Dags att berätta: så började det

Tisdag 5 juni
Le début! Start i Stockholm 04:25. Flyg från Skavsta 07:35, landar i Béziers 10:35. Där hyr jag bil för de sex milen till Montpellier, en timmas resa. 12:00 är vi klara att starta Montpellier-mötet: jag, mäklaren Adam Adakin och advokaten Arnaud. Det här är första gången jag träffar Arnaud. Vi pratar lite om upplägget på mötet och går igenom våra papper. Tio minuter innan säljaren kommer, föreslår Arnaud plötsligt ett nytt upplägg på affären. Jag tittar förvånat på honom och frågar:

- Varför har du inte pratat om det tidigare?

Vi har skrivit ett antal spaltmeter innan vi sitter klara för undertecknande av LO I:t. Han svarar kort att vi borde ha träffats tidigare. Vi går snabbt igenom upplägget och beslutar att köra efter det nya förslaget. Pust. Säljaren David och Elisabeth Geddes ansluter till mötet 13:15, och min notarie Maitre Catherine Lanter kommer samtidigt. Vi diskuterar ett antal olika frågor, medan vi väntar på Mr Geddes notarie. Hon blir sen, cirka två och en halv timme sen! Ändå kommer hon in till mötet som om hon var en kvart sen. Utan att blinka… Vive la France!

Efter elva timmar i ett klibbigt konferensrum utan AC och utan riktig mat, med bara lite kaffe och några läsk, så är vi klara. Fråga mej inte vad jag skrev på! Allt var på franska och ändrades ett otal gånger. Min Googles-översättning av originalet kändes hopplöst efter. Jag fick trösta mej med att advokaten var på min sida. En fundering jag fick under mötet var, att samtliga runt bordet var där på min bekostnad. Alla ska ha betalt av mej - även den sent anlända notarien. 23:00 slutade mötet och jag satte av mot gården. Väl framme möttes jag av Damien med beskedet: - Det måste sprutas nu! Det är vindstilla i natt och i morgon blir det vind. Damien slutade inte förrän 04:00 (en bra signal för mej).

Onsdag 6 juni
Tar min vanliga morgonpromenad med Billy och Fanny, hundarna; lite tröttare an vanligt. Tar en brunch runt 11:00. Besöker den lokala byns café Kekes i Villeneuve, därefter frukt- och grönsakshandlaren. Det blir jordgubbar, avokado och diverse annat smått och gott. På kvällen går jag ut och plockar lite grönsaker ur egna produktionen: sallad, lök, gurka, bönor och paprika. Jag gör en egen sallad men adderar lite köpta tomater (mina var inte riktigt klara än) tillsätter Escapats olivolja och ett glas av gårdens ekfatslagrade Chardonnay 2005. Mums. Avslutar middagen vid poolen med en stor AVO cigarr. Livet har inte många ögonblick som slår detta.

Torsdag 7 juni
Den vanliga promenaden. Ber sedan om att få tjänstgöra på gården. Christine och Damien tittar storögt på mig och jag ser vad dom tänker:
- Ska patron arbeta med oss???
Snabbt förklarar jag, att jag vill hjälpa till och lära mej, inte spionera. Jag tilldelas en traktor och klipper gräs i fyra timmar - innan remmarna hoppar av.Det passar bra eftersom jag klockan 12:30 har ett möte med Adam. Han bekräftar att Safire var villig att hjälpa till med affären mot provision - alltså: en till som skall betalas… Men det är bra! För skillnaden att få överta gården fyra månader tidigare lockar mej, eftersom skörden är på väg in. Bra! På eftermiddagen träffar jag en konsult som erbjuder sig hjälpa till med gården, Claude Serra. En enkel ödmjuk person, jag gillar honom. Vi provar. Avslutar kvällen med en runda med hundarna och pluggar franska. Très bien. Det regnar som F-n.

Fredag 8 juni
Hade tänkt avsluta gräsklippningen men då gick remmarna av. Beställer nya men det lär ta några dagar. Ansluter istället till folket på fältet där man utför palissage (man sätter fast grenarna på ståltråd) och l´effeuillage (man plockar bort blad kring druvklasarna för att optimera solexponeringen). Det är två portugiser och en fransyska som utför arbetet. För mej samma process som tidigare: lära - inte spionera. Efter en timmes arbete slappnar dom av, och vi har det ganska trevligt - men det är ett hårt arbete. Här får jag användning av min spanska. Kul!

Efter några dagar av hårt arbete kommer Damien och erbjuder mej att köra hans traktor. Ett klart tecken på acceptans. Så efter lite instruktion sätter jag av, medan Damien övervakar allt på distans. När jag återvänder, frågar han om jag kört förut.

- Nej, svarar jag.
- Très bien nivaux, svarar Damien.
- Tackar.

Så fortsätter veckan med olika möten och hårt arbete, men jag tycker det är skitroligt. Bäst är kvällarna med en cigarr vid poolen med hundarna. Det känns väldigt skönt. Man får faktiskt nypa sig lite i armen för att kolla om man inte drömmer. Men det var alltså precis så här allt började på Domaine d´Escapat.

Au revoir et à bientot! På återseende!
Bruno

Första skördefesten på 12 år

Comment allez -vous? Just hemkommen från en ny spännande resa till Frankrike. Så: vad stod då på agendan den här gången? Jo: möbelletning, tankrensning och besök av ett reportageteam från Stockholm - plus en sjusärdeles trevlig skördefest. Christina Paulsson kom ner för att hjälpa mig att finna möbler och styla husen på Escapat. Hon har många strängar på sin lyra: vinmakare, designer, ekonom, fransklärare etc. etc. Vi hade en hektisk vecka med mycket snack om Frankrike, vin och olika möjligheter med Escapat. En för mig mycket intressant och lärorik vecka. Skitkul… Skördefest på gården, alla druvorna är nu inne och vi måste ju fira skörden. Årets skörd blev ca 1900 HL - eller på vanligt köksspråk 190000 liter. Samtliga inblandade samlas i gité nummer två: Frank (med flickvän), Claude, Christine, Bertha, Damien, Christina, Gabriella, Amanda och så jag då.

En kul tillställning där alla lagar mat eller bidrar med något. Christine hade fixat det mesta för festen och Damien var kock. Vildsvinsgryta mums. Vin från Enologens gård (Cloud), Cream Katalan (Bertha), Sallad (Escapat) och charkuterier (från slaktaren i Villeneuve). Bacon lindad runt Chevré-ost (Christine). Claude visar att han inte bara kan göra vin, han är en riktig hålla-låda-gubbe med mycket skämt och skratt. Vi skålar i gårdens viner, Le Capitaine rött. Frank höjer en skål för oss med att säga: "Jag har skördat druvorna under tio år på gården men det här är första gången jag får dricka en buteljerad flaska." Mitt under festen så ringer telefonen. Franks traktorförare har kört ner traktorn i leran och kommer inte loss. Damien och Frank ger sig iväg, 20 minuter senare återupptar vi festen som om inget hade hänt… Kul - nu är man BONDE!

Festen fortsätter med ankbröst, äppeltårta (Escapat), vaniljsås och kaffe. Jag ger de olika gästerna varsin present som tack för en väl genomförd skörd där många dagar innebar mellan 12 och 14 timmars arbete. Très bien! Festen avslutas lugnt och stillsamt och alla åker hem till sitt. Efter den första skördefesten på Escapat på 12 år… Une fête de récolte.

Vi får också besök av ett team från Nordeas tidning Private Banking: Lasse, reporter och Håkan, fotograf. De ska göra ett reportage om gården, två sköna grabbar från Stockholm. Jag visar runt på gården, vi tittar på Carcassonne och Villeneuve, vi provsmakar i vinkällaren med en ivrig fotograf i regitagen: "Bruno, stanna så där! Nu faller ljuset perfekt. Stå still…" Ja, ni förstår. Lasse var en rutinerad skribent med blocket halv framme och med en mycket avslappnad intervjuteknik. Skön rutin! Håkan ser allt i bilder - tydligen en normal arbetsskada för en engagerad fotograf. Jag känner igen mig själv från mina tidigare arbeten.

Under den här tiden har vi också grävt rent från druvrester i de stora betongtankarna. Vi har flera stora tankar i betong, från 50 000 liter till 120 000 liter. Nu dags att tömma tankarna och pressa druvresterna. I klartext: ett rent skitgöra med hög arbetsbelastning i dålig arbetsmiljö. Jag bad om att få delta i arbetet med Bertha. En viktig sak man måste tänka på är att lufta tankarna med en stor fläkt. Det kan lätt bildas gas och då försvinner syret i tanken med drastiska följder för den som är inne där och skottar. Sen går det till så här: ner med stegen c:a 6 meter i ett hål, kläm dig igenom. På med fläkten så att frisk luft pumpas in, klättra ner, väl nere så står du i skalrester upp över knäna - det är ungefär 1,50 djupt. Det luktar vin - oj oj oj.

Nu gäller det att skotta sig ned till golvet med handverktyg, högaffel och spade. In med skruven för att transportera druvorna ut genom den nedre dörren till tanken, en klart obekväm ställning innan du når golvet. Man får lätt en klaustrofobisk känsla och man får passa sig lite i hörnen där det är klart sämre med luft. Jag undrar verkligen vad arbetsmiljöverket skulle ha för åsikter om detta. Själv startade jag och fyllde en press på en timmes hårt arbete, c:a 5 000 kilo.

Resten av veckan gick åt till att åka runt på olika secondhand-butiker för att hitta olika gamla franska möbler och inredningsdetaljer. Gabriella (dottern) och Amanda (hennes kompis) var med under höstlovet och fotade runt på gården och hade en del bestyr inne i Carcassonne - men om detta får dom som har tillgång till Gabys och Amandas Facebook läsa om där.

Au Revoir!
BRUNO

Ett helt damlag på besök

Ca va? Läget, alltså. Här på Domaine D´Escapat är läget bara bra. Mycket bra till och med. Très bien, som vi säger. En del problem förstås men dom får man beta av efterhand. Lite i taget, petit à petit. En del svenska besök har jag redan haft och som numera singel var det inte utan att man kände sig som den där berömda tuppen i hönsgården - Le Coq, alltså - när Auroras damlag besökte mej en solig dag för ett tag sedan. Resterna av FC Aurora… Det vill säga: Li, Madeleine, Elsie, Cattis, Irené, Gerd, Eva, Maria, Anita och Mia.

Jag bad Mia (Hasses Mia) berätta om bakgrunden till denna nya version av morgonrodnadens gudinna Aurora, som - naturligtvis - på franska heter Aurore. Innan du läser Mias rader ska du veta att, i den romerska mytologin, var det Aurora som varje morgon öppnade österns portar med sina rosenfingrar så att solens vagn kunde komma fram. Hon lär ha haft en ansenlig barnaskara av bland annat vindar och stjärnor och var tydligen inblandad i ett antal kärlekshistorier med olika motparter. Jo, jag tackar jag…

Nu till Mia:
" Vi är resterna från FC Auroras Dam-lag. Det började 1980, då killarna spelade boll och vi tjejer var med och hejade och fixade fester. Men eftersom jag hade varit aktiv i handboll så ville jag fortsätta att hålla igång med boll. Så jag frågade om det möjligen fanns något intresse för att lira fotboll. Det fanns det. Så jag och en tjej till startade damlaget i FC Aurora. Vi har spelat i Korpen 7-manna och efter några år så blev det seriespel för 11-manna. Jag lovar, dom motståndarna glömmer aldrig ramsan som vi tackade med efter matchen: FC A-U-RO-RA, VI SLÅR JU FAKTISKT NÅRA, HUJ HUJ HUJ. För 25 år sedan la vi så fotbollsdojorna på hyllan och tänkte: Vad gör vi nu? Vi som träffade varandra två-tre gånger i veckan och hade skoj… Skulle detta bara ta slut? Nääääääääääää! Sagt och gjort. Vi var tio tjejer som startade "Ost och Vin". I början träffades vi varannan månad, numera är det var tredje. Vi skulle ha olika sorters vin där vi även berättade och hade utlåtanden om vinerna som vi drack på kvällen och även om ostarna. Efter några år så gick vi över till Öl. Sedan blev det husmanskost och vin. Vi döpte om oss till Vinninnorna - för det var ju vin vi gillade. Vi sparar pengar varje månad och till varje träff så har var och en med sig två trisslotter för att få mer kosing till kassan. Ibland har vi även kört hästar och tips - men det är roligare att skrapa triss. Du skulle höra hur det låter när vi skrapar fram typ 50 kr. Ibland mer, naturligtvis. En gång om året så får även gubbarna vara med. Då lagar vi mat tillsammans och har kul. Vi har också haft en Sommarfest där vi drog in en del pengar. Eftersom en av tjejerna har flyttat ned till Helsingborg, så brukar vi vartannat år resa ner till henne och då blir det lätt en resa över till Helsingör. Vid ett tillfälle drog vi till Köpenhamn… Det var riktigt kul, många öl blev det och många öl fick vi med oss hem. För våra besparingar reser vi. Vi har varit i Prag, i Zell i Moseldalen, i New York och nu senast i Frankrike, där vi bland annat träffade dej i din vingård. Detta var alltså historien om "Vinninnorna". Några träningsläger har vi också haft - men det får nog bli en annan historia. Kram, MIA "

Jag visade runt tjejerna på gårdens olika fält, vi smakade på några olika druvsorter och jag förklarade en del kring druvornas mognad och berättade också om några saker man kan göra med rankorna för att få ett bättre vin.

Jag visade vineriet och vi provsmakade produkter direkt från tank. Både icke klara och färdiga produkter. Glasen räckte inte men det var väl inte så konstigt. Jag menar: när man har besök av tio törstiga tjejer..? Det gick naturligtvis bra. Tjejerna var vana att dela. Den varma dagen (26 grader) i Villeneuve d´Escapat avslutades med provning av FÄRDIGA viner i bersån, innan vi tog en tripp in till Carcassonne. En kort vandring innanför murarna i den historiska staden efter att det var dags för mat. Vi hittade en trevlig restaurang och tänka sig: dom här tio tjejerna är dom första tio tjejer som bjudit mej på mat! En fantastisk samling tjejer som hållit ihop i flera år. Nåt väldigt ovanligt för att vara ett brudgäng… Eller?

Au revoir et à bientot! På återseende!
BRUNO

Börjar fatta vad jag gett mej in på

Ca va, mina vinälskande frères et sœurs? Läget, alltså. Som ni ser, bröder och systrar, halkar det av bara farten in en och annan fransk glosa i Södertugget. Annars klarar jag mej hyggligt med den spanska jag inmundigade under mina år i Spanien. Det är inte så långt härifrån till spanska gränsen, mindre än tio mil, och jag ser Pyréneerna hemifrån Domaine d´Escapat. Jag har nu haft min vingård i tre månader och börjar fatta vad jag gett mej in på. Tänkte på det här sättet också ge er några inblickar i livet på d´Escapat så att även ni ska förstå en vinbondes vedermödor.

Häromdagen fick vi besök av Unni, Mona och Kenneth som tillsammans med mej och broder Jan omedelbart startade ett projekt att plocka de druvor som blivit kvar sen skördemaskinen gjort sitt. I modern vintillverkning går det undan och en maskin får inte med allt. Jag tog korgen på ryggen, dom andra plockade och slängde klasarna i min korg. Min tanke är att man på det här sättet skulle kunna göra personliga viner för folk som vill delta och plocka på fälten och då göra ett vin enligt den gamla metoden. Vi gjorde rent en gammal ektunna, gjord på amerikansk ek, och efter högtrycksspolning med 150 graders värme doftade den rent fantastiskt. Efter några timmar på fältet med många roliga samtal hade vi fått ihop till ett helt fat. Ner med druvorna i fatet och sen började vi mosa dom med en stor trämortel. Men… Från att fatet varit fullt sjönk det ihop till 60 procent. Snopet, va?

Det var bara att lyda ordern från vår enolog Claude: "Il faut travailler!" (Ut på fälten och plocka mer!) Sagt och gjort. De två följande dagarna plockade vi och mortlade, plockade vi och mortlade - och till slut var tunnan full. Då är vi framme vid den process som myntat uttrycket "att trampa druvorna". Idag trampar man inte längre men druvorna lägger sig alltså som ett lock på ytan och det lockeet som måste ner för att ge vinet den bästa färgen och den bästa aromen. Medan vi höll på med allt detta fick vi besök av en vinmakare, Christina, som provsmakade vinet. Spännande… - men hon tyckte att smaken var "ljuvlig". Nog lovar väl det gott?

Annars har jag och broder Jan slitet hårt under två dagar med att rensa bland de dåliga Masselan-rankorna. Ungefär hundra rankor kapades ner, enologen Claude inspekterade och vi fick godkänt. Pust - och Merci! En dag kom det ett helvetes regnväder. 55 millimeter på någon timma. Stora hål i vägarna så här krävs det minsann mycket underarbete för att klara vägarna i framtiden. Dräningsarbete och hårdgörning av vissa ytor. Kanske oljegrus är en lösning? Kanske du som läser detta har ett bra förslag??? Som ni ser: här händer en hel del som man inte hade räknat med. Fast det hade jag, å andra sidan, faktiskt räknat med.

Au revoir et à bientot! På återseende!
BRUNO

Nu skördar vi oliverna - det blir 3 000 kilo

Hej igen! Bonjour c´est moi! Det är i slutet av november och dags för att skörda oliverna på Escapat. Det är inte bara vin vi har här. Ja, du vet väl att oliven är världens mest odlade frukt. Måndag: vi startade efter lunch. Tre generationer Ohlzon var ute och plockade: Milo, Sanna och jag. Rickard, Damien och Christine tillhörde oxå teamet. Man lägger ut ett nät på marken och river ner oliverna som sedan samlas upp i nätet. Ett träd tar runt 30 minuter att plocka om man är tre personer. På Escapat har vi ungefär 500 olivträd. Efter timmar av arbete åkte jag med första lasset till fabriken. Vid vågen kunde jag konstatera att det blivit 668 kilo oliver. Därför tror jag att vi kan få en skörd på uppåt 3 000 kilo.

Claude kom till gården och vi smakade av vinerna - Chardonnay, Rosen och Vione. De bör vara klara kring januari-februari, och vi är jättenöjda med resultatet. En fin blandning mellan doft, frukt och syra. Vi förnyade också kontraktet med vår katalanska import Berta, som nu kommer att fortsätta på gården som fast anställd. En bra arbetskraft som passar våra fortsatta ansträngningar att leverera ett bra vin. En brud med mycket energi och med en glädje att arbeta. Hon har varit med oss i tre månader, och jag har sällan sätt en dålig min från henne under den här tiden. Många långa arbetsdagar har det blivit. Ofta 12-timmars under skördetiden. Visst är det skönt med den typen av personer…

Under den här vistelsen fick vi också besök på gården av Anders. Hans uppgift var att beräkna och rita upp en lösning för att göra gården energineutral. Jag har använt Anders i olika sammanhang i Sverige för optimeringar av fastigheter och det har fallit väl ut. Nu hoppas jag att Anders och jag skall finna en bra lösning för gårdens optimering, men oavsett detta är det i alla delar ett sant nöje att ha Anders hos oss. Det är en riktigt bra kille. Tisdag morgon: revelj 05.30, avresa 06.00 till Bordeaux för en vinteknikmässa, med allt vad du kan tänka dig kring produktion av vin. Vi hade som mål att undersöka produkter för buteljering, filtrering, sprayutrustning av vinfälten samt olika pressar/pressoirer för vindruvor

På mässan träffade vi Claude och tillsammans besökte vi flera intressanta företag, men jag känner att det är mycket arbete kvar innan vi är klara att investera i nya maskiner. Det var en lång resa till Bordeaux, nästan 80 mil tur och retur. Hemma 23.15 på kvällen, fixade prover till Sverige för de nya vinerna 2012. Snackade lite med Anders över en god cognac. Till sängs 00.30 Onsdag: avresa till Barcelona 07.15, Ryan avgång Barca 12.30, Skavsta 16.00. Nu gäller det. Vinerna släpps på Systembolaget 1 december. En väldigt spännande tid väntar.

Hej då! Au revoir!

Ohlzon