Arles härstammar ursprungligen från det galliska namnet "arelati", vilket på ett ungefär kan översättas till "vid träsket". Långt innan romare och italienska handelsmän exploaterade området var Rhônes delta stort och som namnet antyder, en oländig träskmark. Tack vare sin geografiska placering fick det framväxande Arles undan för undan en växande betydelse för handeln som kom sjövägen och skickades vidare uppåt mot det franska inlandet, men även som knutpunkt för vidare handel västerut mot den spanska kustremsan.

Under Julius Caesars tid vid makten expanderade romarriket kraftigt in mot Frankrike och Spanien, varför Arles blev ett viktigt nav för truppförflyttningar från både öst och väst. Via Rhône transporterades sedan trupperna vidare in i landet och således underlättades det fälttåg den gode kejsaren företog sig emot galler, normander och andra folkslag. Arles blev såpass viktigt att det kom att bli något av ett Rom i miniatyr: komplett med triumfbågar, gladiatorarenor, teatrar och fantastiska badhus. Den vackra staden blev huvudanläggning för den 6:e armén och många pensionerade soldater slog sig sedermera ner runt Arles och levde resten av sina civila liv i nejden.

Några av van Goghs mest kända alster, bland andra Le Café de nuit, La Chambre à Arles, La Nuit étoilée och L'Arlésienne skapades här. Caféet där han hyrde rum under sin årslånga vistelse mellan 1888 och 1889 finns kvar; väl värt att kika in för den historieintresserade, men förvänta er inget himmelrike vad gäller förplägnad. Tyvärr rider många historiska turistattraktioner än idag på just sin historiska namnkunnighet, i stället för att också fokusera på det som erbjuds en modern besökare.

Kommunen "Camargue", som Arles är huvudstad i, är den till ytan största kommunen på franska fastlandet. Vi har i en tidigare artikel om salt nämnt just Camargue då det vita guldet härifrån är fantastiskt välsmakande och vackert i sin småpärlighet, vilket gör det ypperligt att bjuda i en liten skål som bordskrydda. Camargue består av vidsträckt natur av yppersta skönhet, med garrigue, solrosor, vallmo och lavendel som förtrollar med sin distinkta parfym och lämnar färgklickar mot det lite dammigt solblekta landskapet.

Det finns dock tre specifika färger man gärna marknadsför sig med: rosa, vitt och svart.

Vitt: Den vita hästen är en källa till enorm regional stolthet och det fullkomligt kryllar av ställen där man alltifrån ett par timmar till flera dagar kan hyra ett ståtligt exemplar av dessa varmblod för en ridtur i det färggranna och undersköna landskapet. Bruna, svarta eller fuxar vid födseln, men bleknar utan undantag till skimrande vita skimlar; en lokal ras som prisas för sitt stabila temperament och lika stadiga fotisättning i sank- och träskmark.

Svart: Likt sin granne Spanien så har man i Frankrike, och framför allt i Camargue, tjurfäktning. Den svarta tjuren är en symbol för det oövervinnerliga och får en röd rosett satt på sig vid matchens inledning. Raseteurens uppgift är här inte att skada den vackra tjuren, utan att matta ur honom och sedan att plocka den röda rosetten från tjurens svettiga kropp. Ett spännande och exotiskt inslag på nästa resa genom Provence, som alltid ett fullkomligt bedövande underbart äventyr: inte minst för maten, vinet, människorna, dofterna, färgerna och språket!

Så sätt så på Charles Trenets "La Mer", stäng av AC:n och veva ner rutan. Andas in den salta, varma eftermiddagens alla aromer och kör sedan sakta ut mot Saintes-Maries-de-la-Mer och ett svalkande dopp i det blå!