Således har namnet förts vidare till nutiden även i herr Pontus gamla hembygd.

Men var den blivande herr Pontus adlig? Egentligen inte. Hans ungdomsårs historia är oklar, och många uppgifter kan ha tillrättalagts i efterhand. Klart är att han föddes omkring 1520 som yngste sonen i en sydfransk köpmannafamilj. Unge Ponce lär, förmodligen mot sin vilja, ha kastats i kyrkans famn. Enligt en notis tillbringade han sex år i kloster. Det finns även uppgifter om att han skulle ha studerat i Bologna. Till slut lämnade han kyrkolivet, övergick till protestantismen och blev krigare. Som soldat var Ponce en typisk representant för sin tid. Han bjöd ut sina tjänster till högstbjudande och flyttade mellan länderna. Som fransk soldat stred han under marskalk de Brissac i Piemonte, men det som blev av avgörande betydelse var kontakterna med Skottland. Sedan 1300-talet hade Frankrike och Skottland stått varandra nära, "the Auld Alliance", till följd av den gemensamma fiendskapen mot England. När den franske kungen Henrik II sände en legotrupp till Skottland för att hjälpa den fransk-skotska änkedrottningen Maria av Guise följde Ponce med. Väl i Skottland blev han föremål för ännu en legotruppshandel. I enlighet med ett fördrag av år 1560 skickades Ponce och hans soldater till Danmark och deltog i nordiska sjuårskriget mot Sverige.

Här gick det inte så bra för Ponce. År 1565 råkade han i fångenskap i Varberg, och det såg mörkt ut för lyckoriddaren. Nu hade han emellertid tur, och det på ett livsavgörande sätt. Även Erik XIV hade legoknektar och militära medhjälpare från utlandet. Den främste av de senare var en man vid namn Charles de Mornay, som blev glad när han fick en oväntad möjlighet att prata franska med en landsman i Varberg. De Mornay rekommenderade Erik XIV att ta sig an krigsfången och uppta honom i svensk tjänst. Den danske kungen Fredrik II beviljade Ponce avsked. Ett decennium senare hade Ponce d'Escouperie blivit Pontus De la Gardie och befordrats rakt i in i den svenska högadeln. Resten är historia.

Tack, Dick!

På återseende! Au revoir et à bientot!
BRUNO